Archive | oktober 2010

Vilka principer bygger vårt samhälle på?

Om de moraliska principer som ska utgöra en grund för demokratiska processer, inte är mer solida än socialt konsensus, så blir skörheten uppenbar.

Påven Benedictus i ett tal till det brittiska parlamentet den 17 september 2010 om faran att marginaliser den kristna tron.

Påvens citat är helt korrekt. Om frågan om rätt och fel bara är ett socialt konsensus, vilket är sanningen utifrån en ateistisk livsåskådning, då finns inga objektiva värden. Det är enbart tycke och smak som dikterar villkoren. Det som var fel igår behöver inte längre vara fel imorgon. Det som är fel för dig, behöver inte vara fel för mig. Allt detta beroende på konsensus eller opinion. Ateism leder i slutändan till moralisk anarkism.

Se andra relaterade ämnen
Moraliska argument pekar på en Gud?
Debatt om tro och vetenskap

Annonser

En riktig djupdykning

Igår på vägen hem från jobbet hörde jag ett mycket intressant inslag på Studio Ett om världsrekord i fridykning. Inslaget handlade Annelie Pompe från Göteborg som för några veckor sedan slog världsrekord i fridykning. På ett enda andetag dyker hon ned 126 meter. Hela dykningen tar 3 minuter och 16 sekunder.

Lyssna på inslaget här och se därefter videon nedanför. Intressant!

Läs mer om henne på hennes blogg anneliepompe.com

Nya MacBook Air är här

Nya MacBook Air är här! Den är super, super tunn. Den har ingen hårddisk utan använder istället flashminne. När datorn står i standby-läge räcker batteriet upp till en månad. Nu blir frågan.. iPad eller MacBook Air…

Vodpod videos no longer available.

Har alla människor ett okränkbart värde?

Läste ett mycket intressant inlägg av Nasrin Sjögren som heter ”Den motvillige abortmotståndaren”. Den tar upp en mycket infekterad fråga där människor många gånger intar en känslomässig hållning, nämligen i frågan om abort. Nasrin Sjögrens inlägg är avväpnande och tvingar läsaren till vissa slutsatser om man omfamnar människovärdeprincipen.

Först om min syn. Min inställning till abort har alltid varit lite kluven och okonsekvent. Jag har sett aborter som ett nödvändigt ont fenomen i samhället. Ett problem som vi tyvärr måste leva med i vårt samhälle. Samtidigt vet vi alla idag att en abort inte handlar om en liten cellklump, utan om en riktig människa, om än i miniatyr och i full utveckling. Jag har aldrig köpt vissa feministers argument som menar att ett foster är en del av moderns kropp. Argumentet är rent nonsens, i alla fall för de som inte sovit sig igenom biologilektionerna i skolan eller själva varit med om en graviditet.

Nasrin Sjögren ställer upp två premisser i sin text, nämligen;

  1. Alla människor har samma värde och rätt till liv. Oavsett begåvning, social ställning, ålder, handikapp, inkomst, etnicite eller någon annan faktor så har alla människor ett okränkbart människovärde. Kriteriet för för att kvala in här är att man är just människa.
  2. Livet börjar vid befruktningen.

Den tvingande logiska slutsatsen, om premisserna 1 och 2 är sanna, blir att en abort kränker människovärdeprincipen. Det innebär att många argument för fri abort faller platt till marken. Endast där moderns liv är i fara kan abort vara en lösning om premiss 1 och 2 är sanna.

Så min fråga blir då – Är alla människor lika mycket värda och vad får det för konsekvenser  för din inställning till abort.

En kalender full med störningar?

Hur effektiv är du på ditt arbete? Hur mycket tid sitter du i möten och hur ser din kalender ut egentligen? Kalendrar är oftast enbart en förteckning över arbetsstörningar och en kamp om din tid. Har arbetat på många arbetsplatser där folk mest sitter i möten och inte har tid att göra det som de är anställda för att göra. Hur kan det vara så och hur kan man bryta detta?

Läste ett blogginlägg ”The Chokehold of Calendars” som ger en sund syn på hur vi egentligen borde planera vår tid i våra kalendrar.

In my experience, most people don’t schedule their work. They schedule the interruptions that prevent their work from happening.

Let’s start with the premise that you have a 40 hour week. (If you just started crying you need a new job.) That’s 40 hours of time to do your job. Now look at your calendar. If your job is to spend a very large part of those 40 hours in meetings scheduled for you by other people then you’re fine. If your job is to produce things such as code, comps, analyses, flow documents, etc., then why isn’t the time to do THAT on your calendar?

People rarely schedule working time. And when they do it’s viewed as second-tier time. It’s interruptible. Meetings trump working time. Why? And why so often are the same people who assign deadlines the same ones reassigning all of your time? Crazymaking. They should be securing work time for you and protecting it fiercely.

Why are you letting other people put things on your calendar? The idea of a calendar as a public fire hydrant for colleagues to mark is ludicrous. The time displayed on your calendar belongs to you, not to them. It’s been allocated to you to complete tasks. Why are you taking time away from your coding project to go to a meeting that someone you barely know added you to without asking and without the decency to have submitted an agenda?

Start saying no.

Why do you feel like others have more of a right to your time than you do? The time is yours.

The problem with calendars is that they are additive rather than subtractive. They approach your time as something to add to rather than subtract from. Adding a meeting is innocuous. You’re acting on a calendar. A calendar isn’t a person. It isn’t even a thing. It’s an abstraction. But subtracting an hour from the life of another human being isn’t to be taken lightly. It’s almost violent. It’s certainly invasive. Shared calendars are vessels you fill by taking things away from other people.

“I’m adding a meeting” should really be “I’m subtracting an hour from your life.”

We need a goal-oriented calendar, but first we need to understand why a goal-oriented calendar is necessary.

%d bloggare gillar detta: