Tag Archive | moral

Snabba Cash II och moralen

Det finns filmer som berör och det finns filmer som varken berör eller känns. De senare är filmer som man nästan ångrar att man slösade sin tid på. Snabba Cash II är däremot en film som når fram och berör på djupet och något som man inte ångrar. Filmen bygger som bekant på Jens Lapidus populära böcker Snabba Cash och Aldrig Fucka up och är den andra delen i en tänkt triologi. I filmen får vi följa fyra karaktärer som alla är djupt insyltade i kriminella kretsar. En värld långt bortom det trygga liv som vi andra lever och rör oss i.

Filmens stora behållning är hur rollkaraktärernas inre kamp och vånda skildras när de tvingas gå emot sina egna moraliska övertygelser. Det vet att deras handlingar är fel och avskyvärda, men känner ändå att de inte har något annat val för att hålla sig flytande och vid liv. Förräderi, stöld och mord är saker som inte lätt viftas bort från ens samvete. Speciellt inte när den ibland riktar sig mot människor som man älskar mest. Resultatet blir hopplöshet, övergivenhet, ensamhet och skam. Samvetskval och ångest tynger karaktärerna när de tvingas välja mörker framför ljus.

Snabba_Cash_2

I en scen får vi se en av karaktärerna, Jorges (spelad av Matias Varela), ringa till sin döda mors telefonsvarare och bikta sig. Jorges erkänner att han gjort saker som han inte är stolt över och att han blivit någon annan än sig själv. I en annan scen ser vi hur Johan ”JW” Westlund (spelad av Joel Kinnaman) brottas med sitt samvete när han står inför ett val att antingen ge upp och överlämna sig till polisen eller fortsätta med ännu mörkare handlingar.

Det som slår mig när jag ser filmen är att vi alla, även de tungt kriminella, har ett samvete som talar om för oss vad som är rätt och vad som är fel. Vi alla vet när vi gör saker som är fel och vi vet att det finns saker som är moraliskt fel, oavsett hur vi än försöker urskuldra eller förneka det.

”Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.”

Rom 2:14-15

Och just detta är ett starkt vittnesbörd om att det finns en Gud som ”skrivit lagen i våra hjärtan”. Samvetet är Guds röst i varje människa. Men för den sekulära människan, för den som inte tror på någon Gud blir samvetet endast något subjektivt eftersom det inte finns något som objektivt sett kan vara moraliskt rätt eller fel. Låt mig bara förtydliga en sak, jag säger inte att icke-religiösa människor eller ateister inte har ett samvete eller inte kan handla rätt. Men det jag säger är att en ateistisk världsbild inte innehåller några objektiva moraliska värden eller förpliktelser. Samvetet är bara en produkt av hur slump, samhällsvindar och evolution format den. Våra moraliska intuitioner och övertygelser är endast subjektiva etikettsregler och en fråga om smak.

”Om det inte finns någon odödlig själ, då finns det inga dygder och då är alltså allt tillåtet.”

Citat från Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij

Men vi alla vet att det finns objektiva moraliska värden och förpliktelser. Moralen är inte bara en fråga om smak. Förintelsen är t.ex. moraliskt sett fel oavsett om nazisterna hade vunnit andra världskriget och ”hjärntvättat” alla till att anse att det inte var fel. Moralen är inte en fråga om vad majoriteten tycker. Moralen är inte fråga om vad samhället säger. Slutsatsen blir alltså att om det finns moraliskt objektiva värden och förpliktelser, då måste det finnas en moralisk upphovsman.

Se andra relaterade inlägg;
Har våra handlingar någon betydelse?
Det moraliska argumentet
Moraliskt argument pekar på en Gud?
Invändningar mot det moraliska argumentet

Gästskribent på TeologiCafet

Idag har ett av mina tidigare inlägg, Det moraliska argumentet, blivit publicerade på TeologiCafét. TeologiCafét är en blogg som på ett föredömligt sätt reflekterar, förklarar och försvarar kristen tro. Den drivs av killarna Engström x 2, nämligen Mattias och Andreas. På TeologiCafet finns en rad intressanta artiklar som behandlar livets viktigaste frågor. Förutom läsvärda texter finns mängder med länkar till andra intressanta webbsidor.  Bl.a. finns ett videoklipp med filosofen J.P Moreland, en av mina favoriter, som ger en föreläsning om argument för kristen tro. Mitt inlägg på TeologiCafet finner du här.

Se andra relaterade inlägg;
Invändningar mot det moraliska argumentet
Har våra handlingar någon betydelse?
Moraliska argument pekar på en Gud?

Har våra handlingar någon betydelse?

Jag har i mina tidigare inlägg skrivit om hur en ateistisk världsbild inte kan förklara grunden för moraliskt objektiva värden och förpliktelser. Om moraliska värden och förpliktelser existerar så måste Gud finnas enligt det moraliska argumentet. Men förutom att förklara både objektiva moraliska värden och objektiva moraliska förpliktelser, så finns ytterligare en aspekt av moralfrågorna som teismen till skillnad från ateismen kan garantera, nämligen att alla människor är moraliskt ansvariga för sina handlingar.

Konsekvensen av en ateistisk världsbild
I en ateistisk världsbild finns inget bortom vårt fysiska universum. Allt som finns är materia och energi. I detta enorma universum finns en försvinnande liten planet, nästan mikroskopiskt liten i jämförelse med hela universum, där mänskligheten av en osannolik slump uppstått som en bi-produkt av naturen. Någon objektiv mening eller värde saknas för vår korta tillvaro på jorden. Människan föds, lever en försvinnande kort tillvaro på jorden som helt styrs av slump och naturlagar, och upphör till slut att existera. Döden är definitiv. Det gäller inte bara mänskligheten utan även hela vårt fysiska universum som till slut kommer upphöra att existera (Big Crunch, Big Rip eller Big Chill).

Våra handlingar är i ljuset (snarare i mörkret) av denna världsbild helt utan värde. Våra liv saknar objektivt sett mening och värde. Att vi sedan bedrar oss själva och försöker skapa en meningsfull tillvaro är en helt annan sak. Detta är dock enbart en subjektiv illusion om livets meningsfullhet som vi själva skapar, förutsatt att ateismen är sann. Att mot bakgrund av detta, hävda att det är viktigt att handla moraliskt riktigt blir problematiskt för ateisten.

Varför inte maximera njutningen?
Moraliskt goda handlingar innebär många gånger uppoffringar som vi gör för andra människor. Vi avstår från egen njutning eller vinning för att hjälpa andra människor som kanske lider eller har det svårt. Men om vi bara lever här och nu, varför skall vi då avstå från egen vinning? Och varför skulle vi någonsin riskera eller offra vårt korta jordeliv för någon annan? Vad vinner vi på det? Oavsett om vi lever som Stalin eller Moder Teresa, så går vi alla samma öde till mötes. Vårt öde har ingen koppling till vårt beteende, varför vi lika gärna kan leva som vi själva behagar.

”Om det inte finns någon odödlig själ, då finns det inga dygder och då är alltså allt tillåtet.”
Citat från Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij

Dessutom är konsekvensen av den ateistiska världsbilden demoraliserade för vår motivation att handla moraliskt riktigt. Vare sig det gäller att göra uppoffringar eller att stå emot en impuls att handla oriktigt (frestelse) så har våra handlingar ytterst sett ingen betydelse. Och såvida jag inte gör något juridiskt sett olagligt, som någon domstol eller myndighet kan ställa mig till svars för, så kommer mina handlingar inte att dömas av någon. Allt blir därmed tillåtet.

Dina handlingar har betydelse bortom graven
I en teistisk eller kristen världsbild så är vi alla människor moraliskt ansvariga för våra handlingar inför vår Skapare. Vi har en odödlig själ och kommer efter detta jordeliv göra räkenskap för våra handlingar. Ondska och orättfärdighet kommer bestraffas. Rättfärdighet kommer belönas. Gud står som garant för att rättfärdighet till slut kommer att skipas för alla, oavsett vilka orättvisor var och en gått igenom under jordelivet. Alla våra handlingar har betydelse för evigheten. Det är ur en teistisk synpunkt rationellt att göra moraliskt goda handlingar som kräver stora uppoffringar. Livet är inte bara här och nu enligt teismen, utan sträcker sig bortom döden, in i evigheten.

”What we do in life echoes in eternity”.
Maximus i filmen The Gladiator

Teismen förklarar objektiva moraliska fakta
Kontrasten mellan teism och ateism är enorm. Den teistiska världsbilden ger en grund för moraliska fakta. Den förklarar grunden för objektiva moraliska värden såsom godhet, kärlek, tålamod, rättvisa och trofasthet. Den förklarar vidare våra moraliska förpliktelser, dvs varför vi bör handla moraliskt riktigt eller avstå från andra handlingar. Teismen ställer oss även ansvarig för våra handlingar, ett ansvar som sträcker sig bortom döden. I en ateistisk värld saknar allt detta objektivt sett betydelse. Ateisten har redan svårt att förklara existens av objektiva moraliska värden. Går vi sedan vidare till våra objektiva moraliska förpliktelser eller frågan om moraliskt ansvar så är det tvärstopp för ateismen.

Det finns en del ateister som är djärva nog att acceptera konsekvenserna av att deras världsbild leder till moralisk nihilism. Men många andra ateister vägrar acceptera hur illa deras världsbild rimmar med uppfattningen om att objektiva moraliska fakta existerar. Jag delar deras uppfattning om att det finns objektiva moraliska fakta. Det är inte detta jag ifrågasätter. Det jag ifrågasätter är vilka skäl eller argument det finns för att objektiva moraliska värden och förpliktelser existerar om ateismen är sann.

Se andra relaterade inlägg;
Det moraliska argumentet
Invändningar mot det moraliska argumentet
Moraliskt argument pekar på en Gud?

Invändningar mot det moraliska argumentet

Fick några värdefulla kommentarer och frågor på mitt inlägg ”Det moraliska argumentet”. Detta är verkligen roligt och berikande. Men när jag började svara på det insåg jag att svaret blev så omfattande att det likaväl kunde vara ett eget inlägg. Så innan du läser vidare, läs det första inlägget om du missat detta, och läs sedan detta.

Så här löd frågan eller invändningen mot premiss 1 i det moraliska argumentet;

Premiss 1 håller inte. Jag utgår från att du känner till Eutyfrons dilemma: Hur kan någonting vara objektivt gott om det är (subjektivt) bestämt av Gud? Dessutom kan man lika gärna tänka sig – då vi redan är inne på Platon – att alla moraliska sanningar existerar i något slags idévärld, och detta kan man också föreställa sig existera utan en medveten Gud som dess upphov. Man kan också tänka sig att en osynlig enhörning ligger bakom, eller att ett flygande spaghettimonster definierat den objektiva moralen. Du behöver redovisa vilka premisser du utgår från för att kunna formulera premiss 1. Värt att nämna är att jag här inte försöker raljera, jag menar att det ingår en mängd implicita antaganden i den första premissen, och dessa är på intet sätt självklara. Om du frågar mig.

Mitt svar på kommentarerna
Tack för din kommentar. Uppskattar det verkligen. Det är inte alltid lätt att få med allt i ett inlägg samtidigt som jag vill hålla det någorlunda kort. Men din kommentar visar att förtydligande är på sin plats.

Det falska dilemmat Eutyfron
Eutyfrons dilemma är ett klassiskt motargument som sedan länge besvarats. För de läsare som inte känner till Eutyfron så är det en karaktär i Platons dialoger. Dilemmat lyder enligt följande: Är någonting gott för att Gud vill det? Eller vill Gud något för att det är gott? Om man svarar att det är gott för att Gud vill det, så blir det goda något godtyckligt. Gud hade med andra ord kunnat säga att ”våldtäkt” är något gott enligt det synsättet, vilket är absurt. Men om man svarar att Gud vill något för att det är gott, så innebär detta att det goda blir oberoende av Gud. Därmed existerar moraliska värden såsom godhet oberoende av Gud, vilket då motsäger den första premissen i det moraliska argumentet.

Men Eutyfrons dilemma är ett falskt dilemma. Det finns ett tredje alternativ till frågan och det är att Gud vill någonting för att han är god. Det är Guds heliga och perfekta natur som är standarden för godhet mot vilket alla handlingar och beslut skall mätas emot. Guds befallningar är uttryck för hans natur. Det innebär att moraliska värden inte är oberoende av Gud eftersom Guds egen natur definierar vad som är gott. De moraliska värdena är med andra ord inte godtyckliga. Det innebär vidare att våra moraliska förpliktelser inte heller är godtyckliga eftersom de baseras på Guds befallningar, som i sin tur är baserade på Guds egen natur. Utifrån detta kan vi fastslå att objektiva moraliska värden och förpliktelser existerar i en teistisk världsbild.

Ateistisk moralisk realism
Platon tänkte mycket riktigt att godhet existerar som någon sorts självexisterande idé. Detta är något som en del ateister anammat och menar att moraliska värden såsom kärlek, rättvisa och godhet bara existerar utan någon förankring. De menar att objektiva moraliska värden och förpliktelser existerar och att dessa inte är beroende av evolutionen eller mänskliga åsikter. Det bara existerar. Punkt slut. Det kan kallas ateistisk moralisk realism.

Detta synsätt är dock väldigt grumligt. Hur kan man säga att det moraliska värdet ”rättvisa” bara existerar? Jag kan förstå vad det betyder om man säger att en person är ”rättvis”, men det är väldigt svårt att förklara begreppet om det inte finns några personer att relatera begreppet ”rättvisa” till. Moraliska värden verkar enbart existera som egenskaper som tillskrivs personer och kan inte förklaras abstrakt.

Ateistisk moralisk realism förklarar inte våra moraliska förpliktelser. Även om vi antar att moraliska värden på något oförklarligt sätt kan existera i någon sorts abstrakt idévärld, så kan de inte svara för moraliska förpliktelser. Vem eller vad kan ålägga mig den moraliska förpliktelsen ”att vara rättvis”? Vidare kan man undra vem eller vad som ålägger mig att välja enbart de goda moraliska värdena om de enbart existerar i en idévärld? I en idévärld finns sannolikt även moraliska värden såsom själviskhet, hat och girighet. Platons idévärld kan i frånvaron av en lagstiftare inte ge någon grund för moraliska förpliktelser.

Vidare är det ytterst osannolikt, givet en ateistisk världsbild, att den blinda evolutionsprocessen skulle resultera i varelser som korresponderar så väl till en abstrakt värld av moraliska värden. Det är nästan så att den abstrakta idévärlden på något sätt visste att vi skulle komma som ett resultat av evolutionen. Det är istället mer sannolikt att betrakta både den fysiska världen och den moraliska världen som något som lyder under samma gudomliga Skapare och Lagstiftare.

Definition av Gud
Vad gäller ditt förslag om flygande spaghettimonster och osynliga noshörningar så får du gärna närmare förklara hur dessa skulle ge upphov till objektiva moraliska värden och förpliktelser. Men jag antar att det du egentligen söker är en definition av ordet Gud eftersom detta tydligen är lika relevant som osynliga noshörningar.  Men om du tagit del av debatten mellan Sam Harris och William Lane Craig nyligen, så gav Dr Craig svar på en liknande fråga som Sam Harris ställde, nämligen att ordet ”Gud ” i premiss 1 behövde definieras.

God is by definitions the greatest convievable being

De flesta människor idag, vill jag mena, vet intuitivt vad som menas med Gud. Men definitioner är aldrig av ondo. En av de bästa beskrivande definitioner av Gud står Anselm av Canterbury för. Han säger att ”Gud per definition är den största och mest fulländade tänkbara varelse som finns”. Om du kan tänka föreställa dig något större , då vore det Gud. Gud är störst per definition och inget annat kan vara större än Gud. En mer ingående beskrivning av Gud som du skulle få av de flesta kristna teologer och filosofer är; en person utan fysisk kropp (Gud är Ande), evig, allsmäktig, allvetande, allestädes närvarande, alltings skapare och moraliskt perfekt.

Premiss 1 är naturlig följd av den ateistiska världsbilden
Premiss 1, ”Om Gud inte existerar, så existerar inte objektiva moraliska värden och förpliktelser”, i det moraliska argumentet står sig väl. Premissen är mer sannolik än dess motsats. Ateismen kan inte ge en rimlig förklaring till objektiva moraliska värden och förpliktelser om dessa existerar. Men teismen kan med lätthet ger en förklaring dessa:  objektiva moraliska värden och förpliktelser är grundande i Gud.

Se andra relaterade inlägg;
Det moraliska argumentet
Moraliskt argument pekar på en Gud?
Debatt om tro och vetenskap

Det moraliska argumentet

Moral handlar som bekant om vad som är rätt och fel, om vad vi bör göra eller inte borde göra. Vi har alla en uppfattning om moralfrågor eftersom dessa både inskränker våra handlingar och uppfordrar oss till andra handlingar. Frågan är om det finns några objektiva moraliska fakta eller om detta bara är en sociobiologisk konstruktion? Finns objektiva moraliska fakta som är oberoende av vad vi tycker eller tänker om dem, eller är moralen något relativt och subjektivt?

Frågan om grunden för moralen hänger tätt ihop med vilken världsbild man omfamnar. Om världsbilden är ateistisk och sålunda utesluter Gud raseras grunden för en objektiv moral. Om världsbilden däremot är teistisk är grunden för moralen objektiv och har sin grund i Gud.

Ett starkt argument för Guds existens är enligt min mening det moraliska argumentet. Det visar nämligen med all tydlighet att om objektiva moraliska fakta finns, så finns Gud. Argumentet kan till en början se väldigt enkelt ut, men det debatteras inte desto mindre flitigt i den akademiska världen just på grund av dess kraftfullhet. Argumentet kan ställas upp i lite olika former, men här kommer den i en form som är lätt att ta till sig.

Argumentet lyder enligt följande;

1. Om Gud inte existerar, så existerar inte objektiva moraliska värden och förpliktelser.

2. Objektiva moraliska värden och förpliktelser existerar.

3. Därför existerar Gud.

Argumentet är logiskt sett hållbart. Om premisserna 1 och 2 i argumentet ovan stämmer, så innebär det med logisk nödvändighet att slutsatsen, ”Därför existerar Gud”, är sann. Det går alltså inte förneka slutsatsen om premisserna stämmer. Det innebär att om man inte håller med om slutsatsen i argumentet och vill behålla sin rationalitet så måste något av premisserna (1 eller 2) i argumentet raseras.  Och det är nu den intressanta diskussionen börjar. Men innan du gör några förhastade slutsatser så låt mig förklara premisserna lite närmare.

Premiss 1 – Om Gud inte existerar, så existerar inte objektiva värden och förpliktelser

Denna premiss är egentligen inte alls kontroversiell utan stämmer väl överens med den naturalistiska världsbilden. Vår uppfattning om moraliska värden och förpliktelser är något som genom århundraden formats fram av evolutionen och sociala villkor. Moralen är enligt detta synsätt en bieffekt eller produkt av evolutionen och kunde sett helt annorlunda ut om evolutionen tagit helt andra vägar. Grunden för vår moral är med andra ord inte något objektivt utan något relativt och subjektivt. Grunden för moralen kan inte vara objektiv i en värld utan Gud, eller för att citera Dostojevskij ”Om Gud inte existerar är allt tillåtet”. Att den ateistiska världsbilden inte kan försvara en objektiv moral är något som ateister såsom Fredrich Nietzsche, Michael Ruse, Jean-Paul Sartre och Bertrand Russel själva medger.

”Moral är enbart ett stöd för överlevnad och reproduktion.. all annan djupare mening är illusorisk”  – Micheal Ruse

Jag vill reda ut några eventuella missförstånd som kan uppstå när grunden för moralen diskuteras. Jag säger inte att man måste tro på Gud för att handla moraliskt riktigt. Jag säger inte heller att man måste tro på Gud för att kunna skilja på moraliska och omoraliska handlingar. Jag säger inte heller att gudstroende människor handlar moraliskt bättre än ateister. Det jag är ute efter är vilken världsbild, den ateistiska eller den teistiska, som bäst förklarar grunden till en objektiv moral. Det jag menar är att tro på Gud inte är nödvändig för objektiv moral, utan att Gud är nödvändig för en objektiv moral. Men finare ord skulle man kunna uttrycka att jag skriver om moralisk ontologi och inte om moralisk epistemologi.

Presmiss 2 – Objektiva moraliska värden och förpliktelser existerar

Vår erfarenhet och vår uppfattning säger oss att det finns moraliska fakta. De flesta människor anser t ex att incest, våldtäkt eller pedofili moraliskt sett är förkastligt och fel. Dessa handlingar kan aldrig vara acceptabla oavsett omständigheter. Vi vet intuitivt att detta är fel och något ont. Om vi nu litar och accepterar vad våra fem sinnen säger oss om världen runtomkring utan att för den skull misstro dem, varför ska vi misstro vad vår moraliska erfarenhet säger om att vissa handlingar är objektivt sett goda eller onda? Att det sedan finns ett fåtal människor som vars moraliska kompass inte fungerar, betyder inte att vi andra behöver misstro vår moraliska uppfattning. En person som säger att det är moraliskt rätt att våldta barn har lika fel som en person som säger att ”2+2=5”.

De flesta människor kanske vid första anblick säger sig tro att moralen är något relativt, att det egentligen inte finns något rätt eller fel, att allt enbart är ett arv från sociobiologiska betingelser. Men när de reflekterar kring detta djupare och tittar på konkreta frågeställningar så medger de flesta att objektiva moraliska fakta faktiskt existerar. Ta till exempel det här med änkebränning eller fotbindning. För även om det är accepterat i vissa delar av världen, så ändrar inte detta fakta om att änkebränning och fotbindning är moraliskt fel. Även om hela världen skulle praktisera änkebränning eller fotbindning så känner de flesta människor intuitivt att detta är moraliskt sett fel. Men utifrån synen att vår moraliska uppfattningar istället utvecklats genom evolutionen så är det omöjligt att döma andra civilisationers moraluppfattning. För vad är det som i så fall säger att vår uppfattning är rätt kontra andra samhällens uppfattning om moral?

Invändning mot objektiva moraliska värden och förpliktelser

En invändning som ibland kastas fram mot att det finns objektiva moraliska fakta är att vi inte kan lita på vår moraliska erfarenhet. Enligt den relativa synen på moral så har ju den utvecklats genom evolution och sociala villkor. Därmed finns inga objektiva moraliska värden och förpliktelser. Men denna form av argumenterande är ett tankefel som kallas för genetiskt argumentationsfel eller genetiskt felslut (genetic fallacy). Ett genetiskt felslut försöker ogiltigförklara en tes eller åsikt genom att visa hur den personen började tro på den tesen eller synen. Men den sociobiologiska invändningen påverkar inte sanningen om vår moraliska uppfattning. Om ett synsätt eller tro är sann eller inte påverkas inte av hur man kommit fram till det synsättet eller tron. Sanningshalten i ett synsätt eller åsikt är oberoende av hur man kom fram till den åsikten. Vad den sociobiologiska invändningen som bäst bevisar är att vår uppfattning om objektiva moraliska fakta gravis har förbättrats. Men om moraliska fakta gradvis upptäcks så undergräver detta inte dess objektiva existens lika lite som att en ofullkomlig syn på den fysiska värden undergräver den fysiska världens existens.

Ett annat fel med invändningen är också att den förutsätter att ateismen är sann, det som den försöker bevisa. Följden av den synen är också förödande. Om vår vår moraliska uppfattning har utvecklats av evolutionen så kan vi inte lita på den. Evolutionen är nämligen inte inriktad på sanningen utan enbart på överlevnad. Vår moraliska uppfattning har därmed utvalts på grund av dess överlevnadsvärden och inte på grund av dess sanning. Alltså har vår moraliska uppfattning ingenting med sanningen att göra utan enbart med sådant som gynnat människosläktets överlevnad. Vi kan därmed inte lita på vår moraliska erfarenhet eftersom den inte har med sanning att göra. Men detta betyder i så fall även att vår övriga kunskap är ett resultat av evolution och sociala betingelser, vilket leder till skepsis mot all kunskap. Därmed vederlägger den evolutionära synen sig själv, eftersom den synen i sig självt är en produkt av sociobiologiska betingelser som inte har något med sanningen att göra.

Slutsats av premiss 1 och 2

Enligt argumentationen ovan så är det rimligt att tro att premisserna 1 och 2 är korrekta.

1. Om Gud inte existerar, så existerar inte objektiva moraliska värden och förpliktelser.

2. Objektiva moraliska värden och förpliktelser existerar.

Detta leder till den logiska slutsatsen att Gud därför måste existera. Det moraliska argumentet tillsammans med det kosmologiska argumentet och mysteriet med naturkonstanterna ger mycket starka rationella skäl för att tro på Gud. Tron på Gud är inte en blind tro utan något som istället är rationellt och logiskt.

Se andra relaterade inlägg:
Moraliska argument pekar på en Gud?
Big bang – ett bevis för Guds existens?
Debatt om tro och vetenskap

Vilka principer bygger vårt samhälle på?

Om de moraliska principer som ska utgöra en grund för demokratiska processer, inte är mer solida än socialt konsensus, så blir skörheten uppenbar.

Påven Benedictus i ett tal till det brittiska parlamentet den 17 september 2010 om faran att marginaliser den kristna tron.

Påvens citat är helt korrekt. Om frågan om rätt och fel bara är ett socialt konsensus, vilket är sanningen utifrån en ateistisk livsåskådning, då finns inga objektiva värden. Det är enbart tycke och smak som dikterar villkoren. Det som var fel igår behöver inte längre vara fel imorgon. Det som är fel för dig, behöver inte vara fel för mig. Allt detta beroende på konsensus eller opinion. Ateism leder i slutändan till moralisk anarkism.

Se andra relaterade ämnen
Moraliska argument pekar på en Gud?
Debatt om tro och vetenskap

%d bloggare gillar detta: