Har våra handlingar någon betydelse?

Jag har i mina tidigare inlägg skrivit om hur en ateistisk världsbild inte kan förklara grunden för moraliskt objektiva värden och förpliktelser. Om moraliska värden och förpliktelser existerar så måste Gud finnas enligt det moraliska argumentet. Men förutom att förklara både objektiva moraliska värden och objektiva moraliska förpliktelser, så finns ytterligare en aspekt av moralfrågorna som teismen till skillnad från ateismen kan garantera, nämligen att alla människor är moraliskt ansvariga för sina handlingar.

Konsekvensen av en ateistisk världsbild
I en ateistisk världsbild finns inget bortom vårt fysiska universum. Allt som finns är materia och energi. I detta enorma universum finns en försvinnande liten planet, nästan mikroskopiskt liten i jämförelse med hela universum, där mänskligheten av en osannolik slump uppstått som en bi-produkt av naturen. Någon objektiv mening eller värde saknas för vår korta tillvaro på jorden. Människan föds, lever en försvinnande kort tillvaro på jorden som helt styrs av slump och naturlagar, och upphör till slut att existera. Döden är definitiv. Det gäller inte bara mänskligheten utan även hela vårt fysiska universum som till slut kommer upphöra att existera (Big Crunch, Big Rip eller Big Chill).

Våra handlingar är i ljuset (snarare i mörkret) av denna världsbild helt utan värde. Våra liv saknar objektivt sett mening och värde. Att vi sedan bedrar oss själva och försöker skapa en meningsfull tillvaro är en helt annan sak. Detta är dock enbart en subjektiv illusion om livets meningsfullhet som vi själva skapar, förutsatt att ateismen är sann. Att mot bakgrund av detta, hävda att det är viktigt att handla moraliskt riktigt blir problematiskt för ateisten.

Varför inte maximera njutningen?
Moraliskt goda handlingar innebär många gånger uppoffringar som vi gör för andra människor. Vi avstår från egen njutning eller vinning för att hjälpa andra människor som kanske lider eller har det svårt. Men om vi bara lever här och nu, varför skall vi då avstå från egen vinning? Och varför skulle vi någonsin riskera eller offra vårt korta jordeliv för någon annan? Vad vinner vi på det? Oavsett om vi lever som Stalin eller Moder Teresa, så går vi alla samma öde till mötes. Vårt öde har ingen koppling till vårt beteende, varför vi lika gärna kan leva som vi själva behagar.

”Om det inte finns någon odödlig själ, då finns det inga dygder och då är alltså allt tillåtet.”
Citat från Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij

Dessutom är konsekvensen av den ateistiska världsbilden demoraliserade för vår motivation att handla moraliskt riktigt. Vare sig det gäller att göra uppoffringar eller att stå emot en impuls att handla oriktigt (frestelse) så har våra handlingar ytterst sett ingen betydelse. Och såvida jag inte gör något juridiskt sett olagligt, som någon domstol eller myndighet kan ställa mig till svars för, så kommer mina handlingar inte att dömas av någon. Allt blir därmed tillåtet.

Dina handlingar har betydelse bortom graven
I en teistisk eller kristen världsbild så är vi alla människor moraliskt ansvariga för våra handlingar inför vår Skapare. Vi har en odödlig själ och kommer efter detta jordeliv göra räkenskap för våra handlingar. Ondska och orättfärdighet kommer bestraffas. Rättfärdighet kommer belönas. Gud står som garant för att rättfärdighet till slut kommer att skipas för alla, oavsett vilka orättvisor var och en gått igenom under jordelivet. Alla våra handlingar har betydelse för evigheten. Det är ur en teistisk synpunkt rationellt att göra moraliskt goda handlingar som kräver stora uppoffringar. Livet är inte bara här och nu enligt teismen, utan sträcker sig bortom döden, in i evigheten.

”What we do in life echoes in eternity”.
Maximus i filmen The Gladiator

Teismen förklarar objektiva moraliska fakta
Kontrasten mellan teism och ateism är enorm. Den teistiska världsbilden ger en grund för moraliska fakta. Den förklarar grunden för objektiva moraliska värden såsom godhet, kärlek, tålamod, rättvisa och trofasthet. Den förklarar vidare våra moraliska förpliktelser, dvs varför vi bör handla moraliskt riktigt eller avstå från andra handlingar. Teismen ställer oss även ansvarig för våra handlingar, ett ansvar som sträcker sig bortom döden. I en ateistisk värld saknar allt detta objektivt sett betydelse. Ateisten har redan svårt att förklara existens av objektiva moraliska värden. Går vi sedan vidare till våra objektiva moraliska förpliktelser eller frågan om moraliskt ansvar så är det tvärstopp för ateismen.

Det finns en del ateister som är djärva nog att acceptera konsekvenserna av att deras världsbild leder till moralisk nihilism. Men många andra ateister vägrar acceptera hur illa deras världsbild rimmar med uppfattningen om att objektiva moraliska fakta existerar. Jag delar deras uppfattning om att det finns objektiva moraliska fakta. Det är inte detta jag ifrågasätter. Det jag ifrågasätter är vilka skäl eller argument det finns för att objektiva moraliska värden och förpliktelser existerar om ateismen är sann.

Se andra relaterade inlägg;
Det moraliska argumentet
Invändningar mot det moraliska argumentet
Moraliskt argument pekar på en Gud?

Annonser

Taggar:, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: