Tag Archive | Big Bang

Det kosmologiska argumentet på 4 minuter

Har du någon gång i förundran blickat upp mot en stjärnklar himmel en vinternatt, och skådat alla dessa miljontals stjärnor som glimrat i mörkret? Universums storhet och skönhet väcker frågorna som alla människor ställer sig. Har universum alltid funnits? Varför finns universum överhuvudtaget? Varför uppstod universum och varför finns jag? Om universum inte alltid funnits utan började existera någon gång för flera miljarder år sedan, vad är orsaken till att det började existera? I den fyra minuter korta videon ovan kan du ta del av något som brukar kallas för kosmolgiska kalam argumetet och vilka implikationer det har för livets djupaste frågor.

Se även andra relaterade inlägg;
Allt som börjar existera har en orsak, även universum
Universums finjustering
Big Bang – ett bevis för Guds existens?

Annonser

Har Hawking eliminerat Gud?

William Lane Craig höll en mycket intressant föreläsning i Cambridge under The Reasonable Faith Tour i Storbritannien om Stephen Hawkings senaste bok Den stora planen, eller The Grand Design som den heter på engelska. Stephen Hawking har fått stora rubriker för sin bok eftersom han i den basunerar ut att naturvetenskapen numera bevisat att Gud inte finns. I boken, som Hawking skrivit tillsammans med Leonard Mlodinow, menar författarna att filosofer och teologer inte längre kan ge meningsfulla svara på livets viktigaste och grundläggande frågor, såsom ”Varifrån kommer vi?” och ”Varför finns det något överhuvudtaget, snarare än ingenting?”. Enligt dem har filosoferna inte hängt med i utvecklingen och istället ersatts av naturvetarna. Glömde jag föresten berätta att Hawking och Mlodinow inte är filosofiskt skolade utan enbart fysiker?

Föreläsningen Has Hawking Elimininated God? är på 1 timme och 40 minuter, och är uppdelad i tre delar. Först berättar William Lane Craig om författarnas fatala misstag om de metafysiska antaganden som görs i bokens första del. Författarna dödförklarar bl. a. filosofins kompetensområde genom egna filosofiska uttalanden i boken, vilket är motsägelsefullt och ologiskt. Efter en ganska grundlig sågning av författarnas bristande filosofikunskaper övergår dr Craig till att förklara den vetenskapliga modell om universums uppkomst som presenteras i boken. Modellen kan mycket väl vara sann och fastslår bl. a. att universum har en början, detta i likhet med den etablerade standardteorin om universums uppkomst, Big Bang. Men författarnas egna modell leder inte till de slutsatser om Guds dödförklarande som Hawking och Mlodinow så gärna önskar.

Därefter håller Rodney Holder (ca 31 minuter in i filmklippet) ett intressant föredrag om varför han inte håller med om slutsatserna i boken Den stora planen. Dr Rodney Holder är en härlig figur och ger stereotypen för professorer ett ansikte. Men stor inlevelse och lite irrande blick ger han en fantastiskt fin genomgång om varför argumenten i boken inte håller. Han ger bl. a. säkert en 5-6 argument om varför teorierna om multiversum inte kan förklara universums finjustering.

I den avslutande delen (ca 46 minuter in i filmklippet) får åskådarna ställa frågor till både William Lane Craig och Rodney Holder. Frågestunden är relativt lång. Frågorna spänner både högt och lågt, men är ganska typiska frågor som människor ofta har om universums ursprung och Gud. För dig som kanske inte är så insatt i dessa frågor är denna delen matnyttig.

Hela föreläsningen är sevärd och rekommenderas. Slutsatsen från den är att modellen, som Stephen Hawking och Leonard Mlodinow presenterar i sin bok, inte stödjer författarnas slutsatser om Guds dödförklarande. Tvärtom styrker den premisserna för Guds existens i det kosmologiska argumentet. Hawking har inte lyckats eliminera Gud.

Se andra relaterade inlägg;

Allt som börjar existera har en orsak, även universum

Allt som börjar existera har en orsak
Det finns vissa saker i livet som är fullständigt självklara för de flesta människor. En sådan självklar sanning är att ”allt som börjar existera har en orsak”. Vid första anblick tycker nog de flesta att ett sådant påstående är sant bortom allt rimligt tvivel och att detta inte på något sätt kan vara kontroversiellt. Snarare betraktar man den som påstår något annat med viss skepsis. Vi vet alla av erfarenhet att ingeting uppstår ur tomma intet utan någon orsak. Ingen frisk människa oroar sig för att t.ex. en bengalisk tiger plötsligt ska poppa upp ur tomma intet i ens sovrum. Men vissa sanningar är plötsligt inte lika självklara längre när de pekar åt ett håll dit man inte vill gå, nämligen att universum har en orsak.

Länge hävdade ateister att universum var evigt och därmed inte behövde någon förklaring till dess uppkomst. Detta stod i kontrast till de tre stora monoteistiska religionerna (judendom, kristendom och islam) som hävdade att universum var skapat av Gud och därmed inte evigt. I judendomens och kristendomens urkund, bibeln, finner vi redan i den första versen följande mening : ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”.

Förutom teologiska argument har teister historiskt även givit filosofiska argument för sin ståndpunkt. De filosofiska argumenten visar att det inte kan finnas en oändlig kedja av förflutna händelser och att universums historia därmed måste ha en början. De filosofiska argumenten mot en oändlig kedja av förflutna händelser är fascinerande och tankeväckande. Men istället för att gå djupare in i dessa, väljer jag att lyfta fram de senaste 100 årens vetenskapliga upptäcker inom kosmologin. Jag hoppas dock i framtida blogginlägg få utveckla de filosofiska argumenten närmare.

Universums födelse
I början av 1900-talet gjordes häpnadsväckande upptäckter som tvingande ateisterna att retirera från sin ståndpunkt om att universum var evigt. Upptäckterna, som den ryske matematikern Alexander Friedman (1888-1925) och den belgiske astronomen Georges Lemaitre (1894-1966) gjorde oberoende av varandra under 1920-talet, skickade chockvågor genom det vetenskapliga samhället. Dessa upptäckte något som Albert Einstein (1879-1955) inte till fullo verkade förstå gällande vissa komplikationer som den allmänna relativitetsteorin pekade på, nämligen att universum inte var statiskt utan istället expanderade. Dessa beräkningar bekräftades senare genom upptäckten av den så kallade rödförkjutningen 1929 och upptäckten av den kosmiska bakgrundsstrålningen 1966.

I enlighet med Friedmans och Lemaitres modell, som senare fick namnet Big Bang, så rör sig galaxerna i universum längre och längre ifrån varandra. Det är dock viktigt att förstå att det inte är materian i universum som expanderar ut i en tom och innehållslös rymd, utan rummet i sig självt som expanderar. Galaxerna i rymden är i sig fixerade medan rummet utvidgar sig. En bild på detta är att tänka sig en luftballong med fastklistrade knappar där ytan representerar det tredimensionella rummet och knapparna galaxerna. När luftballongen blåses upp kommer knapparna röra sig längre och längre ifrån varandra när ytan som de är fastklistrade på expanderar. Om det fanns betraktare på alla knappar, skulle dessa se hur alla andra knappar rör sig längre och längre bort ifrån dem, när det i själva verket är ytan som expanderar.

Men vad innebär universums expansion? Det betyder att universum har en början i tiden. Om man spolar tillbaka bandet och tittar på universums expansion, så krymper hela universum ihop till en enda punkt. Vid den här punkten är alla avstånd i universum noll. Tid och rum kan inte backas längre tillbaka. Alla våra fysikaliska metoder och beräkningar bryter samman här. Här börjar universum att existera ur ingenting.

I enlighet med Big Bang modellen så uppstod det fysiska rummet, tiden, materian och energin ur bokstavligt talat ingeting för ca 13,7 miljarder år sedan. Det är därför inte meningsfullt att ställa sig frågan vad som hände innan Big Bang eftersom tiden uppstod där. Det är som att ställa sig frågan ”vad är norr om nordpolen”. På samma sätt är det mindre genomtänkt att ställa frågan var Big Bang ägde rum, eftersom Big Bang inte skedde i en tom rymd. Det rätta svaret på frågan är att Big Bang ägde rum överallt.

 ”Begynnelsen verkar presentera oöverstigliga svårigheter om vi inte bestämmer oss för att se på det som något övernaturligt”
Arthur Eddington, brittisk astrofysiker 1882-1944.

Big Bang modellen har självklart blivit utsatt för mycket kritik under åren, allt för att undvika en absolut början. Trots mängder med alternativa modeller till Big Bang, har ingen av dessa teorier om universums uppkomst godtagits som mer sannolika av det vetenskapliga samhället. Den slutliga ”spiken i kistan” för alternativa teorier som velat omkullkasta att universum har en början kom 2003.  Då kunde Arvind Borde, Alan Guth och Alexander Vilenkin bevisa att alla universum som befinner sig i expansion, inte kan vara eviga utan måste ha en absolut begynnelse. Vilenkin skriver om detta:

”Det sägs att ett argument är det som övertygar förnuftiga män och ett bevis är vad som krävs för att övertyga ens en oförnuftiga män. Med bevisen nu på plats, kan kosmologer inte längre gömma sig bakom möjligheten till ett förflutet evigt universum. Det finns ingen utväg, de behöver möta problemet med en kosmisk begynnelse.”
Vilenkin, Many Worlds in One, 176.

Förutom Big Bang finns även andra vetenskapliga fakta som talar emot ett evigt universum, nämligen termodynamikens andra lag. Den innebär förenklat att, om inte ny energi tillförs in i ett slutet system så kommer oordningen eller entropin i det systemet öka tills jämvikt uppnås. Det innebär att universum i mån av tid kommer förbruka all sin energi och nå ett tillstånd av hög entropi, vilket leder till universums ”död”. Universum har idag inte förbrukat all sin energi och har inte nått ett tillstånd av hög entropi, men om universum vore evigt borde vi redan nått universums död. Alltså kan universum inte vara evigt enligt termodynamikens andra lag.

Universum har en orsak
Det är nu som de flesta ateister besvärat börja skruva på sig eftersom slutsatsen strider mot deras världsåskådning. Vi vet att ”allt som börjar existera har en orsak” och att universum inte är evigt utan ”började existera en gång i tiden”. Detta innebär att universum har en orsak vilket många ateister ogärna accepterar. Ateismens trosbekännelse lyder som bekant: ”Universum existerar oförklarligt, punkt slut”. En del ateister (bl.a. Daniel Dennett) går så långt att de hävdar att universum har skapat sig själv. Detta är rent nonsens och ologiskt eftersom universum för att kunna skapa sig själv måste existera före sin egen existens.

 ”Det finns många som inte tycker om tanken att tiden har en början, antagligen för att den påminner om gudomlig intervention”
Stephen Hawking i sin bok Kosmos – En kort historik

Här kan vi ta hjälp av några filosofer som tänkt på dessa frågor och ställa upp ett argument  som brukar kallas för det kosmologiska kalam argumentet. Argumentet hjälper oss att se problematiken med universums uppkomst lite tydligare. Det kosmologiska kalam argumentet har ursprungligen utvecklats av al-Ghazali (1058-1111) och har under senare år framförts av William Lane Craig.

Premiss 1: Allt som börjar existera har en orsak
Premiss 2: Universum började existera
Slutsats : Därför har universum en orsak.

Argumentet är logiskt sett hållbart och följer en deduktiv struktur. Om premisserna 1 och 2 är korrekta så innebär det med logisk nödvändighet att slutsatsen stämmer. Det går alltså inte förneka slutsatsen om premisserna stämmer. Det innebär att om man inte håller med om slutsatsen i argumentet och vill behålla sin rationalitet så måste något av premisserna (1 eller 2) i argumentet raseras.

Jag tror att det är ytterst få människor som säger emot premisserna i argumentet. Premisserna är var för sig ganska okontroversiella och intuitiva. Snarare är det slutsatsen som gör att vissa börjar ifrågasätta dem. Som bekännande ateist blir man mer eller mindre tvungen att attackera något av premisserna eftersom slutsatsen är oacceptabel. Jag tror däremot att det är fler människor som inte förstår hur radikal slutsatsen av det kosmologiska kalam argumentet är, att slutsatsen faktiskt pekar på Gud. Så istället för att ge  ytterligare skäl för premisserna 1 och 2 i det här inlägget, väljer jag att fokusera på vad slutsatsen att ”universum har en orsak” har för betydelse. Jag kommer givetvis försöka svara på eventuella invändningar på premisserna om dessa dyker upp i någon kommentar.

Vilka kvaliteter har universums orsak?
Många läroböcker på gymnasie- och grundskolenivå behandlar frågan som om det vore tal om en ursoppa som existerat i all evighet och till slut resulterar i Big Bang. Lite materia här och lite energi där, och vips så har vi grunden för Big Bang. Men utan Big Bang har vi inga ingredienser till soppan, man förbiser är att Big Bang innebär själva födelsepunkten för vår fysiska verklighet.

När universum började existera uppstod tiden, rummet, materia och energi ur ingenting. Vi kan därför inte finna orsaken till universum i universum. Orsaken måste vara transcendent och stå bortom universums ramar. Frågan som då infinner sig är vad som kan orsaka uppkomsten av tiden, rummet, materia och energin. Nedan följer en uppräkning av kvaliteter som orsaken till vårt universum måste ha.

  1. Den eller det som orsakar uppkomsten av tid och rum måste vara något som i sig självt inte begränsas av tiden eller rummet. Orsaken måste vara tidlöst och stå utanför rummet.
  2. Orsaken måste vidare vara oföränderlig och immateriell, eftersom tidlöshet kräver oföränderlighet och oföränderlighet kräver en immateriell natur. Materia kan inte vara oföränderligt eftersom den är under konstant förändring på molekylär- och atomnivå.
  3. Orsaken till universum måste vara något som i sig är utan början och utan orsak. Den måste åtminstone vara det i den mening, att den saknar en föregående orsak eftersom det inte kan finnas en oändlig kedja av föregående orsaker. Ockhams rakkniv, principen som innebär att man inte skall anta fler företeelser eller ting än vad som är nödvändigt för att förklara en orsak, slår fast att flera orsaker till universum inte behöver antas när det räcker med en orsak.
  4. Orsaken till universum måste vara något som är fruktansvärt kraftfullt och mäktigt eftersom det orsakade universums existens utifrån ingenting, ex nihilo.

Det finns slutligen en egenskap till som orsaken till universum måste ha, nämligen att orsaken måste vara personlig. Det finns två skäl till varför denna orsak måste vara personlig;

  1. Att orsaken till universum måste vara personlig härleds från att orsaken är tidlös och immateriell. De enda enheter som vi idag känner till kan äga sådan egenskaper är antingen sinnen (minds) eller abstrakta objekt såsom nummer. Men eftersom abstrakta objekt såsom nummer i sig inte kan orsaka något så måste den transcendenta orsaken vara ett icke fysiskt sinne eller själ.
  2. En personlig orsak är det enda som kan förklara hur en tidlös orsak kan orsaka en temporär effekt som ger upphov till universums födelse. Om en orsak är tillräcklig för att skapa en effekt, så innebär detta att om orsaken finns där, så måste även effekten vara där också. För att illustrera: Vatten fryser till is när temperaturen är under noll grader celsius. Det som orsakar att vattnet fryser till is är att temperaturen faller till noll grader. Om temperaturen alltid varit under noll grader, då skulle vattnet vara is från evighet. Det skulle vara omöjligt för vattnet att börja frysa till is för en begränsad tid sedan. Frågan är därför, eftersom orsaken till universum är permanent då den är tidlös, varför är inte universum också evigt? Varför började universum att existera för 13,7 miljarder år sedan? Al-Gahzali menade att svaret på detta problem är att orsaken till universum måste vara en personlig varelse med en fri vilja. När denna varelse skapar universum sker detta utifrån en fri vilja som är oberoende av någon föregående orsak. Vi har därmed inte bara en transcendent orsak utan även en personlig skapare.

Endast Gud kan orsaka Universums uppkomst
Vi ser att den eller det som orsakade universum måste vara något som i sig inte har någon orsak, något som är tidlöst, något som inte är bunden av rummet, något som inte har någon början, något som är immateriellt (icke-fysisk), något som är enormt kraftfullt och som är en person med en fri vilja. Dessa kvaliteter hos en orsak till vårt universum kan inte kallas för något annat än vår Skapare, vår Gud.

Se andra relaterade inlägg;
Big Bang – ett bevis för Guds existens?
Historiska bevis för Jesu uppståndelse?
Det moraliska argumentet

Big Bang – ett bevis för Guds existens?

Har vetenskapen dödförklarat Gud? Är tro på Gud en blindtro mot bättre vetande? På senare år har många ateister hävdat detta. I debatten har man jämfört gudstron med vidskepelse och vanföreställningar. Richard Dawkins, en av de mest kända ateisterna, citerar  t ex i sin bok ”Illusionen om Gud” författaren Robert Pirsig som fyndigt skriver;

När en person lider av en vanföreställning kallas det mentalsjukdom. När många lider av en vanföreställning kallas det religion.

Frågorna om universums ursprung, livets uppkomst eller arternas utveckling är inte riktigt så enkla som många ateister vill hävda eller vad som många gånger framställs i skolböcker eller i populärvetenskapliga tidningar. Läser man dessa förstärks intrycket att religion är lika med vidskepelse och att religion bara är något för intellektuellt handikappade och svaga människor.

Ta frågan om universums uppkomst. Idag råder en stor samstämmighet bland vetenskapsmännen om att universum inte är evigt. Universum har en början. Allt går tillbaka till en punkt i historien då universum föddes. Termen ”Big Bang” är lite missvisande eftersom det kan förväxlas med en vanlig explosion utifrån befintligt material. En vanlig explosion sker i ett befintligt rum medan universums expansion är en expansion av rummet självt. Rummet och tiden uppstod i och med Big Bang.

Frågan blir då, vad orsakade Big Bang? Ateismens förespråkare har historiskt försökt slingra sig ur frågan om alltings orsak med förklaringen att universum alltid har existerat och därför inte behöver någon orsak alls. Men denna bortförklaring gäller inte längre eftersom Big Bang-modellen bekräftats av flera vetenskapliga upptäckter. Stephen Hawking skriver i sin bok ”Kosmos – En kort historik” på sidan 59 ”Det finns många som inte tycker om tanken att tiden har en början, antagligen för att den påminner om gudomlig intervention”.

Argument till stöd för gudstron utifrån Big Bang kallas det kosmologiska argumentet. Den kan formuleras så här;

  1. Allt som börjar existera har en orsak
  2. Universum började existera
  3. Alltså har universum en orsak

Om premisserna 1 och 2 ovan stämmer så blir den logiska följden och slutsatsen att (3) universum har en orsak. Det innebär att universum orsakades av någonting som är större än universum och bortom universum. Något eller någon som är utanför tiden och rummet har orsakat universums födelse.

Det är väldigt få personer som ifrågasätter premiss 2 idag (att universum inte evigt utan har ett en början). Den som inte vill tro på en skapare måste därför undanröja den första premissen (1) och mena att universum är ett lysande undantag som inte behöver ha en orsak för att helt plötsligt börja existera ur ingenting. Men all erfarenhet och logik säger att saker och ting inte uppstår ur tomma intet.

Men vem skapade Gud? Den gamla skolgåtan säger ”Om vi säger att Gud har skapat universum, måste vi fråga vem som skapade Gud, och vem skapade den eller det som skapade Gud och så vidare.” Frågan är dock felaktigt ställd. Den Gud som skapat och uppehåller universum är nämligen själv inte skapad – han är evig. Gud har skapat universum med dess lagar. Det går inte att jämföra skapelsen med skaparen. En del ateister säger dock att de har svårt att tro på någon evig intelligent upphovsman. Men samtidigt har de inte svårt att tro på evig materia och energi. Om universum uppkom utan en skapare så måste grundmaterialet  och energin som blev grunden till universum i så fall alltid existerat för evigt. Var finns logiken hos ateisterna att ifrågasätta en evig Person om man själv samtidigt tror på evig materia?

Frågan om alltings yttersta ursprung kan egentligen kokas ihop till tre möjliga svar, nämligen;

  1. Universum är evigt, och har därmed inget ursprung
  2. Universum uppstod utan orsak ur ingenting
  3. Universum skapades av en varelse som själv är evig och oskapad

Något av de tre alternativen ovan är rätt vilket med logisk nödvändighet innebär att de andra två i så fall är felaktiga. Alla tre kan inte vara sanna på samma gång. Big Bang-teorin har uteslutit alternativ 1. Därmed återstår antingen påstående 2 eller 3. Ateism eller teism?

Utöver det kosmologiska argumentet talar även mysteriet med naturkonstanterna (den starka antropiska principen) för att universum har en intelligent upphovsman. På senare tid har vetenskapsmännen upptäckt att universum tycks vara finjusterat i minsta detalj för att just hysa liv. Man har upptäckt en rad så kallade naturkonstanter som är fundamentala för universums uppbyggnad (laddningen i atomerna, gravitationen, elektromagnetism mm). Om t ex gravitationskraften varit 1/1060 gånger svagare eller starkare skulle inga stjärnor eller galaxer bildats. Dessa naturkonstanter är inget som kan förklaras av slumpen eller en utveckling över tid, eftersom dessa naturkonstanter måste vara finjusterade redan vid födelseögonblicket av universum, annars kan inte ett universum som hyser liv födas.

Det här är några exempel på att en tro på Gud inte alls är antiintellektuellt eller vetenskapsfientlig vilket ibland en del vill hävda. Tvärtom är dessa vetenskapliga upptäckter starka indicier på Guds existens. Frågan om Guds existens kan därför inte bara avfärdas med en axelryckning. Det finns många framstående vetenskapsmän, både genom historien och idag, som är gudstroende. När vissa ateister vill avfärda gudstroende människor som kunskapsfientliga och ointelligenta ger de själva utryck för sin okunskap och sitt högmod. Till dessa ateister  ”som vet allt och kan allt” (som bl a Richard Dawkins) vill jag bara säga;

Bättre veta att man är troende än att tro att man är vetande.

Se andra relaterade inlägg;
Moraliska argument pekar på en Gud?
Arroganta ateister?

%d bloggare gillar detta: