Moraliska argument pekar på en Gud?

Tittade på en intressant debatt mellan en ateist (sekulär humanist) och en teist (kristen) som handlade om Gud och moral. Debatten belyste många intressanta frågor från båda håll, men speciellt en fråga brände mer än något annat, nämligen frågan om det kan finnas en objektiv moral i en ateistisk världsbild.

En ateist tror som bekant inte på att det finns någon Gud. Allt som finns är bara materia. Att du och jag finns här och nu är en slump. Det finns ingen tanke bakom alltihop, inget syfte, ingen design. Big Bang bara hände och plötsligt uppstod tid och rum, ett universum. Ur ingenting uppstod någonting. Allt är bara ett lyckligt eller olyckligt sammanträffande beroende på hur man väljer att se på livet och sin egen tillvaro. Därför gäller det att fylla livet med någon sorts mening för sin egen skull, men detta är endast något subjektivt påhittat spel för att förgylla tillvaron och lura sig själv. Detta är ett ganska bisarrt sätt att se på tillvaron, men i en ateistisk värld är den objektiva sanningen att ingenting spelar någon roll.

Det samma gäller moralfrågan. I en ateistisk värld kan ingen objektiv moral existera. Det som sker det sker, ingenting är ont eller gott i en objektiv mening. I en värld utan Gud blir moralen istället subjektiv, flytande, föränderlig, situationsanpassad och konturlös. Moralen blir endast en social konstruktion och ett kulturellt fenomen som skiftar beroende på tid och plats i historien. Vi är istället utlämnade till att på egen hand försöka slå fast rätt och fel i olika situationer. I vissa fall blir det en demokratisk fråga, om t ex majoriteten av befolkningen tycker att aktiv dödshjälp är rätt så är den rätt. Men facit saknas, eftersom något absolut rätt och fel inte existerar.

Här tycker jag ateister och humanister får problem med verkligheten. I teorin vet man att det egentligen inte finns något rätt eller fel, men i praktiken vet man att det finns moraliska värden i livet. Många av dem har svårt att vara lika konsekventa i sin ateistiska livsåskådning som t ex Jean-Paul Sartre när han säger

Gud finns inte och vi måste dra de yttersta konsekvenserna av detta. Existentialisten ställer sig starkt avvisande till en viss typ av världslig moral som vill avskaffa Gud på billigaste möjliga sätt… Existentialisten, däremot, anser att det är mycket hindersamt att Gud inte finns, ty med honom försvinner också varje möjlighet att leta efter några värden i en andlig himmel: det kan inte finnas något gott a priori, eftersom det inte finns något oändligt och fullkomligt medvetande som kan tänka sig det; det finns ingenstans skrivet att det goda existerar, att man måste vara hederlig, att man inte får ljuga, eftersom vi just befinner oss på ett plan där det endast finns människor.

Jag tycker att det moraliska argumentet starkt pekar mot att det finns en Gud. Om det inte finns en Gud, då blir allt bara en slump, allt blir meningslöst eftersom rätt och fel slutar att existera. Men jag tror dock att de flesta människor, oavsett om de är teister eller ateister, innerst inne vet att en det faktiskt finns saker som är absolut rätt och absolut fel. Det är inte en smakfråga om mord, våldtäkt, övergrepp på barn eller stöld är fel. Det är alltid fel och kommer alltid vara fel oavsett vad människor tycker och tänker.

Titta gärna på debatten mellan Jerker Karlsson och Mats Selander på Humanisternas hemsida. Om du inte hinner eller kan se hela debatten som är på 90 minuter, ”spola fram” ca 38 minuter i debatten där Mats Selander tar upp exemplet om Ted Bundys moral.

Annonser

Taggar:, , ,

4 responses to “Moraliska argument pekar på en Gud?”

  1. Jonathan Ashauer says :

    Livets Mening : –
    När
    När människan blev ”mogen” tillräcklig för att kunna ta emot kunskapen om vad som var rätt och fel ingrep Skaparen/Gud, och förmedlade till henne kunskapen om vilket sätt man måste leva så att de p.g.a. maktbegär, girighet och avundsjuka inte skulle utplåna varandra.

    (En symbolisk beskrivning av detta är bibelns berättelse om Adam och Eva och det som hände i Edens Lustgård.)

    Varför
    Människan gavs då en anledning varför de skulle kämpa för att leva efter reglarna/buden/kunskapen som hon fick från Gud. Kampen innebar att man fick en chans att överleva. Att leva ett gott liv. Därmed fick livet en mening.

    Hur
    En enkel sammanfattning av dessa Gudagivna reglar/bud är ”Den Gyllne Regeln” allt vad du vill att människor ska göra mot dig ska du även göra mot dem” alltså att med kärlek, hänsyn och medmänskliga handlanden som medel, har människor en bra chans att få leva i fred och frid med varandra.

    Motsatsen ser vi dagligen, ser lidande som är resultat av när människor struntar i denna ”livskunskap” och istället låter maktbegär, girighet och avundsjuka vara ”drivmedel” för att skaffa sig ett ”liv”.

    Nå?

    Keep up the good work!

    Jonathan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: