Archive | januari 2012

Debatt mellan William Lane Craig och Peter Millican

I höstas debatterade professor William Lane Craig och professor Peter Millican om ämnet ”Finns Gud?”. Debatten ägde rum på University of Birmingham och ingick i The Reasonable Faith Tour 2011. I debatten använder William Lane Craig det kosmologiska argumentet, universums finjustering, det moraliska argumentet, bevis för Jesu uppståndelse samt människors erfarenhet av Gud som argument för Guds existens. Craig menar dessa argument ger för handen att det är mer rationellt att tro på Guds existens än att inte tro på Guds existens. Dessa argument har professor Peter Millican svårt att bemöta i debatten. Millicans argument för ateism är mycket tunna och han klarar inte av att desarmera Cragis fem argument för tesim och kristendom. Jag måste ändå säga att Peter Millican är mycket duktigt och står upp förhållandevis bra mot William Lane Craig. Det finns otaliga ateister som blivit intellektuellt sågade vid fotknölarna när de försökt debattera frågan om Guds existens med Craig, något som även vissa ateister erkänner. Se debatten själv om du tvivlar på argumenten för Guds existens.

Se andra relaterade inlägg;
Har Hawking eliminerat Gud?
Richard Dawkins illusion avslöjas
Debatt om tro och vetenskap

Annonser

Unbelievable?

Ett av mina absoluta favoritpodcasts är Unbelievable? med Justin Brierley på Premier Christian Radio. Det är ett timslångt program som sänds varje lördag där mängder av spännande och intressanta ämnen som berör religion, filosofi och Gud behandlas. Exempel på ämnen som diskuteras är; ”Kan vi lita på bibeln?”, ”Är religion farligt?”, ”Finns det bevis för Jesu uppståndelse?”, ”Har universum en mening?”, ”Finns det tecken på intelligens i våra celler?”, ”Är Gud ett moraliskt monster?”. Dessa och många fler frågor diskuteras i de olika programmen.

Det som gör programmet riktigt intressant och berikande är att två sidor alltid kommer till tals. Nästa alltid finns en kristen och en ateistisk representant med i programmet. De medverkande är oftast kunniga akademiker från olika expertområden. Detta borgar för att diskussionerna oftast sker på en hög nivå. Programmet är därför mycket populärt bland både teister och ateister. Programmets devis är just: The Show that gets Christians and non-believers talking to each other.

Programmet utmanar lyssnarna, både kristna och icke-kristna, att tänka djupare kring frågorna som tas upp. Alla argument och ståndpunkter utsätts för ordentlig prövning. Inget tas för givet. Sanningar som du kanske tar för givet eller inte reflekterat nämnvärt över utsätts för kritik, vilket tvingar dig att gräva djupare och syna dina egna antaganden. Finns det rationella skäl och argument för din syn på livet? Håller din övertygelse för närmare granskning? Detta gäller för både teisten och ateisten.

I Sverige, som kanske är ett av de mest sekulariserade länderna i världen, är den rådande bilden att religion bara är ett psykologiskt fenomen som på sin höjd skänker tröst till människor. Men blir det för fanatiskt så är det bara skadligt. Folk med en dragning till religion får gärna syssla med detta om de håller det för sig själva. Utgångspunkten för de flesta är att ateismen är sann och en tro på Gud är irrationellt och verklighetsfrämmande. Detta mindset eller inställning har väldigt många utan att någonsin närmare synat argumenten. Ateismen har blivit en bekväm sanning i Sverige.

Många gånger väljer vi tvyärr bekväma sanningar som vi sedan ogärna utsätter för närmare granskning. Vi väljer ofta att inte lyssna på eller förstå andra människors motargument för att slippa engagera oss. Men i Unbelievable granskas allt. Det är därför jag gillar programmet. För mig är sanningen det viktigaste som finns. Jag vill inte tro på något som inte är sant. Jag vill inte heller blunda för svåra frågor eller ämnen som kanske utmanar min världsbild. Om kristendomen inte håller för en kritisk granskning vill jag inte vara kristen. Vissa kanske är rädda för sanningen eftersom det kanske betyder att man måste ändra åsikt eller byta livsstil. Men sanningen måste vara överordnad vår bekvämlighet.

Jag tycker dock många gånger att argumenten från ateisterna är ovanligt tunna. För ska man tro vissa ateisters uttalande, så finns det absolut inga förnuftiga skäl för att tro på Gud. Tron på Gud likställs med att tro på tomten eller tandfen. Men bortser man från billig retorik och tittar på de konkreta invändningar som framförs mot Gud, inser man att “kungen är naken”. Det kanske finns några argument som isolerat ger viss grund för en ateistisk världsbild. Men granskar man alla apekter av tillvaron så är den kristna världsbilden vida överlägsen den rådande naturalistiska och ateistiska världsbilden.

Som kristen känner jag att jag vuxit ordentligt i min övertygelse efter att hört båda sidor komma till tals i programmen. Jag har lärt mig otroligt mycket om min egen kristna tro och vilka invändningar som finns mot den. Jag vill dock påpeka att kristendomen inte bara är en världsbild eller ett förhållningssätt. Det är så mycket mer. Att vara kristen betyder inte bara att man intellektuellt håller med om vissa doktriner eller läror, utan det är en relation med Gud.

Men som sagt, lyssna på Unbelievable. Oavsett din ståndpunkt i dessa frågor, kommer du ha stor behållning av programmet och inse att frågorna är ganska komplexa och utmanande. Förhoppningsvis får det dig att fundera över din egen världsbild och din egen tro.

Några intressanta podcast som jag kan rekommendera är;

Is there a signature in the Cell? En debatt om intelligent design mellan Spephen C Meyer och Keith Fox.

Is God a Moral Monster? Medverkande är Paul Copan och Norman Bacrac.

Grill a Christian – fyra ateister utmanar David Robertson med sina invändning mot den kristna tron.

En intervju med Alister McGrath om ateism, teologi och att försvara den kristna tron.

Hela utbudet finner du via programmets websida Unbelievable eller via Itunes.

Religion som ett svar på önskan om ett liv efter döden?

Stephen J. Bedards har skrivit ett mycket intressant inlägg på sin blogg Hope’s Reason, som tar upp en vanlig missuppfattning om religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. Nämligen att religionen uppkommit som ett svar på människans behov att önska sig en tillvaro bortom döden, eftersom de fruktat denna. Men Stephen J. Bedard visar att den förklaringen inte riktigt stämmer eftersom många religioner inte har någon vidare ljus syn på livet efter detta. Därför faller den anklagelsen platt till marken.

Men även om längtan efter ett liv efter detta vore något som varit framdrivande för religionen, betyder inte det att den behöver vara falsk. Beskyllningen om att religion är någon sorts projektion eller obektivifiering av människors längtan efter mening eller liv efter detta är inte något nytt. Redan den tyske filosofen Feurbach argumenterade för detta på 1800-talet. Han menade att människor skapade religionen och Gud som ett svar på sina önskningar och behov. Det är dock fascinerande att detta argument hållit sig vid liv så länge, trots dess brister. Till en början så innebär inte en längtan efter något med automatik att detta något som man längtar efter inte existerar. Exempelvis pekar människans törst mot behovet av vatten och människors hunger mot behovet av mat. Vidare skulle detta betyda, om Feurbachs argument var sant, att alla världsbilder därmed är falska. Alla världsbilder är ett svar på människans behov och begär efter mening i tillvaron, och därmed skulle alla världsbilder inklusive ateismen endast vara projektioner av våra önskningar och inget verkligt eller sant. Ateismen kan tolkas som ett behov av moralisk autonomi.

Längtan efter ett liv bortom graven innebär alltså inte att livet efter detta med automatik måste vara falsk. Kanske är det precis tvärtom som C.S. Lewis skriver i ”Kan man vara kristen”, ”Om jag har ett begär som ingenting i världen skulle kunna tillfredsställa, så är den troligaste förklaringen att jag skapades för en annan värld.”. Kanske pekar vår längtan istället på en verklighet? Denna längtan, när det gäller livet efter detta, har hursomhelst inte varit drivande för utvecklingen av religion i allmänhet eller kristendomen.

Nedan följer en översättning av Stephen J. Bedards inlägg Religion as a Quest for Afterlife, som jag fått tillåtelse att översätta och publicera på min blogg.

”Religion som ett svar på önskan om ett liv efter döden
Det är vanligt att höra anklagelsen att religionen skapades av dem som fruktade döden och behövde någon form av liv efter döden. Verkligen? Och vilken forskning är den baserad på? Din granne som fick en medicinsk diagnos och beslutade att börja gå till kyrkan? Jag är säker på att det finns människor som blivit intresserade av religion på grund av en rädsla för döden, men historiskt så är det inte någon bra förklaring. Jag kommer att ge ett par exempel.

Fornegyptisk religion verkar ge stöd för hypotesen för en önskan om livet efter döden, med alla dess mumier och pyramider och ståtliga gravar. Förutom när man tittar närmare och upptäcker att livet efter detta ursprungligen endast gällde Farao, för att sedan gradvis gälla aristokratin och först senare folk i allmänhet. Antik grekisk religion hade ett koncept av Hades, där skuggorna av de döda bodde. Men detta var ingen källa till hopp för grekerna. Det var en skugglik tillvaro som inte var något vidare roligt. Även de stora hjältarna saknade hopp om ett härligt livet efter döden.

Hur är det med Bibeln? Vi vet alla kristendomen handlar mycket om livet efter döden. Det är sant att uppståndelsen, både av Jesus och den troende, är mycket viktigt för den kristna tron. Men innan Nya testamentet fanns, så fanns Gamla Testamentet. Läs igenom Gamla testamentet och leta efter tecken på ett liv efter detta. De flesta efter-döden-erfarenheter beskrivs som Sheol, som den engelska bibelversionen King James Bibel olyckligt översätter till helvete, som egentligen bara betyder graven. Om det finns någon medvetenhet i Sheol, är det bara en skugglik tillvaro liknande den vi finner i grekernas Hades. Det finns bara två ställen i Gamla testamentet som tydligt ger hopp om ett liv efter döden, och båda är ganska sena.

”Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade.”(Jes 26:19 Svenska Folkbibeln)

”De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt. ”(Daniel 12:2-3 Svenska Folkbibeln).

Om du vill veta mer om hur livet efter döden utvecklats i Gamla och Nya testamentet, se min bok Finding a New Land. Poängen är att ett liv efter detta inte spelar en central roll i Gamla testamentet och därför inte var något motiv för den bibliska religionen. Jag påstår inte att livet efter detta är oviktigt, bara att en rädsla för döden är inte tillräcklig för att förklara uppkomsten av religionen, vare sig i allmänhet eller i Bibeln.

Stephen J. Bedard
Hope’s Reason”

Artikeln i original hittar du här: Religion as a Quest for Afterlife

C.S. Lewis om kristendomen

C.S. Lewis är inte bara författare till de kända Narnia-böckerna utan också en av de största tänkarna och försvararna av kristendomen. Från att ha varit ateist blev C.S. Lewis en övertygad kristen, efter bland annat samtal med den kristne vännen J.R.R. Tolkien.  Efter omvändelsen skrev C.S. Lewis mer än 40 verk i teologiska frågor, varav den mest kända heter ”Kan man vara kristen?”  (Mere Christianity) från 1950.

När man läser vissa böcker, kan man ibland bli lite arg på sig själv över varför man inte läst den långt tidigare. ”Kan man vara kristen?” är en sådan bok. Den är verkligen läsvärd. C.S. Lewis förklarar grundligt och pedagogiskt den kristna tron i dess enkelhet. Han gör det med en berättande stil och använder många liknelser och bilder för att förklara djupa sanningar.

En sak som jag gillar hos C.S. Lewis är hans resonerande och knivskarpa stil. Varje mening är genomtänkt och välformulerad. Varje sats underbyggs av andra resonemang i boken. Många meningar läser jag om flera gånger, eftersom de innehåller så mycket substans. Varje avsnitt i boken inspirerar till eftertanke och reflektion. Det är en bok som man inte ska sträckläsa sig igenom, utan långsamt och noggrant så att alla djupa guldkorn kommer fram.

Förutom att förklara den kristna världsbilden och evangeliet grundligt, så spänner boken över många intressanta områden såsom moral, godhet, ondska, kärlek, synd, dygd, sex och äktenskap. Jag skulle vilja kalla boken för en filosofisk bok över livets viktigaste frågor. Det är en plikt för varje kristen att läsa den enligt min mening. Din tro och ditt intellekt kommer att vässas samtidigt som ditt hjärta utmanas att följa Jesus än mer.

Varför ska du som inte är kristen läsa boken? Är det inte bara en bok för redan överlåtna? Nej, absolut inte. Om du nyfiken på den kristna tron eller undrar hur någon kan vara kristen och samtidigt behålla sin rationalitet, så detta en ypperlig bok. Genom att läsa boken kommer du förstå vad de kristna tror på och varför. Nidbilden som vissa ateister gärna vill pådyvla kristna som mindre vetande eller fanatiker kommer falla platt till marken efter en genomläsning av boken.

Läs boken. Det här är en bok jag kommer återkomma till många gånger.

Det är helt sant att om vi levde som Kristus lärde, skulle världen snart bli mycket bättre. Man behöver inte ens ta till Kristus. Om vi gjorde allt som Platon eller Aristoteles eller Konfucius bjöd oss, skulle vi klara oss mycket bättre än nu. Än sen då? Vi har aldrig någonsin följt de stora lärarnas råd. Finns det någon anledning att tro att vi skulle börja göra det nu? Finns det någon anledning att tro att vi hellre skulle följa Kristus än någon av de andra? Är det för att han är den största moralläraren? Men det gör det rent av mindre sannolikt att vi skulle följa honom. Om vi inte förmår lära oss den enklaste läxan, är det väl inte så troligt att vi skulle klara de svåraste uppgifterna? Om kristendom inte är annat än fler goda råd, har kristendom ingen betydelse. Världen har inte lidit brist på goda råd de senaste fyratusen åren. Fler goda råd gör varken från eller till.

Men så snart man tar sig en titt på äkta kristna skrifter, märker man att de talar om någonting annat än den här folkreligionen. De påstår att Kristus är Guds Son (vad det nu betyder). De påstår att de som förlitar sig på honom också kan bli Guds barn (vad det nu betyder). De påstår att hans död räddade oss från våra synder (vad det nu betyder).

Det är ingen vits att klaga över att sådana här påståenden är svåra att förstå. Kristendom gör anspråk på att säga något om en annan värld, om någonting bortom den värld vi kan ta på och höra och se. Du tror kanske inte på det, men om det skulle stämma, är det inte konstigt ifall det är svårt att förstå – minst lika svårt att förstå som den moderna fysiken, och av samma anledning.

C.S. Lewis, Kan man vara kristen?
%d bloggare gillar detta: