Marcus Birro svär i kyrkan

I det sekulära Sverige där inget egentligen ska vara heligt och allt får kritiseras finns det några undantag. I Sverige är det inte tillåtet att vara politiskt inkorrekt eller ifrågasätta något där det råder konsensus. Om någon person, medvetet eller av oaktsamhet, bryter mot denna regel och ifrågasätter en allmän sanning eller något annat ”heligt” blir reaktionen kraftig. Resultat blir sällan en saklig debatt där man skiljer på sak och person. Nej, resultatet blir ofta istället en infekterad debatt i högt tonläge med många övertamp och glåpord.

Senast fick Marcus Birro erfara detta. Han skrev följande på twitter:

PRIDE har blivit en sorts medial, aggresiv religion. ”Den som inte är med, är emot.” Hägglund är landets modigaste politiker.

Jag kan iskallt räkna upp tiotalet grupperingar som har det svårare, tuffare, och ovärdigare än de transsexuella. Och som ingen talar för.

Fattiga, sjukskrivna, skilda fäder, romer, handikappade, utvecklingsstörda, knarkare, horor, fyllon, psykiskt sjuka. Där har ni tio stycken.

På grund av dessa meningar riktas nu hat och skrap kritik mot Birro. Hur kan han ifrågasätta Pridefestivalen?

Marcus Birro skriver på sin blogg efter kritiken.

Att ifrågasätta Pridefestivalen med några rader på Twitter gör man inte ostraffat. Det tycks nämligen föreligga en sorts uppfattning att om man det allra minsta ifrågasätter festivalen som en gerillarörelse, en undangömd och perferir grej, en manifestation för en hårt ansatt och utsatt samling människor, så är man automatiskt inskränkt sexuallmotståndare, böghatare, konservativ, unken, katolik och andra fula ord i den politiskt korrekta svenska jordmånen.

Pride är vägen och sanningen. Det finns inget annat än Pride. Alla är där. Varenda politiker med självaktning är där för att synas och märkas. Alla utom Hägglund. Genast far RFSL och andra ut och fördömer. De är extremt snabba med att fördöma och täppa till truten på alla som tycker något annat. De är starka. Pride är inte längre en akt av medmänsklighet och kärlek. Pride är ett maktfullkomligt spektakel, en medial jätte, en instutition och likt alla maktfullkomliga spektakel slår man ner, med kraft och energi, på alla som ens vågar viska ett negativt ord i deras riktning.

Varför har vi så svårt att vara sakliga och acceptera att människor faktiskt kan och får ha andra åsikter? Varför måste vi tycka samma sak i känsliga frågor? Och varför är HBT-rörelsen så känslig för kritik? Jag förstår inte heller logiken i att en rörelse som vill vinna acceptens i samhållet är så intolerant mot andra grupper eller personer med avvikande meningar.

Se andra relaterade inlägg
Svensken har svårt att acceptera andra åsikter?
Madrid bojkottar homosexuella judar?

Annonser

Taggar:, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: