Tag Archive | gudstro

Debatt mellan William Lane Craig och Christopher Hitchens

Den 5 april 2009 hölls en debatt om Guds existens på Biola University mellan William Lane Craig och den numera bortgångne Christopher Hitchens. Debatten har visats mer än 1 miljon gånger på Youtube och är kanske en av de mest kända debatterna mellan en teist (gudstroende) och en ateist.

Debatten är sevärd på många sätt, även om jag tycker att Hitchens argument tyvärr är tunna och inte tacklar Dr Craigs argument för Guds existens. Dr Craig redovisar bl.a. det kosmologiska argumentet, de teleologiska argumentet, det moraliska argumentet och tre historiska fakta som stödjer hypotesen att Jesus uppstod från de döda. Många av dessa argument har jag tidigare skrivit om på bloggen här som du gärna får läsa mer här.

Det som var anmärkningsvärt i debatten är att Mr Hitchens kommer med väldigt få argument för sin hållning och världsbild. Han menar i likhet med många andra ateister att han knappt behöver argumentera för sin ”brist på tro Gud” på samma sätt som han inte behöver argumentera för att han inte tror på tomten och tandfen. Detta är tyvärr ett ganska vanligt retoriskt knep hos vissa ateister för att 1) förringa och idiotförklara tron på Gud genom att jämföra den med barnsliga fantasier och 2) slippa argumentera för sin egen världsbild (ateism). Men varför skall ateism vara utgångspunkten för debatten? I synnerhet när ateism och naturalism enligt dess förespråkare är så mycket mer rationell än teism? Det borde i så fall vara öppet mål för ateisten, eller? Men Hitchens faller till föga här i debatten och kommer med förvånansvärt få argument för sin ståndpunkt. Det man dock ska ge Hitchens en eloge för är att han humor och är en duktig retoriker. Men retorik och humor vinner inte en debatt, det måste vara innehållet och argumenten som är avgörande.

En annan sak som är lustigt, är hur Hitchens missförstår det moraliska argumentet. Det moraliska argumentet innebär att vi utan Gud saknar grund för moraliskt objektiva värden och förpliktelser. I en ateistisk värld förblir dessa moraliska värden och förpliktelser endast något relativt och fiktivt som skapats av evolutionens nyck. Moralen blir en subjektiv smaksak. Men istället för att ta sig an argumentet så pläderar Hitchens för att han minsann kan vara lika god som en teist. Men hallå!? Det är ju inte det som är frågan eller argumentet! Självklart kan vi alla vara goda och moraliska oavsett livsåskådning, politisk färg, kön, hudfärg eller favoritlag i Premier League. Hitchens missar hela poängen, men jag misstänker att han faktiskt gör det med flit eftersom Dr Craig  är så tydlig med argumentet och att det inte borde vara första gången Hitchens stöter på det här argumentet. Om du missar poängen så läs om det moraliska argumentet här.

Men hur som helst, se debatten och avgör själv vad du tycker.

Se andra relaterade inlägg;
Big Bang – ett bevis för Guds existens?
Allt som börjar existera har en orsak, även Universum.
Argument för ateism och kristendom (debatt mellan William Lane Craig och Alex Rosenberg)

Annonser

Varför jag är en kristen av David Wood

Den f.d. ateisten David Wood berättar om varför han lämnade ateismen och överlät sig till Jesus Kristus. Läs mer om David Wood på hans blogg Acts17.net

Myten om mirakler

origin_103655290

Ibland påstår vissa att mirakler är sådant som man endast trodde på förr i tiden, när man inte visste bättre. Men idag vet vi hur universum och världen är uppbyggd. Vi har bl. a. lärt oss hur naturlagarna fungerar och är därför inte lika skrockfulla som de obildade människorna från förr i tiden. Tron på mirakler baserades på okunskap. Därför kunde t.ex. de första kristna tro på irrationella påstående som att Jesus Kristus var född av en jungfru (oskuld). Människorna då förstod inte att mirakler bröt mot naturens mönster eller lagar. Men är det verkligen en korrekt beskrivning? Baseras tron på mirakler på okunnighet?

Ta det här med med jungfrufödelsen som det står berättats om i bibeln (Matt 1:18-25). Trodde Josef verkligen att Maria blivit havande genom ett mirakel? I berättelsen står det att när Josef upptäckte att Maria var gravid, bestämde han sig för att i hemlighet byta trolovningen med henne. Varför? Han visste mycket väl att kvinnor inte får barn ifall de inte legat med en man. Att påstå att antikens människor inte kände till dessa basala fakta är absurt. Självklart vet en gynekolog idag väldigt mycket mer om graviditeter än vad Josef visste för 2000 år sedan. Men det har ingen betydelse för själva huvudfrågan, nämligen att jungfrufödslar inte är något normalt och går emot naturens vanliga ordning. Josef visste att om Marias graviditet inte berodde på hon varit otrogen och legat med en annan man, så måste det vara ett mirakel eftersom något väldigt extraordinärt isåfall inträffat.

Andra berättelser om påstådda mirakler visar på samma sak. Miraklet väcker förundran och rädsla hos åskådarna och ses som ett bevis på att det finns en övernaturlig makt. Om det inte ansågs gå mot naturens lagar, hur skulle de då kunna vara tecken på något övernaturligt? Hur skulle miraklet kunna förvåna om det inte sågs som undantag från naturens ordning? Och hur kan något anses som ett undantag om inte naturens vanliga gång är känd?

Vi ser alltså att tron på mirakler inte förutsätter okunskap om naturlagarna eller naturens ordning, utan tvärtom endast är möjliga att uppfatta om dessa lagar är kända. Människor har alltid vetat att mirakler är något som går utöver det naturliga, något som avviker från mönstret. Vår kunskap om naturen och universum har mångfaldigats och blivit mer tekniskt avancerad sedan antikens dagar, men detta har inte påverkat vår syn på mirakler. Tron på mirakler handlar nämligen inte om kunskapsnivån om vårt fysiska universum och dess naturlagar, utan på vår världsbild. Om vi har en naturalistisk eller ateistisk världsbild så utgår vi från att inget övernaturligt existerar och därmed är mirakler per definition omöjliga. De eventuella mirakler som då sker är endast slumpmässiga anomalier med naturliga orsaker. Men om vi har en supernaturalistisk eller teistisk världsbild som inte utesluter övernaturliga fenomen, då tror vi att mirakler faktiskt är potentiellt möjliga, men inte nödvändiga. Det betyder inte att en kristen tror att alla påståenden om mirakler å andra sidan är sanna, men han eller hon utesluter dem inte med automatik – a priori – som ateisten gör.

Mirakler – ett brott mot naturlagar?
En annan missuppfattning om mirakler är att, om dessa förekommer, utgör någon sorts brott mot naturlagarna. Om naturlagarna betraktas som nödvändiga sanningar eller lagar i likhet med matematikens regler, så blir mirakler per definition en omöjlighet. Om 1 + 1 alltid är lika med 2, så är det absurt att tro att ens en Allsmäktig Gud skulle kunna verkställa en logisk motsägelse.

Men det är inte korrekt att definiera ett mirakel som ett brott mot naturlagarna. Men vad är för det första en naturlag? En naturlag förutsäger vad som kommer att hända utifrån givna förutsättningar som t.ex. rörelselagarna som Isaac Newton formulerade. När en biljardboll knuffar till en annan biljardboll så måste den kraft som den första bollen förlorar exakt motsvara vad den andra bollen vinner och vi kan med hjälp av läge, hastighet och massa räkna ut hur biljardbollarna kommer att bete sig på biljardbordet. Men detta gäller under förutsättning att inget annat oförutsett händer eller annan påverkan sker på biljardbollarna. Om jag tar en kö och stöter till en av bollarna, och ger den extra fart eller stoppar den kommer den ursprungliga förutsägelsen att komma på skam. Jag har därmed ”saboterat” experimentet. Däremot har inte någon naturlag brutits, samma naturlagar gäller fortfarande. Eller för att ge ett annat exempel från matematiken – om jag har en tom byrålåda och stoppar 100 kronor i den dag 1 och lägger dit ytterligare 100 kronor dag 2, då säger matematikens lagar att det bör finns 200 kronor där även dag 3. Men om en tjuv bryter mot lagen, men inte mot de matematiska lagarna, och stjäl mina pengar under natten, då uppstår ett annat utfall är det jag förväntat mig.

Mirakler är ur vetenskapsmannens synvinkel en slags manipulering eller fiffel. Något nytt kommer in som vetenskapsmannen eller den vetenskapliga teorin inte hade räknat med, och skapar ett annat utfall eller avvikelse från det förväntade – ett mirakel. Dessutom är det ju så att naturlagarna i sig själva inte får saker och ting att hända. Rörelselagar får inte biljardbollar att rulla – de analyserar rörelsen som någon eller något åstadkommer.

För att återgå till jungfrufödseln. Bryter den mot några naturlagar? Om Gud skapar en mirakulös spermie i en jungfrus kropp börjar den inte att bryta mot några naturlagar. Naturlagarna tar genast över och 9 månader senare föds ett barn. Biljardbollen har tagit en annan riktning på biljardbordet utan att naturlagarna har brutits. Skälen för tro och otro är det samma idag som det var för 2000 år sedan. Om Josef inte kunnat tro att hans maka fått ett heligt uppdrag från Gud, skulle han ha tvivlat på hennes sons gudomliga ursprung som vilken modern människa som helst. Josefs reaktion baserades på hans världsbild och inte på hans utbildningsnivå.

I hela mitt liv har jag bara träffat en enda person som säger sig ha sett ett spöke. Och det intressanta med detta är att den människan inte trodde på själens odödlighet innan hon såg spöket och inte tror på den efter att ha sett spöket. Hon säger att det hon såg måste varit en illusion eller ett nervernas spratt. Och hon kan naturligtvis ha rätt. Att se är inte detsamma som att tro.

Av det skälet kan frågan om huruvida mirakler sker aldrig besvaras enbart genom erfarenhet. Varje händelse som kan påstås vara ett mirakel är när allt kommer omkring något som våra sinnen upplevt, något som vi sett, hört, rört vid, känt lukten av eller smakat. Och våra sinnen är inte ofelbara. Om något ovanligt tycks ha inträffat kan vi alltid säga att vi inbillat oss det. Om vår filosofi utesluter det övernaturliga, är detta något som vi alltid kommer att hålla fast vid. Det som vi lär oss av erfarenheten beror på vilken filosofi vi betraktar den från. Det är därför meningslöst att hänvisa till erfarenheten innan vi rett ur den filosofiska frågan så gott vi kan.

C.S. Lewis – Mirakler  – Är det övernaturliga naturligt?

Se även andra relaterade inlägg;
Allt som börjar existera har en orsak, även universum
C.S. Lewis om kristendomen
Evangelierna – trovärdiga historiska dokument?
Historiska bevis för Jesu uppståndelse?

Ateism kräver tro på det omöjliga?

Peter Kreeft, professor i filosofi vid Boston University och The King’s College, summerar på 5 minuter varför det krävs mer tro för att tro att ateismen är sann än att tro att Gud finns.

Se andra relaterade inlägg;
Står tron i konflikt med rationalitet?
Fem tankefel hos ateister
Allt som börjar existera har en orsak, även universum

Brian Welch om Jesus

Brian Welch, fd medlem i metalbandet Korn, berättar om sitt möte med Jesus.

Står tron i konflikt med rationalitet?

Det finns många som felaktigt anser att tro och rationalitet är varandras motpoler. Enligt dem är tro något som handlar om det vi inte vet något om, medan rationalitet är det vi använder för att få verklig kunskap om saker och ting. Tro är ett önsketänkande som vi gör i avsaknad av bevis och fakta, en blind tro. Är man däremot rationell så tror man inget, utan vet hur saker och ting ligger till.

Denna syn bygger på en missuppfattning om vad tro och rationalitet egentligen handlar om och hur dessa samspelar med varandra. Rationalitet handlar om att utvärdera argument för ett visst synsätt och att logiskt försöka se om det finns tillräckligt goda skäl för att tro på dess sanningshalt. Rationalitet är att resonera, tänka logiskt och metodiskt med andra ord.

Hur beskriver man då bäst tron? För det första så måste det finnas ett objekt för tron. Man kan ha tro på en sak (t. ex. en stol), en person (t. ex. en förälder, en politiker eller Gud) eller på att ett påstående som ”Stockholm är Sveriges huvudstad” är sant. För det andra måste tron ha ett innehåll som beskriver vad man tror om objektet eller vad tron på objektet innebär. Låt mig ge ett exempel om en stol. Stolen är objektet för min tro och innehållet i min tro är att ”stolen kommer att hålla för min kroppsvikt”. Men fortfarande räcker inte detta för att beskriva vad tro är. Den tredje beståndsdelen av tron handlar om att agera i förtröstan utifrån sin tro och övertygelse. I exemplet om stolen innebär det att du tryggt sätter dig i stolen. Dessa tre komponenter – objektet för tron, innebörden av tron, och agerandet utifrån tron – beskriver vad tro är.

Tro handlar om alltså om tillit och förtroende. Men hur får vi då tro? Tron grundas alltid på kunskap. Det är på grundval av vår kunskap om stolar, föräldrar, arbetskollegor, politiker eller Gud som vi tror eller misstror dessa. Även om någons tro är missriktad och felaktig så baserar den personen sin tro på vad de själva tror sig veta eller ha kunskap om. Ingen förmår sig att tro något som strider mot deras egen kunskap.

En intressant detalj i sammanhanget är att definitionen av kunskap inom epistemologin är ”sann rättfärdigad tro” eller ”trosföreställningar som är sanna och som vi har goda skäl att tro på”. Vi ser alltså att kunskap inbegriper tro. Utan tro, ingen kunskap. Tror gör man alltså inte bara i kyrkan som vissa säger.

Det finns alltså ingen konflikt mellan tro och rationalitet. Snarare arbetar förståndet och tron hand i hand. Vår rationalitet utvärderar om något eller någon är förtroendeingivande och sant, därefter litar vi att vissa saker är korrekta och sanna i ljuset av vår rationalitet. Motsatsen till tro är inte rationalitet. Motsatsen till tro är otro eller brist på tro. Motsatsen till rationalitet är irrationalitet, inte tro. Det är alltså möjligt att ha en rationell och förnuftig tro, på samma sätt som det är möjligt att ha en irrationell och oförnuftig tro.

Allt som börjar existera har en orsak, även universum

Allt som börjar existera har en orsak
Det finns vissa saker i livet som är fullständigt självklara för de flesta människor. En sådan självklar sanning är att ”allt som börjar existera har en orsak”. Vid första anblick tycker nog de flesta att ett sådant påstående är sant bortom allt rimligt tvivel och att detta inte på något sätt kan vara kontroversiellt. Snarare betraktar man den som påstår något annat med viss skepsis. Vi vet alla av erfarenhet att ingeting uppstår ur tomma intet utan någon orsak. Ingen frisk människa oroar sig för att t.ex. en bengalisk tiger plötsligt ska poppa upp ur tomma intet i ens sovrum. Men vissa sanningar är plötsligt inte lika självklara längre när de pekar åt ett håll dit man inte vill gå, nämligen att universum har en orsak.

Länge hävdade ateister att universum var evigt och därmed inte behövde någon förklaring till dess uppkomst. Detta stod i kontrast till de tre stora monoteistiska religionerna (judendom, kristendom och islam) som hävdade att universum var skapat av Gud och därmed inte evigt. I judendomens och kristendomens urkund, bibeln, finner vi redan i den första versen följande mening : ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”.

Förutom teologiska argument har teister historiskt även givit filosofiska argument för sin ståndpunkt. De filosofiska argumenten visar att det inte kan finnas en oändlig kedja av förflutna händelser och att universums historia därmed måste ha en början. De filosofiska argumenten mot en oändlig kedja av förflutna händelser är fascinerande och tankeväckande. Men istället för att gå djupare in i dessa, väljer jag att lyfta fram de senaste 100 årens vetenskapliga upptäcker inom kosmologin. Jag hoppas dock i framtida blogginlägg få utveckla de filosofiska argumenten närmare.

Universums födelse
I början av 1900-talet gjordes häpnadsväckande upptäckter som tvingande ateisterna att retirera från sin ståndpunkt om att universum var evigt. Upptäckterna, som den ryske matematikern Alexander Friedman (1888-1925) och den belgiske astronomen Georges Lemaitre (1894-1966) gjorde oberoende av varandra under 1920-talet, skickade chockvågor genom det vetenskapliga samhället. Dessa upptäckte något som Albert Einstein (1879-1955) inte till fullo verkade förstå gällande vissa komplikationer som den allmänna relativitetsteorin pekade på, nämligen att universum inte var statiskt utan istället expanderade. Dessa beräkningar bekräftades senare genom upptäckten av den så kallade rödförkjutningen 1929 och upptäckten av den kosmiska bakgrundsstrålningen 1966.

I enlighet med Friedmans och Lemaitres modell, som senare fick namnet Big Bang, så rör sig galaxerna i universum längre och längre ifrån varandra. Det är dock viktigt att förstå att det inte är materian i universum som expanderar ut i en tom och innehållslös rymd, utan rummet i sig självt som expanderar. Galaxerna i rymden är i sig fixerade medan rummet utvidgar sig. En bild på detta är att tänka sig en luftballong med fastklistrade knappar där ytan representerar det tredimensionella rummet och knapparna galaxerna. När luftballongen blåses upp kommer knapparna röra sig längre och längre ifrån varandra när ytan som de är fastklistrade på expanderar. Om det fanns betraktare på alla knappar, skulle dessa se hur alla andra knappar rör sig längre och längre bort ifrån dem, när det i själva verket är ytan som expanderar.

Men vad innebär universums expansion? Det betyder att universum har en början i tiden. Om man spolar tillbaka bandet och tittar på universums expansion, så krymper hela universum ihop till en enda punkt. Vid den här punkten är alla avstånd i universum noll. Tid och rum kan inte backas längre tillbaka. Alla våra fysikaliska metoder och beräkningar bryter samman här. Här börjar universum att existera ur ingenting.

I enlighet med Big Bang modellen så uppstod det fysiska rummet, tiden, materian och energin ur bokstavligt talat ingeting för ca 13,7 miljarder år sedan. Det är därför inte meningsfullt att ställa sig frågan vad som hände innan Big Bang eftersom tiden uppstod där. Det är som att ställa sig frågan ”vad är norr om nordpolen”. På samma sätt är det mindre genomtänkt att ställa frågan var Big Bang ägde rum, eftersom Big Bang inte skedde i en tom rymd. Det rätta svaret på frågan är att Big Bang ägde rum överallt.

 ”Begynnelsen verkar presentera oöverstigliga svårigheter om vi inte bestämmer oss för att se på det som något övernaturligt”
Arthur Eddington, brittisk astrofysiker 1882-1944.

Big Bang modellen har självklart blivit utsatt för mycket kritik under åren, allt för att undvika en absolut början. Trots mängder med alternativa modeller till Big Bang, har ingen av dessa teorier om universums uppkomst godtagits som mer sannolika av det vetenskapliga samhället. Den slutliga ”spiken i kistan” för alternativa teorier som velat omkullkasta att universum har en början kom 2003.  Då kunde Arvind Borde, Alan Guth och Alexander Vilenkin bevisa att alla universum som befinner sig i expansion, inte kan vara eviga utan måste ha en absolut begynnelse. Vilenkin skriver om detta:

”Det sägs att ett argument är det som övertygar förnuftiga män och ett bevis är vad som krävs för att övertyga ens en oförnuftiga män. Med bevisen nu på plats, kan kosmologer inte längre gömma sig bakom möjligheten till ett förflutet evigt universum. Det finns ingen utväg, de behöver möta problemet med en kosmisk begynnelse.”
Vilenkin, Many Worlds in One, 176.

Förutom Big Bang finns även andra vetenskapliga fakta som talar emot ett evigt universum, nämligen termodynamikens andra lag. Den innebär förenklat att, om inte ny energi tillförs in i ett slutet system så kommer oordningen eller entropin i det systemet öka tills jämvikt uppnås. Det innebär att universum i mån av tid kommer förbruka all sin energi och nå ett tillstånd av hög entropi, vilket leder till universums ”död”. Universum har idag inte förbrukat all sin energi och har inte nått ett tillstånd av hög entropi, men om universum vore evigt borde vi redan nått universums död. Alltså kan universum inte vara evigt enligt termodynamikens andra lag.

Universum har en orsak
Det är nu som de flesta ateister besvärat börja skruva på sig eftersom slutsatsen strider mot deras världsåskådning. Vi vet att ”allt som börjar existera har en orsak” och att universum inte är evigt utan ”började existera en gång i tiden”. Detta innebär att universum har en orsak vilket många ateister ogärna accepterar. Ateismens trosbekännelse lyder som bekant: ”Universum existerar oförklarligt, punkt slut”. En del ateister (bl.a. Daniel Dennett) går så långt att de hävdar att universum har skapat sig själv. Detta är rent nonsens och ologiskt eftersom universum för att kunna skapa sig själv måste existera före sin egen existens.

 ”Det finns många som inte tycker om tanken att tiden har en början, antagligen för att den påminner om gudomlig intervention”
Stephen Hawking i sin bok Kosmos – En kort historik

Här kan vi ta hjälp av några filosofer som tänkt på dessa frågor och ställa upp ett argument  som brukar kallas för det kosmologiska kalam argumentet. Argumentet hjälper oss att se problematiken med universums uppkomst lite tydligare. Det kosmologiska kalam argumentet har ursprungligen utvecklats av al-Ghazali (1058-1111) och har under senare år framförts av William Lane Craig.

Premiss 1: Allt som börjar existera har en orsak
Premiss 2: Universum började existera
Slutsats : Därför har universum en orsak.

Argumentet är logiskt sett hållbart och följer en deduktiv struktur. Om premisserna 1 och 2 är korrekta så innebär det med logisk nödvändighet att slutsatsen stämmer. Det går alltså inte förneka slutsatsen om premisserna stämmer. Det innebär att om man inte håller med om slutsatsen i argumentet och vill behålla sin rationalitet så måste något av premisserna (1 eller 2) i argumentet raseras.

Jag tror att det är ytterst få människor som säger emot premisserna i argumentet. Premisserna är var för sig ganska okontroversiella och intuitiva. Snarare är det slutsatsen som gör att vissa börjar ifrågasätta dem. Som bekännande ateist blir man mer eller mindre tvungen att attackera något av premisserna eftersom slutsatsen är oacceptabel. Jag tror däremot att det är fler människor som inte förstår hur radikal slutsatsen av det kosmologiska kalam argumentet är, att slutsatsen faktiskt pekar på Gud. Så istället för att ge  ytterligare skäl för premisserna 1 och 2 i det här inlägget, väljer jag att fokusera på vad slutsatsen att ”universum har en orsak” har för betydelse. Jag kommer givetvis försöka svara på eventuella invändningar på premisserna om dessa dyker upp i någon kommentar.

Vilka kvaliteter har universums orsak?
Många läroböcker på gymnasie- och grundskolenivå behandlar frågan som om det vore tal om en ursoppa som existerat i all evighet och till slut resulterar i Big Bang. Lite materia här och lite energi där, och vips så har vi grunden för Big Bang. Men utan Big Bang har vi inga ingredienser till soppan, man förbiser är att Big Bang innebär själva födelsepunkten för vår fysiska verklighet.

När universum började existera uppstod tiden, rummet, materia och energi ur ingenting. Vi kan därför inte finna orsaken till universum i universum. Orsaken måste vara transcendent och stå bortom universums ramar. Frågan som då infinner sig är vad som kan orsaka uppkomsten av tiden, rummet, materia och energin. Nedan följer en uppräkning av kvaliteter som orsaken till vårt universum måste ha.

  1. Den eller det som orsakar uppkomsten av tid och rum måste vara något som i sig självt inte begränsas av tiden eller rummet. Orsaken måste vara tidlöst och stå utanför rummet.
  2. Orsaken måste vidare vara oföränderlig och immateriell, eftersom tidlöshet kräver oföränderlighet och oföränderlighet kräver en immateriell natur. Materia kan inte vara oföränderligt eftersom den är under konstant förändring på molekylär- och atomnivå.
  3. Orsaken till universum måste vara något som i sig är utan början och utan orsak. Den måste åtminstone vara det i den mening, att den saknar en föregående orsak eftersom det inte kan finnas en oändlig kedja av föregående orsaker. Ockhams rakkniv, principen som innebär att man inte skall anta fler företeelser eller ting än vad som är nödvändigt för att förklara en orsak, slår fast att flera orsaker till universum inte behöver antas när det räcker med en orsak.
  4. Orsaken till universum måste vara något som är fruktansvärt kraftfullt och mäktigt eftersom det orsakade universums existens utifrån ingenting, ex nihilo.

Det finns slutligen en egenskap till som orsaken till universum måste ha, nämligen att orsaken måste vara personlig. Det finns två skäl till varför denna orsak måste vara personlig;

  1. Att orsaken till universum måste vara personlig härleds från att orsaken är tidlös och immateriell. De enda enheter som vi idag känner till kan äga sådan egenskaper är antingen sinnen (minds) eller abstrakta objekt såsom nummer. Men eftersom abstrakta objekt såsom nummer i sig inte kan orsaka något så måste den transcendenta orsaken vara ett icke fysiskt sinne eller själ.
  2. En personlig orsak är det enda som kan förklara hur en tidlös orsak kan orsaka en temporär effekt som ger upphov till universums födelse. Om en orsak är tillräcklig för att skapa en effekt, så innebär detta att om orsaken finns där, så måste även effekten vara där också. För att illustrera: Vatten fryser till is när temperaturen är under noll grader celsius. Det som orsakar att vattnet fryser till is är att temperaturen faller till noll grader. Om temperaturen alltid varit under noll grader, då skulle vattnet vara is från evighet. Det skulle vara omöjligt för vattnet att börja frysa till is för en begränsad tid sedan. Frågan är därför, eftersom orsaken till universum är permanent då den är tidlös, varför är inte universum också evigt? Varför började universum att existera för 13,7 miljarder år sedan? Al-Gahzali menade att svaret på detta problem är att orsaken till universum måste vara en personlig varelse med en fri vilja. När denna varelse skapar universum sker detta utifrån en fri vilja som är oberoende av någon föregående orsak. Vi har därmed inte bara en transcendent orsak utan även en personlig skapare.

Endast Gud kan orsaka Universums uppkomst
Vi ser att den eller det som orsakade universum måste vara något som i sig inte har någon orsak, något som är tidlöst, något som inte är bunden av rummet, något som inte har någon början, något som är immateriellt (icke-fysisk), något som är enormt kraftfullt och som är en person med en fri vilja. Dessa kvaliteter hos en orsak till vårt universum kan inte kallas för något annat än vår Skapare, vår Gud.

Se andra relaterade inlägg;
Big Bang – ett bevis för Guds existens?
Historiska bevis för Jesu uppståndelse?
Det moraliska argumentet

%d bloggare gillar detta: