Archive | december 2011

Står tron i konflikt med rationalitet?

Det finns många som felaktigt anser att tro och rationalitet är varandras motpoler. Enligt dem är tro något som handlar om det vi inte vet något om, medan rationalitet är det vi använder för att få verklig kunskap om saker och ting. Tro är ett önsketänkande som vi gör i avsaknad av bevis och fakta, en blind tro. Är man däremot rationell så tror man inget, utan vet hur saker och ting ligger till.

Denna syn bygger på en missuppfattning om vad tro och rationalitet egentligen handlar om och hur dessa samspelar med varandra. Rationalitet handlar om att utvärdera argument för ett visst synsätt och att logiskt försöka se om det finns tillräckligt goda skäl för att tro på dess sanningshalt. Rationalitet är att resonera, tänka logiskt och metodiskt med andra ord.

Hur beskriver man då bäst tron? För det första så måste det finnas ett objekt för tron. Man kan ha tro på en sak (t. ex. en stol), en person (t. ex. en förälder, en politiker eller Gud) eller på att ett påstående som ”Stockholm är Sveriges huvudstad” är sant. För det andra måste tron ha ett innehåll som beskriver vad man tror om objektet eller vad tron på objektet innebär. Låt mig ge ett exempel om en stol. Stolen är objektet för min tro och innehållet i min tro är att ”stolen kommer att hålla för min kroppsvikt”. Men fortfarande räcker inte detta för att beskriva vad tro är. Den tredje beståndsdelen av tron handlar om att agera i förtröstan utifrån sin tro och övertygelse. I exemplet om stolen innebär det att du tryggt sätter dig i stolen. Dessa tre komponenter – objektet för tron, innebörden av tron, och agerandet utifrån tron – beskriver vad tro är.

Tro handlar om alltså om tillit och förtroende. Men hur får vi då tro? Tron grundas alltid på kunskap. Det är på grundval av vår kunskap om stolar, föräldrar, arbetskollegor, politiker eller Gud som vi tror eller misstror dessa. Även om någons tro är missriktad och felaktig så baserar den personen sin tro på vad de själva tror sig veta eller ha kunskap om. Ingen förmår sig att tro något som strider mot deras egen kunskap.

En intressant detalj i sammanhanget är att definitionen av kunskap inom epistemologin är ”sann rättfärdigad tro” eller ”trosföreställningar som är sanna och som vi har goda skäl att tro på”. Vi ser alltså att kunskap inbegriper tro. Utan tro, ingen kunskap. Tror gör man alltså inte bara i kyrkan som vissa säger.

Det finns alltså ingen konflikt mellan tro och rationalitet. Snarare arbetar förståndet och tron hand i hand. Vår rationalitet utvärderar om något eller någon är förtroendeingivande och sant, därefter litar vi att vissa saker är korrekta och sanna i ljuset av vår rationalitet. Motsatsen till tro är inte rationalitet. Motsatsen till tro är otro eller brist på tro. Motsatsen till rationalitet är irrationalitet, inte tro. Det är alltså möjligt att ha en rationell och förnuftig tro, på samma sätt som det är möjligt att ha en irrationell och oförnuftig tro.

Annonser

Gazas tårar

Har precis sett färdigt dokumentären Gazas tårar på SVT av Vibeke Lökkeberg. Den är extremt plågsam att se, eftersom den så naket och påträngande visar krigets ofattbara lidande och fasor.  Det finns inga ord för det lidande och sorg som inryms i filmen. Jag gråter när jag ser filmen och det gör ont i mig att se hur barnen drabbas. Jag lider med föräldrarna som mist sina barn. Lidandet och ångesten är kompakt. Sorgen är bottenlös.

Den andra känslan jag får när jag ser filmen, är att den är extremt exploaterande. Offrens blod ska säljas dyrt. Filmen vill visa så mycket blod och lidande som möjligt utan minsta möjliga hänsyn till offren. Som tittare känns det som man tränger sig på för att få en skymt av deras ofattbara lidande och ångest. Till och med en av de filmade mammorna med sitt lilla barn gråter ut på sjukhuset ”Varför måste de filma oss?”.

Det positiva med Gazas tårar är att den väcker oss ur vår dvala där livet bara handlar om nöjen, rekreation och självförverkligande. Livet är inte bara lek, det är på blodigt allvar och människor lider. Medan vi bekymrar oss för att hitta nya saker för att fördriva tiden med, kämpar andra människor för sitt liv. Det kunde varit tvärtom.

Det negativa med Gazas tårar är att den enbart visar en sida av lidandet och konflikten, vilket demoniserar en part i konflikten, Israel. Ingenting nämns om vad som ledde fram till konflikten eller vilka övergrepp som Hamas gjort. Inga bilder på lidande barn i Ashkelon eller Sderot visas. Gazas tårar får därför en smak av propaganda över sig eftersom opartiskhet och objektivitet går förlorad.

Lars Adaktusson skriver i Metro om Gazas tårar;

Filmen är ett hopklipp av sekvenser från kriget 2008-2009 mellan Israel och Hamas – döda, lemlästade och föräldralösa palestinska barn exploateras på ett sätt som kanske aldrig skett tidigare. Resultatet blir en brutal studie i mänskligt lidande, ett propagandanummer utan minsta ansats till helhet där Hamas regisserar och där den terrorstämplade gruppens eget ansvar för självmordsdåd och attacker mot civila förbigås med tystnad.

Att producera film enbart i syfte att sprida hat för med sig stort ansvar; det gör det också att visa sådan film. Skulle SVT ha sänt filmen om huvudpersonerna inte hade varit de förtvivlade barnen i Gaza – utan de i södra Israel?

Jag rekommenderar dig ändå att se Gazas tårar. Men tänk på att du bara ser en sida av bilden och att båda parter i ett kring begår övergrepp som är oförlåtliga.

Andra bloggar om Gazas tårar;
Anna Ekström – Om Gazas tårar 

Se andra relaterade inlägg;
FN ger Israel rätt mot Ship To Gaza
Fakta om Ship To Gaza aktionen
Gardellparadoxen? 

Har Hawking eliminerat Gud?

William Lane Craig höll en mycket intressant föreläsning i Cambridge under The Reasonable Faith Tour i Storbritannien om Stephen Hawkings senaste bok Den stora planen, eller The Grand Design som den heter på engelska. Stephen Hawking har fått stora rubriker för sin bok eftersom han i den basunerar ut att naturvetenskapen numera bevisat att Gud inte finns. I boken, som Hawking skrivit tillsammans med Leonard Mlodinow, menar författarna att filosofer och teologer inte längre kan ge meningsfulla svara på livets viktigaste och grundläggande frågor, såsom ”Varifrån kommer vi?” och ”Varför finns det något överhuvudtaget, snarare än ingenting?”. Enligt dem har filosoferna inte hängt med i utvecklingen och istället ersatts av naturvetarna. Glömde jag föresten berätta att Hawking och Mlodinow inte är filosofiskt skolade utan enbart fysiker?

Föreläsningen Has Hawking Elimininated God? är på 1 timme och 40 minuter, och är uppdelad i tre delar. Först berättar William Lane Craig om författarnas fatala misstag om de metafysiska antaganden som görs i bokens första del. Författarna dödförklarar bl. a. filosofins kompetensområde genom egna filosofiska uttalanden i boken, vilket är motsägelsefullt och ologiskt. Efter en ganska grundlig sågning av författarnas bristande filosofikunskaper övergår dr Craig till att förklara den vetenskapliga modell om universums uppkomst som presenteras i boken. Modellen kan mycket väl vara sann och fastslår bl. a. att universum har en början, detta i likhet med den etablerade standardteorin om universums uppkomst, Big Bang. Men författarnas egna modell leder inte till de slutsatser om Guds dödförklarande som Hawking och Mlodinow så gärna önskar.

Därefter håller Rodney Holder (ca 31 minuter in i filmklippet) ett intressant föredrag om varför han inte håller med om slutsatserna i boken Den stora planen. Dr Rodney Holder är en härlig figur och ger stereotypen för professorer ett ansikte. Men stor inlevelse och lite irrande blick ger han en fantastiskt fin genomgång om varför argumenten i boken inte håller. Han ger bl. a. säkert en 5-6 argument om varför teorierna om multiversum inte kan förklara universums finjustering.

I den avslutande delen (ca 46 minuter in i filmklippet) får åskådarna ställa frågor till både William Lane Craig och Rodney Holder. Frågestunden är relativt lång. Frågorna spänner både högt och lågt, men är ganska typiska frågor som människor ofta har om universums ursprung och Gud. För dig som kanske inte är så insatt i dessa frågor är denna delen matnyttig.

Hela föreläsningen är sevärd och rekommenderas. Slutsatsen från den är att modellen, som Stephen Hawking och Leonard Mlodinow presenterar i sin bok, inte stödjer författarnas slutsatser om Guds dödförklarande. Tvärtom styrker den premisserna för Guds existens i det kosmologiska argumentet. Hawking har inte lyckats eliminera Gud.

Se andra relaterade inlägg;
%d bloggare gillar detta: