Multiversum eller intelligens bakom finjusteringen?

I mitt förra blogginlägg beskrev jag kort hur fundamentala krafter i vårt universum är häpnadsväckande precist och väl avvägt justerade. Allt ifrån energinivåerna i kolatomen till hastigheten med vilken universum utvidgar sig har precis de rätta värdena för att liv skall kunna existera. Skulle något av dessa värden rubbas med minsta möjliga hårsmån, skulle förutsättningar för alla livsformer kollapsa och universum bli helt öde. Den uppenbara frågan blir: Hur det är möjligt att vårt universum har exakt de rätta värdena för att liv skall kunna existera? Som förklaring till den extrema finjustering kan det egentligen bara finnas följande alternativ;

  1. fysisk nödvändighet,
  2. slumpen eller
  3. design.

1. Fysisk nödvändighet?
En radikal förklaring är att vårt finjusterade universum helt enkelt har dessa värden på grund av att de är fysiskt nödvändiga. Denna syn innebär att det inte kan uppstå något annat än livsbejakande universum eftersom dessa dessa värden och kvantiteter är nödvändiga eller tvingande. De hade inte kunnat ha några andra värden än just de värden som de har. Vi vet dock att naturkonstanterna inte är beroende av naturlagarna och att de olika kvantiteterna, som rådde vid universums födelse, inte heller är bestämda av naturlagarna. Så varför skulle inte dessa variabler kunnat vara annorlunda? Det finns inget som stödjer den här förklaringen, tvärtom talar de vetenskapliga upptäckterna emot detta. Det finns därför knappt någon som förespråkar denna förklaring. Hypotesen ”Fysisk nödvändighet” kan därmed avskrivas.

 2. Slumpen?
Kanske har slumpen orsakat finjusteringen? Tyvärr är oddsen så extremt osannolika, för att inte säga omöjliga, för att slumpen ska kunna förklara universums finjustering. Exemplen jag gav i mitt förra blogginlägg, och det finns många fler exempel, visar med all tydlighet att slumpen inte kan förklara detta. Det är inte bara en eller några få konstanter i universum som är finkalibrerade, utan många ,vilket höjer de redan enskilt osannolika sambanden än mer.

Kanske kan vi tillämpa en liknande förklaring som inom biologin, om att det finns någon sorts evolutionär förklaring? Ett sådant försök till förklaring visar att den som föreslår detta inte har förstått att finjustering helt. Finjusteringen kan inte utvecklas över fram över tid utan måste finnas där från första sekund, redan vid födelseögonblicket, vid Big Bang. Det finns ingen tid för naturkonstanterna att utvecklas.

3. Design?
Det är nu människors världsbild eller metafysiska antaganden kommer in i bilden. Fakta säger att fysisk nödvändighet inte kan vara orsak till finjusteringen. Fakta säger också att det är extremt osannolikt att slumpen har åstadkommit finjusteringen. Nu pressas vi mot den kvarstående förklaringen att finjusteringen beror på att det måste finnas en Designer bakom universum. Universum skulle då inte bara se ut att vara designat. Den skulle verkligen vara designad. Detta låter ju dock farligt nära vad de ”religiösa dårarna” alltid sagt, nämligen att ett superintellekt, en Gud, skapat universum.

Multiversum – ett sätt att slippa Gud?
Det enda sättet, för den som hårdnackat vill tro på en ateistisk världsbild, blir att hjälpa slumpen på traven genom att öka antalet försök. Sannolikheten för att jag till slut ska slå 10 sexor på rad med en tärning ökar om jag får försöka göra detta flera gånger. Därför har en del forskare konstruerat en högst spekulativ teori som ibland kallas för multiversumhypotesen eller mångvärldshypotesen. Teorin är som tagen ur en science fiction film eller roman, men detta är faktiskt något som är det senaste inom kosmologin. Det finns lite olika varianter på den, men ett av dem föreslår att det finns ett oändligt antal parallella universa och att vårt universum är ett av dessa universum. Och finns det oändligt antal universum så måste det finnas några som är livsbejakande och där liv kan uppstå. Dessa universum är helt avskilda från varandra och går alltså inte att se eller ett transportera sig till.

Spekulativ teorier
Det första man måste förstå är att dessa teorier om multiversum är högst spekulativa. Teorierna om multiversum går inte att verifiera. Teorierna handlar med andra ord om ren metafysisk spekulation. Teorierna får vidare ganska absurda konsekvenser. Om det finns ett oändligt antal universum, innebär det även att du (eller en kopia) antagligen finns i ett annat universum där du kanske är president i världens största supermakt eller en usel mördare.

För att teorierna om multiversum skall vara vetenskapligt trovärdiga måste de innehålla en mekanism som skapar dessa parallella universa i detta multiversum. Men om teorierna om multiversum skall lyckas förklara vårt finjusterade universum, så får inte denna mekanism i sig vara finjusterat. Då har forskarna bara skjutit problemet med finjusteringen ett steg längre bort, vilket innebär att forskarna nu tvingas förklara varför ett multiversum är finjusterat.

Ett annat problem med multiversum är att Arvind Borde, Alan Guth och Alexander Vilenkin 2003 bevisade att även ett multiversum måste ha en begynnelse. Förutom detta finns även filosofiska argument som talar mot ett evigt universum eller multiversum. Det innebär att den mekanism som frambringar alla parallella universa i ett multiversum bara kan ha gjort detta under en begränsad tid och inte från evighet. Därmed kan det inte finnas ett oändligt antal universum i ett multiversum.  Och finns det bara en begränsad samling parallella universa, även om de är väldigt många, så ökar inte sannolikheten tillräckligt mycket för att förklara vårt extremt finjusterade universum.

John Polkinghorne, själv en framstående kvantteoretiker, förkastar tolkningen om multiversum med följande ord:

Låt oss inte hymla med vad dessa spekulationer egentligen handlar om. Det handlar inte om fysik utan om metafysik i ordets strängaste bemärkelse. Det finns ingen rent vetenskaplig anledning att tro på en hel uppsättning universum. Det ligger i teorins natur att det inte går att veta någonting om dessa andra världar. En annan tänkbar förklaring som är minst lika intellektuellt aktningsvärd – och som enligt min mening både är enklare och elegantare – är att denna enda värld ser ut som den gör därför att den är skapad av en Skapare som ville att den skulle vara sådan den är.

Filsofen Richard Swinburne säger:

Att postulera en triljon triljoner andra universum istället för en enda Gud för att förklara vårt universums regelbundenhet förfaller vara höjden av irrationalitet

Illustrativt exempel om apan som skrev en roman
För att ge ett litet exempel. Säg att vi hittar en välskriven roman på en datorskärm i ett rum. Det litterära verket omfattar fler hundra sidor och är både spännande och välskrivet. Med andra ord ett komplext verk. När frågan uppkommer om hur romanen blivit till, kommer vi  intuitivt härleda att den måste finnas någon intelligent upphovsman. Det känns mer rationellt än att förslå att en apa vid ett tangentbord av ren slump råkat skriva en sammanhängande roman på flera hundra sidor. Om det enbart handlat om något enstaka ord som t ex ”Hej” eller ”bratwurst” så skulle faktiskt slumpen kunnat orsaka detta. Men på grund av romanens komplexa och sammanhängande struktur utesluter vi slumpen.

Den som fortfarande vill hävda att slumpen kan ha åstadkommit romanen kan anta att det finns ett oändligt antal apor i parallella universa som godtyckligt sitter och trycker på tangenterna vid en bildskärm. Vi kan inte se dessa apor, men vi utgår ifrån att de måste finnas eftersom slumpen på något sätt måste ha åstadkommit romanens framkomst. Med ett oändligt antal apor så är ju allt möjligt och därmed skulle en apa (eller rättare sagt ett oändigt antal apor i ett oändligt antal parallella universa) kunna skriva en välskriven roman av högsta klass!

Båda förklaringarna till romanens uppkomst, en intelligent upphovsman eller slump, är kanske lika möjliga. Men de är inte lika sannolika eller rationella. Det är enligt min mening mer rationellt att härleda den välskrivna romanen på skärmen till en intelligent person, än att föreslå att det kanske finns oändligt antal apor i parallella världar, och att vi därför inte ska vara förvånade att en apa av ren slump har framkallat romanen på skärmen genom att godtyckligt trycka på tangenterna vid skärmen.

Sammanfattning
Universums finjustering är mycket svår att förklara med hjälp av fysisk nödvändighet eller slump. Även om man spekulerar i att det kanske finns miljarder, eller till och med oändligt antal , parallella universum så är det mycket svårt att förklara finjusteringen av vårt universum. Dessa teorier om multiversum måste ha en början och skjuter bara finjusteringen ett steg längre bort utan att lösa den. Det mest rimliga och rationella förklaringen till att universum är finjusterat är att den är designad av en Designer, en Gud.

Se andra relaterade inlägg;
Universums finjustering
Historien om argument för design
Allt som börjar existera har en orsak, även universum

Annonser

Taggar:, , , , , ,

6 responses to “Multiversum eller intelligens bakom finjusteringen?”

  1. Andreas says :

    Roligt med en ny artikel från dig. Du skriver initierat och bra. Ska sätta mig ner imorgon och läsa igenom.

  2. Carel says :

    Yeees! Äntligen hittade jag ett svar på den här frågan som min ateistiska klasskamrat alltid kontrar med när jag förklarar om ID teorin. Har redan bett min lärare läsa dina inlägg. Tack så hemskt mycket för detta inlägg!
    Tack Gud!

  3. Gustaf says :

    Hej! Intressant och tydlig text kring finjusteringen! Jag är också en boråsare som har skrivit en text kring ämnet. Känn dig fri att komma med feedback.

    http://www.roselike.com/finetuned.pdf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: