Tag Archive | skatter

Snurrigt värre om rödgröna skatter

Gunnar Hökmark gör en klockren analys av de rödgrönas dilemma vad gäller de skattesänkningar som Alliansen genomfört. Man vågar inte gå till val på att höja skatterna och tvingas samtidigt tävla i skattesänkningar för pensionärer.

Så här ser de rödgrönas snurriga resonemang ut:

Det vill säga: skattesänkningar hotar välfärden men vi accepterar de skattesänkningar som redan har underminerat välfärden, och vi lägger på ytterligare skattesänkningar för att kompensera pensionärer för att arbetstagare fått lägre skatt som kompenserar för a-kassekostnader och belastningen av sociala avgifter som pensionärer inte har, samtidigt som vi höjer skatterna för unga som ska in på arbetsmarknaden och för alla som arbetar.

Läs hela Hökmarks inlägg på hans blogg.

Förmögenhetsskatt, men inte för de rikaste!

De rödgröna har lovat att återinföra förmögenhetsskatten om de vinner valet i nu i september. Partierna i den rödgröna röran är dock inte helt överens om hur konstruktionen för denna skatt ska se ut eftersom den inte är helt oproblematisk. Miljöpartiet är kritiska till den medan vänsterpartiet inte ser några problem med skatten. Socialdemokraterna vill ha någon sorts koppling av förmögenhetsskatten till inkomstnivån och ett tak för de allra förmögnaste.

Liksom med rutavdraget drabbas vänstern av ideologisk blindhet när det gäller förmögenhetsskatten. Trots att skatten är skadlig och orättvis vill man till varje pris införa den.

Förmögenhetskatten är skadlig för samhällsekonomin och driver pengar ut från landet. Pengar som behövs för investeringar i ekonomin, stimulera efterfrågan och skapa arbetstillfällen hamnar i andra länder istället för Sverige.

Skatteverket är också kritiska till att införa skatten eftersom den är komplicerad att administrera. Skatten kommer även indirekt styra inom vilka tillgångsslag pengarna hamnar i. Förra gången skatten var i bruk ingick inte näringsfastigheter i skatteunderlaget medan privata fastigheter ingick. Det var även skillnad mellan vilka aktier på börsen som ingick eller inte.

Skatten är även orättvis eftersom den inte omfattar all förmögenhet. De mest förmögna har ofta en stor del av sina tillgångar i likvida placeringar och kan relativt lätt undkomma skatten genom att flytta tillgångsmassan från ett tillgångsslag till ett annat tillgångsslag. Denna lyx har inte vanliga medborgare som sparat eller amorterat av sitt hus.

Förmögenhetsskatten drar även relativt sett in lite till statskassan. Under de år som skatten var i bruk drog den in mellan 0,3% – 0,5% skatt av de totala skatteintäkterna. Skadan som skatten medför överstiger nyttan med skatteintäkterna.

Det är också märkligt att beskatta en tillgångsmassa eftersom det inte automatiskt innebär att den skattskyldige har medel att betala skatten. T ex om en pensionär under sitt yrkesverksamma liv amorterat av sina husmän och bor i ett attraktivt bostadsområde. Fastigheten kan vara värd 6-7 miljoner men pensionen låg. Vidare är det märkligt att skattade pengar som sparas undan skall beskattas en gång till årligen med en förmögenhetsskatt. Räcker det inte att avkastningen beskattas?

Det saknas logiska argumenten utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv för förmögenhetskatten. Men ändå vill man införa den från vänsterhåll. Dessutom vill socialdemokraterna undanhålla de rikaste eftersom de inser att skadan blir för stor för Sverige. Varför kalla den förmögenhetsskatt när de förmögna skall undantas? Nej, istället blir det vanliga människor i storstadsområden med fastigheter och egenföretagare som skapat arbetstillfällen som ska beskattas extra, medan de riktiga kapitalisterna går fria. Var är logiken?

4 miljarder från vem?

Här om dagen skrev jag om Gudruns förakt för pengar och att vänstern aldrig förstått det här med ekonomi. Det understryks idag av Feministiskt initiativs (FI) förslag skriver SVD.

Häromdagen brände Gudrun Schyman 100 000 kronor av Fi:s pengar. I dag kräver Fi att det med våra pengar inrättas en jämställdhetsfond som ska tillföras 4 miljarder per år. Hälften ska finansieras genom en halv procents höjning av skatten på arbete ”samtidigt som staten bidrar med samma summa”.

…bidrar med samma summa…

Varifrån tror FI att staten får sina pengar?

No more comments…

Vänstern har aldrig förstått vad ekonomi är

Dick Erixon kommenterade igår Lars Ohlys tal i Almedalen på sin blogg.

Vänsterledaren Lars Ohly har just hållit sitt tal i Almedalen. Kan summeras så här:

Rätten till heltid
Rätten till bostad
Rätten till oinskränkt sjukvård
Rätten till fri kollektivtrafik
Rätten till tätare turer
Rätten till högre löner
Rätten till rättvisa löner
Rätten till bättre hemtjänst
Rätten till högre studiestöd

Vem är egentligen emot det här? Likt barnen inför julafton kan vi önska oss vad som helst. Frågan är ju vad som är realistiskt. Och framförallt: vilket är allt det goda som Ohly är beredd att prioritera bort för att uppnå det goda han nämnde? 5-åriga barn på julafton behöver inte prioritera bort — men vuxna människor, från 5-åringens föräldrar till politiker, måste prioritera och därmed avstå från annat gott som man också vill ha.

Det är onekligen kännetecknande för alla vänsterpolitiker. Naivt och okunnigt. Ingen av dem kan hantera pengar eftersom de inte förstår ekonomi. Ekonomi handlar om att hushålla med begränsade resurser. Det handlar om att prioritera bland utgifterna och se till att göra saker och ting så effektivt som möjligt. Men vänsterpolitiker tror att de handskas med obegränsade resurser eftersom statens intäkter alltid kan höjas med högre skatter. Därför är de inte bekymrade över vad saker och ting kostar eller om skattepengarna används på det mest effektiva sättet.

Jag hoppas verkligen att Alliansen får fortsatt förtroende att regera i 4 år till i Sverige. Alliansen för en politik som hushåller med våra pengar på ett sunt sätt medan vänstern bränner pengar.

Lars Ohly värnar om fotbollselitens inkomster!?

Katarina Larsson på Borås Tidning har idag ett intressant inlägg om Lars Ohlys inställning till hur höga inkomster skall beskattas. Det är tydligen skillnad på folk och folk. Att Lars Ohly vill beskatta alla med höga inkomster är kanske ingen nyhet, men att han värnar om fotbollsmiljonärer är märkligt. Borde man inte hellre värna om företagarna som skapar jobb i Sverige istället för att värna om fotbollseliten? Dessutom trodde jag att vänstern aldrig såg höga skatter som något problem, men tydligen kan det vara det.

Läs inlägget på BT.se om du missat det.

Han (Lars Ohly) ondgör sig över hur vd:ar kan tjäna mycket men ömkar fotbollsspelare som känner sig tvingade att välja Danmark eller Norge istället för Sverige, eftersom de får behålla mer av sina pengar där. Han hyllar elitens betydelse för idrotten, men tror inte att förebilder på andra områden spelar någon roll. Man undrar om han fått fotbollsfeber.

Varför blir jag inte förvånad?

Miljöpartiets Mikaela Valterssons råd till personer som inte har råda att betala fastighetsskatt på sina högt taxerade hus är – belåna huset!?

”Har man en dyr villa, även om man köpte den för mycket lägre pris, så har man också en möjlighet att ta lån på sitt hus. Man har ju ett kapital som ligger i botten och som är en tillgång som man sedan kan sälja eller ta lån på.”

Ekot följer upp. Menar Valtersson att man ska ”ta lån på sin fastighet, eller till och med sälja den, för att kunna betala en fastighetsskatt?” Hon svarar:

”Man har den möjligheten om man vill. Det är en tillgång som inte alla människor har.”

Och varför blir media upprörda över att de rödgrönas ekonomiska politik kallas för Tobleronepolitik?

Rödgröna erkänner Alliansens skattesänkningar

Man kan säga mycket om de rödgrönas budgetalternativ som presenterats. Men något som lyser klart är att de rödgröna numera accepterar Alliensens sänkta inkomstskatter.

Per Gudmundson skriver på SVD

Den rödgröna skuggbudgeten är i stort ett erkännande av Alliansens politik de gångna fyra åren. Oppositionspartierna går till val på att – i princip – bevara status quo. De föreslår justeringar till det sämre, men inte så stora så att klockan vrids tillbaks till 2006.

GP skriver på sin ledare

Efter eldande första majtal och några dagars ordkaskader presenterade de rödgröna partierna i går sitt budgetalternativ. En första iakttagelse är att regeringens jobbskatteavdrag på drygt 70 miljarder kronor, som i snart fyra oppositionsår utmålats som ett dödligt hot mot välfärden, nu ingår i det rödgröna alternativet – så när som på två miljarder kronor… i handling accepterar alltså till och med Vänsterpartiet att sänkta inkomstskatter inte raserar välfärden.

Samtidigt är jag skeptisk till att de rödgröna helt plötsligt under ett valår vurmar för skattesänkningar. Den som lyssnat på Mona Sahlin, Lars Ohly och Maria Wetterstrand vet att dessa inte ser högt skattetryck som något negativt, utan tvärtom som något nödvändigt för att samhället ska fungera.

%d bloggare gillar detta: