Archive | november 2013

Varför ska jag bry mig om Gud?

Jag bryr mig inte

Varför ska jag bry mig om vad ni religiösa människor tror på? Varför ödsla tid och energi på att fundera på frågor om Gud eller Jesus? Ni får gärna tro på detta, men jag bryr mig inte.  Gud och Jesus är irrelevant för mig. Jag har fullt upp med att leva mitt liv och orkar inte bry mig

Det här är en inställning som en del människor tyvärr ger uttryck för. De säger inte att de är ateister eller agnostiker, utan att de helt enkelt inte bryr sig. Man skulle kunna kalla inställningen för apateism (apati = likgiltighet, teism = tro på Gud) . Det är egentligen inget riktigt ställningstagande eller sanningsanspråk och kan därför varken vara sant eller falskt. Apateism hävdar inget utan är en psykologisk inställning till Gud och religion.  Kanske har du den inställningen till frågan om Guds existens? Du kanske inte kan se varför det är meningsfullt att ens fundera på frågorna. Om du tror att frågan om Guds existens inte är meningsfull, hävdar jag att du inte kan ha reflekterat eller tänkt tillräckligt djupt och kritiskt i ämnet och därför inte ser vilka konsekvenser frågan har om Gud verkligen finns.

Jag hävdar att frågan om Guds existens är ett av de absolut viktigaste frågorna som varje människa förr eller senare måste sätt sig in i, eftersom den frågan påverkar allt. Till och med de flesta hårdnackade ateister håller med om att, OM Gud existerar så har det en väsentlig betydelse för deras liv. Att säga att man inte bryr sig om Gudsfrågan eftersom kristendomen eller Jesus är irrelevant är inte så klyftigt. Självklart är kristendomen helt irrelevant och meningslös om den inte är sann. Men att hävda att den är irrelevant även om kristendomen är sann är högst ologiskt.

Jag tror egentligen att apateism – inställningen att man är likgiltig inför frågan om Gud finns eller inte – är ett uttryck för en lat ateism i den mening att man inte orkar eller ids ta ställning i frågorna. Man bryr sig inte eftersom man ändå inte tror att Gud finns och därför inte orkar engagera sig i frågan.

Låt mig ge några punkter om vilka konsekvenser Gudsfrågan har om kristendomen är sann;

1. Om kristendomen är sann, så finns det en mening med ditt liv. Om det inte finns en Gud, utan hela universum är ett slump eller ett lyckligt misstag, då är du en bieffekt eller parantes i universums livscykel utan någon som helst betydelse. Ditt liv har ingen mening utan är endast en transportsträcka mot slutet, döden. Men om kristendomen är sann så är ditt liv inte en slump.

2. Om kristendomen är sann, så finns det objektiva moraliska värden och förpliktelser för ditt liv. Men om Gud inte finns så finns det inga objektiva moraliska värden eller förpliktelser. Dina eller samhällets moraliska uppfattningar blir då endast smakfrågor som präglats av evolutionens gång och historia, och därmed inget uttryck för objektiva fakta. Ingen kan då säga att förintelsen under Nazityskland eller massakern på Utöya objektivt sett är moraliskt fel och förkastligt. Alla vet vi att det är fel, men vi saknar då grunden till att hävda varför det objektivt är moraliskt fel. Det finns inte heller några objektiva förpliktelser i en ateistisk värld. Alla moraliska uppmaningar blir endast etikettsfrågor och inget objektivt. Men om kristendomen är sann så finns det saker som är objektivt moraliskt rätt och objektivt moraliskt fel, samt att det finns moraliska förpliktelser eller krav.

3. Om kristendomen är sann, så finns det hopp om befrielse från vårt begränsade liv, från lidande, åldrande och död. Om kristendom är sann så tar livet inte slut vid graven. Det finns ett hopp om upprättelse, rättvisa och evig lycka. Men om ateismen är sann möter alla samma öde – oavsett om vi levt som Adolf Hitler eller Moder Teresa. Det har ingen betydelse om du utför en massaker på Utöya eller engagerar dig i socialt hjälparbete, alla väntar samma öde och ingen finns efter graven som kan skipa rättvisa. Livet handlar bara om att överleva och maximera njutningen, för sen är det slut. Men om kristendomen är sann väntar Skaparen efter graven, som kan skipa rättvisa och fördöma övertrampen och ge evig lycka och tröst åt dem som sökt Gud.

4. Om kristendomen är sann, så finns det förlåtelse för allt i ditt liv. Om ateismen är sann finns ingen förlåtelse eller försoning för dig. Det finns inget att förlåta eller att försona eftersom dina och mina moraliska oförätter eller felsteg egentligen inte finns. Vi tvingas själva bära våra skuldkänslor och skammen när vi gör fel. Vi kan endast försöka påtala för oss själva att skuldkänslorna och skammen inte finns på riktigt eftersom det egentligen inte finns något som är rätt eller fel. Men om kristendomen är sann då finns det förlåtelse. Då finns det en uppstånden Jesus som burit skammen och felstegen, en uppstånden frälsare som ger frid och hopp.

5. Om kristendomen är sann, så kan du ha en personlig relation med Gud och hopp om evig lycka. Om kristendomen är sann behöver du inte leva ensam. Då kan du få en relation med universums Skapare mitt i din vardag. Du kan leva ditt liv med en förvissning om att Gud alltid är med dig oavsett vilka törnar och stormar som tornar upp i ditt liv. Du kan vara trygg och glad över att du hittat hem. Men om kristendom inte är sann, om Gud inte finns så är du begränsad av dina egna resurser. Du är din egen lyckas smed som är utlämnad åt livets hårda stötar utan förhoppning om ett liv bortom graven.

Som du ser har det stor påverkan om Gud finns. Jag uppmanar dig därför att sätta in dig i frågan eftersom det är ett av livets absolut viktigaste frågor att finna svar på.

Se även andra relaterade inlägg;
Big Bang – ett bevis för Guds existens?
Allt som börjar existera har en orsak, även universum
Historiska bevis för Jesu uppståndelse?
Richard Dawkins illusion avslöjas (video)

 

Annonser
%d bloggare gillar detta: