Archive | juli 2011

Gästskribent på TeologiCafet

Idag har ett av mina tidigare inlägg, Det moraliska argumentet, blivit publicerade på TeologiCafét. TeologiCafét är en blogg som på ett föredömligt sätt reflekterar, förklarar och försvarar kristen tro. Den drivs av killarna Engström x 2, nämligen Mattias och Andreas. På TeologiCafet finns en rad intressanta artiklar som behandlar livets viktigaste frågor. Förutom läsvärda texter finns mängder med länkar till andra intressanta webbsidor.  Bl.a. finns ett videoklipp med filosofen J.P Moreland, en av mina favoriter, som ger en föreläsning om argument för kristen tro. Mitt inlägg på TeologiCafet finner du här.

Se andra relaterade inlägg;
Invändningar mot det moraliska argumentet
Har våra handlingar någon betydelse?
Moraliska argument pekar på en Gud?

Annonser

Anders Behring Breivik – en kristen terrorist?

Terrorhandlingarna som utspelat sig i vårt grannland Norge är fruktansvärda och svåra att ta till sig. Den ondska som Breivik givit och ger uttryck för är bortom all begriplighet. Det är svårt att finna ord inför detta. Att kallblodigt skjuta ned oskyldiga och försvarslösa ungdomar är fegt, ondskefullt och djävulskt. Likgiltigheten inför andra människor är skrämmande och overklig. Bilderna på en leende Breivik på väg från häktningsförhandlingarna på löpsedlarna gör mig verkligen illamående. Samtidigt blir jag glad och hoppfull när jag ser hur norrmännen hanterar situationen. Jag tror och hoppas att Jens Stoltenbergs ord stämmer om Norge ”Ondskan kan drepe et menneske, men aldri beseire et helt folk”.

Tyvärr har en del nu tagit chansen för att plocka politiska och ideologiska poäng genom Breiviks terrorhandlingar. Lars Ohly och Christer Sturmark är inte sena med att etikettera Breivik som ”fundamentalistiskt kristen” och ”konservativt kristen”. Jag tycker detta är under all kritik. Att sätta etikett på en virrpanna som Breivik är för det första ingen enkel uppgift. Vid en snabb genomläsning av hans manifest ”2083 A European Declaration of Independence” ser man att hans förvirrade och sjuka ideologi hämtar inspiration från många källor. Texten är fylld av hat och rädsla för muslimskt inflytande. Lösningen på allt enligt Breivik är våld. Jag skummar enbart genom texten eftersom den gör mig illamående. Men mellan raderna utläser jag att den här killen tar sig själv på väldigt stort allvar. Han tror att han är någon sorts Messias som skall resa upp en motståndsrörelse mot muslimskt inflytande i Europa. Han väntar sig att andra ska ta upp stafettpinnen och kommer ta varje tillfälle vid rättegången för att föra ut sitt sjuka budskap.

Den som kan något om kristendom vet att att de handlingar som Breivik utfört inte på något sätt är ett uttryck för eller förenligt med kristen tro. Det krävs stor fantasi och illvilja för att utmåla Breivik som kristen. Breivik gör själv skillnad på religiös kristendom och kulturell kristendom i sitt manifest. Den religiösa kristendomen handlar om en personlig relation med Jesus Kristus och Gud, medan den kulturella kristendomen handlar om en sorts social och moralisk plattform för ett samhälle. Han omfamnar den kulturella kristendomen på samma sätt som han omfamnar sitt eget nordiska hedniska arv.

Ett kort uttdrag från Breiviks manifest:

”I’m not going to pretend I’m a very religious person as that would be a lie. I’ve always been very pragmatic and influenced by my secular surroundings and environment. In the past, I remember I used to think;

”Religion is a crutch for weak people. What is the point in believing in a higher power if you have confidence in yourself!? Pathetic.”

Perhaps this is true for many cases. Religion is a crutch for many weak people and many embrace religion for self serving reasons as a source for drawing mental strength (to feed their weak emotional state f example during illness, death, poverty etc.). Since I am not a hypocrite, I’ll say directly that this is my agenda as well.”

Okej, kanske någon säger: Breivik är inte personligt kristen, men kanske var det kristendomen som inspirerade honom till dessa fruktansvärda handlingar? På detta svarar Daniel Poohl, chefredaktör för den antirasistiska tidningen Expo och expert på högerextremism, i en intervju i tidningen Dagen:

”Jag kan inte veta hur kristen han är men utifrån det vi kan utläsa av det han skrivit är hans kristna tro inte drivkraften. Han finner inget stöd för sina idéer i sin kristna tro eller i Bibeln”

Per Ewert sammanfattar på sin blogg ”Ovärdigt att sätta kristen etikett på massmördaren Breivik”

”Breivik beskriver sig som en tvivlare inför Guds existens. Han ber inte, men upphöjer Europas kristna kulturarv, i likhet med sitt eget hedniska nordiska arv. Han understryker gång efter annan att hans mordiska planer inte motiveras av kristen tro. Han söker efter den idelogi som kan ge extra kraft till hans hat. Visst talar han om kristendomen i Europa, men samtidigt ser han darwinism som den ideologi som är mer lämpad att ligga till grund för vårt västerländska samhälle.

Det finns säkert ytterligare, mer belysande citat för den som vill leta. Jag har inte för ambition att sätta mig in i Breiviks skriverier i sin helhet, lika lite som jag avser att lusläsa Mein Kampf. Men låt oss vara överens om en självklar sak. Mördaren Breivik tycks inte vara en troende, utövande kristen, han agerar inte utifrån en kristen tro, och hans synsätt ligger så oerhört långt ifrån det som kristen tro och etik förkunnar att jag ännu inte sett en enda kristen förkunnare som sett ett behov av att ens ta avstånd från hans ideologi eller gärningar.

Det vi istället såg var att över 10 000 människor i lördags tog sin tillflykt till domkyrkan i Oslo. I sin sorg och förtvivlan var det till Guds hus man kände att man behövde gå. Det var här Norge samlades till högmässa för att tillsammans försöka finna ett hopp, en väg framåt.

Vi inser alla att detta handlar om en man som ställt sig i fiendskap mot mänskligheten. Vilken ism han råkar tycka mest eller minst illa om är för sammanhanget förhållandevis irrelevant. Fredagens händelser i Norge är för fruktansvärda för att solkas ner av ideologisk pajkastning. Jag avstår därför för att ytterligare fördjupa jämförelserna mellan Breiviks synsätt och socialdarwinismen.”

Se andra artiklar om Breivik
Dagen – Anders Behring Breivik. ”Jag har ingen relation till Jesus”
DN – ”Hur ska vi identifiera de ensamma farliga männen?”

Överlevde abort

Det var inte meningen att Gianna Jessen skulle födas den 6 april 1977. Meningen var att hon skulle dö genom en abort. En abort som genomfördes i den 30:e veckan (7 och en halv månad). Men mot alla odds överlevde hon aborten, dock med skador från aborten såsom cerebral pares (CP).  Gianna Jessens berättelse är omskakande eftersom hennes livsöde berör liv och död. Hör hennes berättelse när hon framför den på Queen’s Hall, Parlament House i Australien den 8 september 2008.

Artiklar om Gianna Jessen;
Wikipedia – Gianna Jessen
Artikel i The Telegraph den 4 december 2005
Artikel BBC News den 6 december 2005

Se andra relaterade inlägg;
Har alla människor ett okränkbart värde?
Komplicerade frågor om människovärdet

Allt som börjar existera har en orsak, även universum

Allt som börjar existera har en orsak
Det finns vissa saker i livet som är fullständigt självklara för de flesta människor. En sådan självklar sanning är att ”allt som börjar existera har en orsak”. Vid första anblick tycker nog de flesta att ett sådant påstående är sant bortom allt rimligt tvivel och att detta inte på något sätt kan vara kontroversiellt. Snarare betraktar man den som påstår något annat med viss skepsis. Vi vet alla av erfarenhet att ingeting uppstår ur tomma intet utan någon orsak. Ingen frisk människa oroar sig för att t.ex. en bengalisk tiger plötsligt ska poppa upp ur tomma intet i ens sovrum. Men vissa sanningar är plötsligt inte lika självklara längre när de pekar åt ett håll dit man inte vill gå, nämligen att universum har en orsak.

Länge hävdade ateister att universum var evigt och därmed inte behövde någon förklaring till dess uppkomst. Detta stod i kontrast till de tre stora monoteistiska religionerna (judendom, kristendom och islam) som hävdade att universum var skapat av Gud och därmed inte evigt. I judendomens och kristendomens urkund, bibeln, finner vi redan i den första versen följande mening : ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”.

Förutom teologiska argument har teister historiskt även givit filosofiska argument för sin ståndpunkt. De filosofiska argumenten visar att det inte kan finnas en oändlig kedja av förflutna händelser och att universums historia därmed måste ha en början. De filosofiska argumenten mot en oändlig kedja av förflutna händelser är fascinerande och tankeväckande. Men istället för att gå djupare in i dessa, väljer jag att lyfta fram de senaste 100 årens vetenskapliga upptäcker inom kosmologin. Jag hoppas dock i framtida blogginlägg få utveckla de filosofiska argumenten närmare.

Universums födelse
I början av 1900-talet gjordes häpnadsväckande upptäckter som tvingande ateisterna att retirera från sin ståndpunkt om att universum var evigt. Upptäckterna, som den ryske matematikern Alexander Friedman (1888-1925) och den belgiske astronomen Georges Lemaitre (1894-1966) gjorde oberoende av varandra under 1920-talet, skickade chockvågor genom det vetenskapliga samhället. Dessa upptäckte något som Albert Einstein (1879-1955) inte till fullo verkade förstå gällande vissa komplikationer som den allmänna relativitetsteorin pekade på, nämligen att universum inte var statiskt utan istället expanderade. Dessa beräkningar bekräftades senare genom upptäckten av den så kallade rödförkjutningen 1929 och upptäckten av den kosmiska bakgrundsstrålningen 1966.

I enlighet med Friedmans och Lemaitres modell, som senare fick namnet Big Bang, så rör sig galaxerna i universum längre och längre ifrån varandra. Det är dock viktigt att förstå att det inte är materian i universum som expanderar ut i en tom och innehållslös rymd, utan rummet i sig självt som expanderar. Galaxerna i rymden är i sig fixerade medan rummet utvidgar sig. En bild på detta är att tänka sig en luftballong med fastklistrade knappar där ytan representerar det tredimensionella rummet och knapparna galaxerna. När luftballongen blåses upp kommer knapparna röra sig längre och längre ifrån varandra när ytan som de är fastklistrade på expanderar. Om det fanns betraktare på alla knappar, skulle dessa se hur alla andra knappar rör sig längre och längre bort ifrån dem, när det i själva verket är ytan som expanderar.

Men vad innebär universums expansion? Det betyder att universum har en början i tiden. Om man spolar tillbaka bandet och tittar på universums expansion, så krymper hela universum ihop till en enda punkt. Vid den här punkten är alla avstånd i universum noll. Tid och rum kan inte backas längre tillbaka. Alla våra fysikaliska metoder och beräkningar bryter samman här. Här börjar universum att existera ur ingenting.

I enlighet med Big Bang modellen så uppstod det fysiska rummet, tiden, materian och energin ur bokstavligt talat ingeting för ca 13,7 miljarder år sedan. Det är därför inte meningsfullt att ställa sig frågan vad som hände innan Big Bang eftersom tiden uppstod där. Det är som att ställa sig frågan ”vad är norr om nordpolen”. På samma sätt är det mindre genomtänkt att ställa frågan var Big Bang ägde rum, eftersom Big Bang inte skedde i en tom rymd. Det rätta svaret på frågan är att Big Bang ägde rum överallt.

 ”Begynnelsen verkar presentera oöverstigliga svårigheter om vi inte bestämmer oss för att se på det som något övernaturligt”
Arthur Eddington, brittisk astrofysiker 1882-1944.

Big Bang modellen har självklart blivit utsatt för mycket kritik under åren, allt för att undvika en absolut början. Trots mängder med alternativa modeller till Big Bang, har ingen av dessa teorier om universums uppkomst godtagits som mer sannolika av det vetenskapliga samhället. Den slutliga ”spiken i kistan” för alternativa teorier som velat omkullkasta att universum har en början kom 2003.  Då kunde Arvind Borde, Alan Guth och Alexander Vilenkin bevisa att alla universum som befinner sig i expansion, inte kan vara eviga utan måste ha en absolut begynnelse. Vilenkin skriver om detta:

”Det sägs att ett argument är det som övertygar förnuftiga män och ett bevis är vad som krävs för att övertyga ens en oförnuftiga män. Med bevisen nu på plats, kan kosmologer inte längre gömma sig bakom möjligheten till ett förflutet evigt universum. Det finns ingen utväg, de behöver möta problemet med en kosmisk begynnelse.”
Vilenkin, Many Worlds in One, 176.

Förutom Big Bang finns även andra vetenskapliga fakta som talar emot ett evigt universum, nämligen termodynamikens andra lag. Den innebär förenklat att, om inte ny energi tillförs in i ett slutet system så kommer oordningen eller entropin i det systemet öka tills jämvikt uppnås. Det innebär att universum i mån av tid kommer förbruka all sin energi och nå ett tillstånd av hög entropi, vilket leder till universums ”död”. Universum har idag inte förbrukat all sin energi och har inte nått ett tillstånd av hög entropi, men om universum vore evigt borde vi redan nått universums död. Alltså kan universum inte vara evigt enligt termodynamikens andra lag.

Universum har en orsak
Det är nu som de flesta ateister besvärat börja skruva på sig eftersom slutsatsen strider mot deras världsåskådning. Vi vet att ”allt som börjar existera har en orsak” och att universum inte är evigt utan ”började existera en gång i tiden”. Detta innebär att universum har en orsak vilket många ateister ogärna accepterar. Ateismens trosbekännelse lyder som bekant: ”Universum existerar oförklarligt, punkt slut”. En del ateister (bl.a. Daniel Dennett) går så långt att de hävdar att universum har skapat sig själv. Detta är rent nonsens och ologiskt eftersom universum för att kunna skapa sig själv måste existera före sin egen existens.

 ”Det finns många som inte tycker om tanken att tiden har en början, antagligen för att den påminner om gudomlig intervention”
Stephen Hawking i sin bok Kosmos – En kort historik

Här kan vi ta hjälp av några filosofer som tänkt på dessa frågor och ställa upp ett argument  som brukar kallas för det kosmologiska kalam argumentet. Argumentet hjälper oss att se problematiken med universums uppkomst lite tydligare. Det kosmologiska kalam argumentet har ursprungligen utvecklats av al-Ghazali (1058-1111) och har under senare år framförts av William Lane Craig.

Premiss 1: Allt som börjar existera har en orsak
Premiss 2: Universum började existera
Slutsats : Därför har universum en orsak.

Argumentet är logiskt sett hållbart och följer en deduktiv struktur. Om premisserna 1 och 2 är korrekta så innebär det med logisk nödvändighet att slutsatsen stämmer. Det går alltså inte förneka slutsatsen om premisserna stämmer. Det innebär att om man inte håller med om slutsatsen i argumentet och vill behålla sin rationalitet så måste något av premisserna (1 eller 2) i argumentet raseras.

Jag tror att det är ytterst få människor som säger emot premisserna i argumentet. Premisserna är var för sig ganska okontroversiella och intuitiva. Snarare är det slutsatsen som gör att vissa börjar ifrågasätta dem. Som bekännande ateist blir man mer eller mindre tvungen att attackera något av premisserna eftersom slutsatsen är oacceptabel. Jag tror däremot att det är fler människor som inte förstår hur radikal slutsatsen av det kosmologiska kalam argumentet är, att slutsatsen faktiskt pekar på Gud. Så istället för att ge  ytterligare skäl för premisserna 1 och 2 i det här inlägget, väljer jag att fokusera på vad slutsatsen att ”universum har en orsak” har för betydelse. Jag kommer givetvis försöka svara på eventuella invändningar på premisserna om dessa dyker upp i någon kommentar.

Vilka kvaliteter har universums orsak?
Många läroböcker på gymnasie- och grundskolenivå behandlar frågan som om det vore tal om en ursoppa som existerat i all evighet och till slut resulterar i Big Bang. Lite materia här och lite energi där, och vips så har vi grunden för Big Bang. Men utan Big Bang har vi inga ingredienser till soppan, man förbiser är att Big Bang innebär själva födelsepunkten för vår fysiska verklighet.

När universum började existera uppstod tiden, rummet, materia och energi ur ingenting. Vi kan därför inte finna orsaken till universum i universum. Orsaken måste vara transcendent och stå bortom universums ramar. Frågan som då infinner sig är vad som kan orsaka uppkomsten av tiden, rummet, materia och energin. Nedan följer en uppräkning av kvaliteter som orsaken till vårt universum måste ha.

  1. Den eller det som orsakar uppkomsten av tid och rum måste vara något som i sig självt inte begränsas av tiden eller rummet. Orsaken måste vara tidlöst och stå utanför rummet.
  2. Orsaken måste vidare vara oföränderlig och immateriell, eftersom tidlöshet kräver oföränderlighet och oföränderlighet kräver en immateriell natur. Materia kan inte vara oföränderligt eftersom den är under konstant förändring på molekylär- och atomnivå.
  3. Orsaken till universum måste vara något som i sig är utan början och utan orsak. Den måste åtminstone vara det i den mening, att den saknar en föregående orsak eftersom det inte kan finnas en oändlig kedja av föregående orsaker. Ockhams rakkniv, principen som innebär att man inte skall anta fler företeelser eller ting än vad som är nödvändigt för att förklara en orsak, slår fast att flera orsaker till universum inte behöver antas när det räcker med en orsak.
  4. Orsaken till universum måste vara något som är fruktansvärt kraftfullt och mäktigt eftersom det orsakade universums existens utifrån ingenting, ex nihilo.

Det finns slutligen en egenskap till som orsaken till universum måste ha, nämligen att orsaken måste vara personlig. Det finns två skäl till varför denna orsak måste vara personlig;

  1. Att orsaken till universum måste vara personlig härleds från att orsaken är tidlös och immateriell. De enda enheter som vi idag känner till kan äga sådan egenskaper är antingen sinnen (minds) eller abstrakta objekt såsom nummer. Men eftersom abstrakta objekt såsom nummer i sig inte kan orsaka något så måste den transcendenta orsaken vara ett icke fysiskt sinne eller själ.
  2. En personlig orsak är det enda som kan förklara hur en tidlös orsak kan orsaka en temporär effekt som ger upphov till universums födelse. Om en orsak är tillräcklig för att skapa en effekt, så innebär detta att om orsaken finns där, så måste även effekten vara där också. För att illustrera: Vatten fryser till is när temperaturen är under noll grader celsius. Det som orsakar att vattnet fryser till is är att temperaturen faller till noll grader. Om temperaturen alltid varit under noll grader, då skulle vattnet vara is från evighet. Det skulle vara omöjligt för vattnet att börja frysa till is för en begränsad tid sedan. Frågan är därför, eftersom orsaken till universum är permanent då den är tidlös, varför är inte universum också evigt? Varför började universum att existera för 13,7 miljarder år sedan? Al-Gahzali menade att svaret på detta problem är att orsaken till universum måste vara en personlig varelse med en fri vilja. När denna varelse skapar universum sker detta utifrån en fri vilja som är oberoende av någon föregående orsak. Vi har därmed inte bara en transcendent orsak utan även en personlig skapare.

Endast Gud kan orsaka Universums uppkomst
Vi ser att den eller det som orsakade universum måste vara något som i sig inte har någon orsak, något som är tidlöst, något som inte är bunden av rummet, något som inte har någon början, något som är immateriellt (icke-fysisk), något som är enormt kraftfullt och som är en person med en fri vilja. Dessa kvaliteter hos en orsak till vårt universum kan inte kallas för något annat än vår Skapare, vår Gud.

Se andra relaterade inlägg;
Big Bang – ett bevis för Guds existens?
Historiska bevis för Jesu uppståndelse?
Det moraliska argumentet

Richard Dawkins utmanas

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om hur ateismens främsta affischnamn, Richard Dawkins, fått kalla fötter och vägrar möta William Lane Craig i en seriös debatt om de påstående som Dawkins gör i sina böcker och föreläsningar om Gud. Det som gör den här historien extra generande för Richard Dawkins är att hans agerande klingar väldigt illa med hans budskap, nämligen att teismen saknar rationella argument. Dawkins menar bl. a. att det är lika rationellt att tro på Gud som att tro på jultomten. Om detta vore sant så borde Richard Dawkins anta utmaningen med glädje och fullständigt krossa en av teismens främsta förespråkare, William Lane Craig, offentligt i en debatt. Nu blir istället Dawkins ett uttryck för ordspråket ”mycket snack, lite verkstad”.

Här är ett filmklipp från YouTube som visar historien om den tillsvidare uteblivna debatten mellan Richard Dawkins och William Lane Craig. Richard Dawkins har dock fortsatt möjlighet att anta utmaningen som äger rum i London i oktober 2011. Kommer Dawkins våga anta utmaningen?

Se andra relaterade inlägg;
Ateismens främsta profet Richard Dawkins fegar ut
Fem tankefel hos ateister
Arroganta ateister?

%d bloggare gillar detta: