Tag Archive | terrorism

Idag är det 10 år sedan

Idag är det tio år sedan de tragiska attackerna skedde i USA. Fortfarande är bilderna från dessa  händelser ofattbara och svåra att ta till sig. De känns overkliga och verklighetsfrämmande. För evigt har bilden av hur det andra planet, United Airlines Flight 175,  flyger in i Word Trade Centers södra torn och det efterföljande eldmolnet etsat sig fast på näthinnan. Trots att jag sett bilderna flera gånger under de gångna åren så ryser jag inför det onda som vi människor är kapabla till och hur livet för helt vanliga människor på några få sekunder brutalt förändras.  Datumet den 11 september är för alltid förknippad med dessa terrordåd.

CS Lewis har en gång sagt att skräcken med krig eller katastrofer egentligen inte är att folk dör. Krigen ökar inte dödligheten hos människan med en endaste procent. Alla människor dör till slut. Den verkliga skräcken ligger i att döden stirrar oss i ansiktet och påminner oss om vår slutliga destination.  Timmar av sitcoms, sportsändningar, shoppande, tidningar och meningslöst webbsurfande kanske kan underhålla oss och distrahera oss tillfälligt. Droger och alkohol kanske kan få oss på andra tankar. Upptagenheten av alla viktiga åtaganden och måsten som vi brottas med på våra jobb får oss att glömma att livet faktiskt är på blodigt allvar. Men vi rycks brutalt upp ur vår tillfälliga bedövning om vårt slutliga öde när katastrofer som den 11 september drabbar oss. Det är vid dessa tillfällen som frågorna om livets mening, vårt ursprung och vår dödlighet flyter upp till ytan. Varför finns jag här och slutar livet vid graven? Finns det något mer än det materiella? När dessa frågor kommer upp tvingas vi fundera på våra prioriteringar och vad som verkligen räknas i livet. Helt plötsligt känns mycket av det vi jagar efter i vardagen som väldigt triviala och oviktiga. Min fråga till dig är om du vågat lyfta på locket till dessa frågor eller om du bara rusar på i livet för att någon gång där framme ta itu med dessa frågor?

Vodpod videos no longer available.

Anders Behring Breivik – en kristen terrorist?

Terrorhandlingarna som utspelat sig i vårt grannland Norge är fruktansvärda och svåra att ta till sig. Den ondska som Breivik givit och ger uttryck för är bortom all begriplighet. Det är svårt att finna ord inför detta. Att kallblodigt skjuta ned oskyldiga och försvarslösa ungdomar är fegt, ondskefullt och djävulskt. Likgiltigheten inför andra människor är skrämmande och overklig. Bilderna på en leende Breivik på väg från häktningsförhandlingarna på löpsedlarna gör mig verkligen illamående. Samtidigt blir jag glad och hoppfull när jag ser hur norrmännen hanterar situationen. Jag tror och hoppas att Jens Stoltenbergs ord stämmer om Norge ”Ondskan kan drepe et menneske, men aldri beseire et helt folk”.

Tyvärr har en del nu tagit chansen för att plocka politiska och ideologiska poäng genom Breiviks terrorhandlingar. Lars Ohly och Christer Sturmark är inte sena med att etikettera Breivik som ”fundamentalistiskt kristen” och ”konservativt kristen”. Jag tycker detta är under all kritik. Att sätta etikett på en virrpanna som Breivik är för det första ingen enkel uppgift. Vid en snabb genomläsning av hans manifest ”2083 A European Declaration of Independence” ser man att hans förvirrade och sjuka ideologi hämtar inspiration från många källor. Texten är fylld av hat och rädsla för muslimskt inflytande. Lösningen på allt enligt Breivik är våld. Jag skummar enbart genom texten eftersom den gör mig illamående. Men mellan raderna utläser jag att den här killen tar sig själv på väldigt stort allvar. Han tror att han är någon sorts Messias som skall resa upp en motståndsrörelse mot muslimskt inflytande i Europa. Han väntar sig att andra ska ta upp stafettpinnen och kommer ta varje tillfälle vid rättegången för att föra ut sitt sjuka budskap.

Den som kan något om kristendom vet att att de handlingar som Breivik utfört inte på något sätt är ett uttryck för eller förenligt med kristen tro. Det krävs stor fantasi och illvilja för att utmåla Breivik som kristen. Breivik gör själv skillnad på religiös kristendom och kulturell kristendom i sitt manifest. Den religiösa kristendomen handlar om en personlig relation med Jesus Kristus och Gud, medan den kulturella kristendomen handlar om en sorts social och moralisk plattform för ett samhälle. Han omfamnar den kulturella kristendomen på samma sätt som han omfamnar sitt eget nordiska hedniska arv.

Ett kort uttdrag från Breiviks manifest:

”I’m not going to pretend I’m a very religious person as that would be a lie. I’ve always been very pragmatic and influenced by my secular surroundings and environment. In the past, I remember I used to think;

”Religion is a crutch for weak people. What is the point in believing in a higher power if you have confidence in yourself!? Pathetic.”

Perhaps this is true for many cases. Religion is a crutch for many weak people and many embrace religion for self serving reasons as a source for drawing mental strength (to feed their weak emotional state f example during illness, death, poverty etc.). Since I am not a hypocrite, I’ll say directly that this is my agenda as well.”

Okej, kanske någon säger: Breivik är inte personligt kristen, men kanske var det kristendomen som inspirerade honom till dessa fruktansvärda handlingar? På detta svarar Daniel Poohl, chefredaktör för den antirasistiska tidningen Expo och expert på högerextremism, i en intervju i tidningen Dagen:

”Jag kan inte veta hur kristen han är men utifrån det vi kan utläsa av det han skrivit är hans kristna tro inte drivkraften. Han finner inget stöd för sina idéer i sin kristna tro eller i Bibeln”

Per Ewert sammanfattar på sin blogg ”Ovärdigt att sätta kristen etikett på massmördaren Breivik”

”Breivik beskriver sig som en tvivlare inför Guds existens. Han ber inte, men upphöjer Europas kristna kulturarv, i likhet med sitt eget hedniska nordiska arv. Han understryker gång efter annan att hans mordiska planer inte motiveras av kristen tro. Han söker efter den idelogi som kan ge extra kraft till hans hat. Visst talar han om kristendomen i Europa, men samtidigt ser han darwinism som den ideologi som är mer lämpad att ligga till grund för vårt västerländska samhälle.

Det finns säkert ytterligare, mer belysande citat för den som vill leta. Jag har inte för ambition att sätta mig in i Breiviks skriverier i sin helhet, lika lite som jag avser att lusläsa Mein Kampf. Men låt oss vara överens om en självklar sak. Mördaren Breivik tycks inte vara en troende, utövande kristen, han agerar inte utifrån en kristen tro, och hans synsätt ligger så oerhört långt ifrån det som kristen tro och etik förkunnar att jag ännu inte sett en enda kristen förkunnare som sett ett behov av att ens ta avstånd från hans ideologi eller gärningar.

Det vi istället såg var att över 10 000 människor i lördags tog sin tillflykt till domkyrkan i Oslo. I sin sorg och förtvivlan var det till Guds hus man kände att man behövde gå. Det var här Norge samlades till högmässa för att tillsammans försöka finna ett hopp, en väg framåt.

Vi inser alla att detta handlar om en man som ställt sig i fiendskap mot mänskligheten. Vilken ism han råkar tycka mest eller minst illa om är för sammanhanget förhållandevis irrelevant. Fredagens händelser i Norge är för fruktansvärda för att solkas ner av ideologisk pajkastning. Jag avstår därför för att ytterligare fördjupa jämförelserna mellan Breiviks synsätt och socialdarwinismen.”

Se andra artiklar om Breivik
Dagen – Anders Behring Breivik. ”Jag har ingen relation till Jesus”
DN – ”Hur ska vi identifiera de ensamma farliga männen?”

Dumdristig tolerans?

Här kommer ett intressant videoklipp med Michael Coren om bombattentatet i Stockholm. I Michael Corens program diskuterar panelmedlemmarna vår inställsamma tolerans i Sverige. Våra reaktioner är tydligen sociologiskt intressanta utrikes. För en annan som fostrats i socialdemokratisk anda och jantementalitet känns reaktionerna… normala…

Svenskens reaktion i media de senaste dagarna har varit ”Vad har vi gjort för att skapa detta hat som nu riktas emot oss?”. Det är nästan som om vi tar på oss skulden för detta. Vi har uppenbarligen inte lyckats anpassa oss tillräckligt mycket för att göra oss totalt menlösa och åsiktslösa så att något sådant här inte kan inträffa. Det i alla fall så logiken tycks vara hos en del vänstersympatisörer som t ex Jan Guillo.

Men allvarligt talat,  vad är det för fel på oss i Sverige? Varför vågar vi inte stå upp för våra demokratiska värden? Har vi svenskar ingen ryggrad längre?

Vodpod videos no longer available.

Lögner om George Bush

Roland Poirier Martinsson hade fredagen den 23 juli en mycket intressant krönika i Borås Tidning. Krönikan handlar om hur media i Europa hanterat påståendena om att USA:s förra president George W Bush ljugit om Iraks massförstörelsevapen.

George Bush hade fel om Saddam Hussiens massförstörelsevapen när USA gick in i Irak 2003. Det fanns uppgifter från både den brittiska underrättelsetjänsten och från CIA att Irak hade massförstörelsevapen. Beslutet att gå in i Irak stöddes av både demokrater och republikaner. Men efter invasionen kunde inga sådana vapen hittas i Irak.

Lagom till presidentvalet i USA 2004 började uppgifter från en handfull demokrater florera om att George Bush medvetet ljugit om påstådda massförstörelsevapen i Irak. Lögnen slog rot direkt och understöddes av amerikanska vänsterbloggar.  Motivet för Irakkriget var istället olja, hämnd, blodtörst och islamofobi enligt belackarna.

Denna lögn har sedan fått enormt fäste i media. Och trots det idag står klart att Bushadministrationen faktiskt inte ljög om massförstörelsevapen utan grundande beslutet på underrättelseuppgifter så lever lögnen i viss mån kvar i media. Av någon anledning är det inte lika roligt att skriva om detta. Roland Poirier Martinsson frågar sig varför media inte skriver något om detta idag.

Dokumentationen som bevisar de demokratiska lögnerna är överväldigande, ändå tystnad. Saknar medlöparna till denna smutskastningskampanj all intellektuell heder? Eller är det inte lika roligt att läsa amerikanska bloggar i dag?

I dag tyder det allra mesta på att Bush hade fel om Saddams vapenkapacitet. Han delade det misstaget med varenda framstående kritiker i det demokratiska partiet och snart sagt alla internationella underrättelsebedömningar. Men att ha fel är inte att ljuga, den moraliska skillnaden enorm.

Det är kanske inte så konstigt. Idag handlar journalistik tyvärr väldigt lite om fakta och mer om att bilda och driva opinion. Det handlar också om att sälja sådant som folk vill läsa. Dessutom är det allmänt känt att många journalister sympatiserar med vänstern. Och vänstern framförallt hatar USA.

Ta till exempel hur media har hanterat Barack Obama jämfört med George W Bush. Barack Obama för en politik som appellerar till vänstern medan Bush fört en högerpolitik. George W Bush utmålas för det mesta negativt medan Barack Obama oftast lyfts fram i positiva nyanser.

%d bloggare gillar detta: