Archive | augusti 2011

Historien om argument för design

Här kommer en översättning av en intressant artikel från Max Andrews blogg Sententia som på att belysande sätt avväpnar David Humes invändningar mot William Palyes så kallade urmakaranalogi. Jag rekommenderar varmt bloggen Sententia som innehåller en rad läsvärda inlägg.  Jag har fått Max Andrews tillåtelse att översätta och publicera artikeln på min blogg. Så håll till godo.

”Historien om argument för design

Det teleologiska argumentet var inte ett tydligt utformat och populärt argument för existensen av intelligent design (Gud) förrän William Paley (1743-1805) skrev sitt banbrytande verk Natural Theology. Argument för design hade dock funnits långt före Paley. Platon (429-347 fKr) presenterade i bok X av Republiken ett argument för design. I Philebus dialog diskuterar Sokrates naturen med Protarchos och vädjar till den uppenbara ordningen i naturen. Platon uttrycker att ”sinnet härskar över universum” och att det sinnet är orsaken till allt. Den berömde romerske talaren Cicero gjorde ett liknande argument i On the Nature of the Gods (45 fkr), att människan kan härleda design från intelligenta orsakssamband.

Paley återupptar och förnyar argumentet genom att tillämpa en analogi. Han skriver, ”När man hittar en klocka, kommer komplexiteten och samspelet av dess delar leda till slutsatsen att det är en produkt från en ändamålsenlig design.” Livets komplexitet uppvisar design likt utformningen från ett sinne. Den skotska upplysningsfilosofen, David Hume (1711-1776) svarade på Paleys påstående och motsatte sig analogin på nio punkter i sitt verk Dialoges Concerning Natural Religion.

Humes första invändning är att argumentet inte leder till slutsatsen att Gud existerar, utan enbart en designer. Det kan verka lämpligt att använda Paleys arbete som referens för invändningarna, eftersom Paley använder en stor del av sin bok för att granska attributen hos en designer, som han kallar Gud. Problemet med invändningen är att Paley anländer till attributen först och identifierar därefter designern utifrån andra metafysiska konsekvenser och bevis. Humes invändning är just poängen med argumentet. Argumentet argumenterar inte för Gud, det argumenterar för en designer.

Den andra invändningen är att man enbart kan använda sig av analogier för saker som är lika, men universum är unikt. Felet här är att allting är unikt på ett sätt. För att använda sig av en analogi på ett korrekt sätt måste det finns åtminstone några egenskaper hos de båda jämförda objekten som är lika. Den tredje invändningen som Hume framställer är att analogier enbart kan användas för saker som kan erfaras och ingen har erfarit universums begynnelse. Svaret till denna invändning är att det inte är sant. Forskare drar hela tiden slutsatser om aktiviteter och enheter som inte kan erfaras genom att jämföra dessa med erfarenhetsmässigt kända orsaker och samband. Den fjärde invändningen är att en designer i sin tur behöver en designer och så vidare i en oändlig regress (vilket förutsätter det omöjliga i att en faktisk oändlighet kan existera). Den här invändningen skulle innebära ett abrupt slut för alla vetenskapliga frågeställningar. Man behöver inte en ha en förklaring till en förklaring för att kunna fastslå en förklaring som den mest sannolika. Detta är särskilt sant om förklaringen är en handlande agent. Agentkausalitet uppkommer internt hos agenten utan några nödvändiga externa orsaker.

Humes femte invändning är att alla kända designers är kroppsliga människor och därför kan man som mest härleda argumentet till en super-människa. Den här invändningen liknar den andra invändningen, nämligen att alla egenskaper inte behöver vara lika för att kunna använda en analogi. Den sjätte invändningen är, varför skall inte de som förespråkar design anta flera designers eftersom det inte finns bevis för enbart en designer? Här kommer tillämpningen av Ockhams rakkniv väl till pass, principen om enkelhet som argumenterar för enbart en orsak om det inte finns bevis för flera orsaker. Men även om förespråkaren för designargumentet skulle godta invändningen, skulle argument ändå inte rubbas eftersom invändningen inte motsäger sig behovet av minst en designer. Den sjunde invändningen är att universum är kanske mer likt en organism än en maskin. Den här invändningen är en upprepning av det som designförespråkaren vill få fram, nämligen att att organismer uppvisar tecken på design.

Humes åttonde invändning är att det fortfarande är möjligt att ordningen i universum kom till genom chans och slump. Detta är en missuppfattning av argumentet. Men hänvisning tillbaka till bevisen för design som pekar på att sannolikheten för ren slump oändligt liten. Designargumentet argumenterar enbart för den bästa förklaringen och den största sannolikheten. Den sista invändningen som Hume reser mot Paleys argument är att det finns många tecken på oordning i universum. Hume har ett outtalat medgivande av design inbyggt i sitt eget argument. Man kan bara härleda oordning om meningen är att det ska finnas ordning.  Hela universum behöver inte uppvisa ordning för att argumentet skall kunna användas, allt som behövs är ett bevis som uppvisar design för att argumentet skall gälla.

Max Andrews,
Sententia”

Artikeln i original hitter du här: A history of the Design Argument

Se andra relaterade inlägg;
Vad är intelligent design? av William Dembski (översatt av Mats Wall)

Annonser

Kreationist som president?

I fredagens krönika i Borås Tidning skriver Daniel Persson om det kommande presidentvalet i USA. Han skriver att han inte vill se republikanen Michele Bachmann som näste president. Men när han skriver om varför han inte vill se henne som president är det för att hon är kreationist. Nu är kreationism ett ganska vitt begrepp som inrymmer mycket och jag är osäker på vad Daniel Persson lägger i dess betydelse. Kreationism brukar beteckna tron på att den finns en skapare, dvs säga teism. Det är även så jag tolkar det ordet och även den defintion som Wikipedia använder. Men jag vet att folk många gånger lägger in en massa andra saker i ordet kreationism. En ganska vanlig och olycklig tolkning av ordet kreationism är att den innebär en bestämd tolkning av Första Mosebokens skapelseberättelse, nämligen att den skall tolkas bokstavligt och att jorden bara är några tusen år gammal. Det är en olycklig tolkning av ordet kreationism eftersom den inte ger rättvisa åt att det finns en mängd olika uppfattningar om hur skapelseberättelsen i bibeln ska tolkas, även bland kristna filosofer och teologer som har Bibeln som högsta norm.

Men tillbaka till Daniel Perssons krönika i Borås Tidning. Han skriver att statsledare ska vara ”tänkande människor som reflekterar över världen, som själva formar sin världsbild och kan försvara den”. Självklart, vem vill inte det? Men enligt Persson så kan tydligen inte en person som tror på en Skapare göra detta. Persson skriver vidare: ”Hur någon som kallar sig religiös kan rättfärdiggöra något så urbota korkat som kreationism är mig främmande”.

Som sagt, jag är osäker på vad Daniel Persson lägger in i ordet kreationist och kreationism. Men oavsett betydelse så är krönikans budskap ganska klart, nämligen att teism är korkat och oförnuftigt. Detta är tyvärr ett ganska vanligt angreppssätt hos en del ateister. I avsaknaden på sakliga argument skall meningsmotståndare svartmålas och förlöjligas.

Kanske har du samma syn på gudstron och tror att det är en blind tro mot bättre vetande? Kanske tror du att evolutionsteorin en gång för alla förintat alla rationella skäl för Gud? Jag vill uppmuntra dig att fundera lite djupare än så. Om du tror att tron på Gud är oförnuftig eller saknar rationella skäl bör du titta närmare på det kosmologisk gudsbeviset, mysteriet med naturkonstanterna och det moraliska argumentet.

Vidare är det så att evolutionsteorin enbart svarar på frågan om hur arterna på jorden har utvecklats. Den svarar inte på frågan om hur livet uppstod eller hur universum kunde uppstå ur ingenting för snart 13,7 miljarder år sedan. Evolutionsteorin är inte heller ett hot eller bevis mot gudstro som många vill tro. Däremot är det få teorier inom vetenskapen som är så intimt förknippande med metafysiska antaganden. Om evolutionsteorin är sann så betyder det inte att ateismen är sann. Men om ateismen är sann så måste evolutionsteorin vara sann. Evolutionsteorin är nämligen ”the only game in town” för ateisten.

Vem som blir näste president i USA hoppas jag avgörs av deras politik. En politik som får fart på världens viktigaste ekonomi och får bukt med de skenande skulderna i USA är viktig för hela världsekonomin. Den nuvarande presidenten verkar dock ha svårt för detta och blir sannolikt inte omvald om man få tro opinionsvindarna i USA. För mig får nästa president gärna vara teist eller ateist, bara han eller hon får jobbet gjort.

Se andra relaterade inlägg;
Fem tankefel hos ateister
Debatt om tro och vetenskap
Richard Dawkins utmanas

The King’s Speech

Jag har precis sett filmen The King’s Speech. Länge har jag dragit mig för att se filmen eftersom den verkade lite långtråkig. En film som handlar om en stammande kung som dessutom spelas av den stela Colin Firth kan väl inte vara en bra kombination? Men ack så fel jag hade. The King’s Speech är en fantastisk film som verkligen berör.

Handlingen utspelar sig i slutet av 1930-talet i England. Ute i Europa tornar ett annalkande krig upp i horisonten. Hitler rustar sitt Tyskland. I England dör kung George V år 1936 och efterträds av sin äldste son Edvard VIII. I skuggan av Edvard VIII finner vi brodern Albert, hertig av York, som lider av dåligt självförtroende och svår stamning. Prins Albert ser med fasa sin storebror negligera sina plikter som kung men vågar inget göra. Förskräckelsen bottnar ytterst i att eventuellt behöva efterträda sin försumlige bror. Ämbetet som kung med offentliga framträdanden rimmar illa med hans svåra stamning.

Prins Albert söker hjälp hos flera läkare för sin stamning, men utan några resultat. Hans fru hittar dock den självlärde logopeden Lionel Logue (Geoffrey Rush) som med okonventionella metoder hjälper sina patienter. Prins Albert är till en början mycket skeptisk till Lionels metoder, men så småningom växer en stark vänskap fram emellan dem båda.

När Edvard VIII abdikerar från tronen i december 1936 blir Albert kung med namnet George VI. Nu väntar svåra utmaningar i en svårt tid när folket behöver hopp. Ute i Europa ekar Hitlers röst i radion. Hur skall George VI gjuta hopp och motståndskraft mot de mörka krafterna i Europa?

Om du inte sett The King’s Speech, se den nu. Filmen är en stark film om vänskap, plikter, rädslor och om att övervinna motstånd. Colin Firth och Geoffrey Rush gör en strålande insats. Deras insatser känns väldigt äkta och gripande. Det är inte för inte som filmen blev nominerade till 12 Oscars och dessutom fått Oscar för Bäst film, Bästa regi, Bästa manliga huvudroll och Bästa originalmanus.

Tidigare filmtips;
The Next Three Days
Inception
Law abiding Citizen 

Evangelierna – trovärdiga historiska dokument?

Många tror felaktigt att evangelierna i bibeln är myter som utvecklats under lång tid. De jämför gärna berättelsernas framkomst med viskningsleken där informationen förvrängs när den förs vidare från en person till en annan person. Evangeliernas innehåll och budskap skall på samma sätt ha förvanskats under tidens gång och innehåller endast en kärna av det som de första författarna en gång skrev. Ingenting kunde dock vara mer felaktigt.

Evangelierna är för det första skrivna väldigt nära inpå händelserna för att mytbildning skall hinna uppkomma. Liberala bibelforskare, som gärna ser en så sen datering som möjligt, menar att evangelierna skrevs någon gång efter år 70, vilket ger ett tidsspann mellan Jesu liv och de tidigaste evangelierna på ca 40 år. För att mytbildning skall hinna börja uppkomma krävs dock mer än 100 till 200 års tidsspann. Tiden är med andra ord alldeles för kort för mytbildning.

Det finns dock mycket som talar för att de synoptiska evangelierna (Matteus, Markus och Lukas) är skrivna långt tidigare, kanske redan år 50, vilket skapar en tidsrymd på ca 20 år. Templet i Jerusalem förstördes år 70 av den romerska generalen Titus och nämns inte med ett ord i något av evangelierna. Denna händelse var en otroligt omskakande händelse för judarna och kan beskrivas som ett 11 september för dem, fast än värre. Vi kan inte heller läsa något om Paulus (år 67) och Petrus (år 64) martyrskap eller de kristnas förföljelse i Rom år 60 av Nero. Dessa händelser borde varit nertecknade i apostlagärningarna som beskriver de först kristnas upplevelser efter Jesus död och uppståndelse. Apostlagärningarna slutar istället när Paulus sitter i husarrest. Hans frisläppande från husarresten nämns inte i apostlagärningarna. Och eftersom Lukasevangeliet är skrivet före apostlagärningarna så bör den vara skriven före år 60. Förutom dessa händelser så citeras även delar av Lukasevangeliet i första Timoteusbrevet, vilket har en tidigare datering än det som de liberala bibelforskarna vill ge Lukasevangeliet.

Men även om de liberala bibelforskarnas datering av evangelierna stämmer, så är som jag tidigare nämnt tidsspannet mellan de skriftliga skildringarna och de ursprungliga händelserna allt för kort för att mytbildning skall hinna uppkomma. För att nämna ett annat exempel från Antiken. De två tidigaste biografierna om Alexander den store skrevs av Arrian och Plutarch mer än 400 år efter hans död. Historikerna behandlar det här materialet tillförlitligt. Vi kan också se att legenderna om Alexander började först utvecklas flera århundraden efter att dessa biografier skrevs.

Värt att komma ihåg i sammanhanget är att det är tidsspannen mellan bevisen och de ursprungliga händelserna som är kritisk, inte tidsspannet mellan bevisen och nuet. Om tidsspannet mellan ursprungshändelserna och bevisen är kort, spelar det ingen roll hur långt tillbaka i tiden detta sträcker sig. Goda bevis blir inte sämre på grund av tidens rand.

Det andra som talar för att evangelierna är korrekta och baserade på ögonvittnesskildringar, och inte på någon urvattnad och förvanskad mytbildning, är de detaljrika beskrivningarna som evangelierna är fyllda av. För det är ju som bekant så, att ju mer detaljer man lägger in i en uppdiktad berättelse, desto större sannolikhet att detaljerna inte stämmer med verkligheten. Detaljer om namn, geografi, kulturella seder, historiska referenser och botanik är några sådana exempel. Peter Williams ger i nedanstående timslånga filmklipp en genomgång av både nya och gamla upptäckter som stärker evangeliernas trovärdighet.

I föreläsningen jämför Peter Williams evangelierna i bibeln, de kanoniska evangelierna, med några apokryfiska evangelier. Många skeptiker till den kristna tron och bibeln vill ofta gärna framhålla de apokryfiska evangelierna när Jesus och evangelierna kommer på tal. Man menar att evangelierna som finns nedtecknade i bibeln inte ger en rätt bild av Jesu liv, gärning och lära. Detta trots att de apokryfiska evangelierna är skrivna långt senare än de kanoniska evangelierna och att de aldrig, med ett undantag, citeras av någon känd författare under de tre första århundradena. När innehållet i evangelierna kontrasteras mot de apokryfiska evangelierna, blir det uppenbart att evangelierna vi har i nya testamentet är autentiska och trovärdiga medan de apokryfiska evangelierna är bleka förvanskade kopior.

I föreläsningen kommer Peter Williams fram till några intressanta slutsatser;

1. Om evangelierna är ett resultat från konspiration eller inkompetens så borde inte berättelserna i evangelierna vara så otroligt detaljrika och korrekta.

2. Om evangelierna är baserad på berättelser som vandrat i flera led från ögonvittnena (”viskningsleken-teorin”) så borde inte berättelserna i evangelierna vara så otroligt detaljrika och korrekta.

Ta del av föreläsningen nedan. Du kommer inte ångra att du tittade på detta om du är nyfiken på om evangelierna i bibeln är autentiska.

Se andra relaterade inlägg;
Historiska bevis för Jesu uppståndelse?
Allt som börjar existera har en orsak, även universum
Debatt om tro och vetenskap

%d bloggare gillar detta: