Tag Archive | universum

Varför finns universum?

Space

Tittade härom dagen på den klassiska science fiction filmen Tillbaka till framtiden. Filmen väcker många intressanta frågor. I filmen åker Marty McFly (Michael J Fox) av en olyckshändelse 30 år tillbaka i tiden till år 1955 och träffar sina föräldrar. Tyvärr råkar Martys mamma Lorraine bli kär i honom istället för hans pappa George, vilket hotar hans och syskonens existens. Marty måste nu till varje pris få sin mamma att bil kär i hans pappa för att han fortfarande ska existera. Frågorna som filmen väcker är vad som hade hänt om min pappa och mamma inte hade träffats – hade jag då aldrig blivit till och vilka följdeffekter skulle det fått? Frågan kan även ställas om hela vårt universum – hade det varit möjligt för allt att inte existera? Dessa frågor kan vid första anblick tyckas vara triviala eller meningslösa funderingar, men faktum är att seriösa filosofer genom historien funderat mycket på frågor om vår existens och universums existens. Redan Aristoteles reflekterade över skillnaderna mellan möjlig existens och nödvändig existens.

Varför existerar universum eller något överhuvudtaget snarare än ingenting?
Den mest fundamentala frågan vi bör ställa oss enligt filosofen och matematikern Gottfried Wilhelm Leibniz (1646-1716) är: Varför existerar universum eller något överhuvudtaget snarare än ingenting? Hans slutsats var att svaret till frågan var att finna i Gud. Det var enligt honom omöjligt att något inte skulle ha existerat, eftersom vi annars inte skulle ha funnits. Detta eftersom ingenting (och då menar han just ingenting, ett ingenting utan några egenskaper alls) inte förmår skapa någonting. Leibneiz tankar om detta utmynnade i något som brukar kallas Leibnitz kosmologiska argument eller det kosmologiska kontingentsargumentet. Argumentet kan ställas upp enligt följande;

Premiss 1 –  Allt som existerar har en förklaring för sin existens, antingen genom nödvändigheten i sin egen natur eller i en extern orsak.

Premiss 2 – Om universum har en förklaring för sin existens, så är förklaringen Gud.

Premiss 3 – Universum existerar.

Från dessa tre premisser följer;

Slutsats 1 –  Universum har en förklaring för sin existens (följd av premiss 1 och premiss 2)

Slutsats 2 – Orsaken till universums existens är Gud (följd av premiss 2 och slutsats 1)

Argumentet ovan är logiskt sett hållbart och följer en deduktiv struktur. Det innebär att om premisserna ovan är korrekta, då blir den logiska slutsatsen tvingande. Det går alltså inte förneka slutsatsen om premisserna stämmer. Om man inte håller med om slutsatsen i argumentet och vill behålla sin rationalitet så måste något av premisserna i argumentet motbevisas. Nedan ger jag några skäl till varför premisserna i argumentet ovan stämmer samt några vanliga invändningar som brukar ges till premisserna.

Premiss 1 –  Allt som existerar har en förklaring för sin existens, antingen genom nödvändigheten i sin egen natur eller i en extern orsak. 

Motargument 1 mot premiss 1 (Gud måste ha en orsak för sin existens/Vem skapade Gud?)
Vid en första anblick kan den första premissen i argumentet synas vara öppen för motargumentet att Gud då också måste ha en förklaring för sin existens. Men innan jag förklarar detta behöver vi reda ut några begrepp. Enligt Leibniz finns det nämligen två typer av ting eller saker i världen,  (a) kontingenta och (b) nödvändiga ting.

(A) Kontingenta ting
Kontingenta saker eller ting är sådant vars existens är möjlig, men inte nödvändig. Kontingenta ting är beroende av andra ting för sin existens eftersom de inte själva är orsak till sin existens. Det innebär att kontingenta saker kunnat vara annorlunda än vad de faktiskt är eller faktiskt inte behövt existera. De är möjliga men inte nödvändiga. De existerar endast på grund av att något annat har producerat eller givit upphov till dem. Exempel på sådant är du och jag, människor i allmänhet, stolar, stenar, planeter och galaxer.

(B) Nödvändiga ting
Nödvändiga ting är motsatsen till kontingenta ting. Ett nödvändigt ting existerar med nödvändighet i kraft av sin egna natur och har inte någon extern orsak. Det är omöjligt för dem att inte existera. En del matematiker menar att t.ex. nummer, set och andra matematiska uttryck är nödvändiga ting.

Dessutom kan inte existensen av kontingenta ting enbart förklaras genom hänvisning till endast andra kontingenta ting eftersom alla kontingenta ting är beroende av en extern orsak. Det är omöjligt att det enbart skulle existera kontingenta ting. Det måste därmed finnas minst ett icke-kontingent ting (ett nödvändigt ting som existerar genom sin egna natur) som förklarar existensen av de kontingenta tingen. Detta ting är sin egen orsak och kan varken bli till eller förgås. Detta nödvändiga ting är vad vi kallar Gud. Gud är alltså ett nödvändigt ting för att något överhuvudtaget skall existera.

Men måste det verkligen finnas ett nödvändigt ting som förklarar de kontingenta tingens existens?Kanske finns det bara kontingenta ting som hänvisar till andra kontingenta ting i en oändlig kedja? Leibniz illustrerar det omöjliga med enbart kontingenta ting genom att jämföra mellan originalversionen av en text och kopior av texten. Existensen av en kopia av texten kan förklaras genom att det är en kopia av ytterligare en annan kopia. Men även om antalet kopior är oändligt stort, krävs det ändå att det finns en originaltext för att kopiorna skall kunna finnas. Utan originalen (nödvändiga ting) kan det aldrig finnas några kopior (kontingenta ting).

Vem skapade Gud?
Premiss 1 gör inte ett undantag för Gud, dvs att Gud också måste ha en orsak för sin existens. En del som inte  funderat djupare kring frågan hoppar snabbt till frågan ”Vem skapade Gud?”. Om du läser premiss 1 igen noggrant inser du att inget undantag görs för Gud. Premiss 1 säger:  ”Allt som existerar har en förklaring för sin existens, antingen genom nödvändigheten i sin egen natur eller i en extern orsak.”. Gud kan inte ha en extern orsak till sin existens, det förstår även de ateistiska filosoferna. För om Gud skulle ha en extern orsak för sin existens så skulle den orsaken vara större än Gud, vilket är omöjligt eftersom den externa orsaken då skulle vara Gud. Så OM Gud existerar, så existerar han i kraft av sin egna natur. Gud är alltså ett nödvändigt ting. Frågan ”Vem skapade Gud?” betyder egentligen ”Vem skapade den evige Skaparen?” och begår ett så kallat kategorimisstag. Det är som att fråga ”Vem är ungkarlen gift med?” eller ” Hur smakar noten C?”

Motargument 2 mot premiss 1 (Gäller allt i universum men inte själva universum)
En del ateister menar att premiss 1 – att allt som existerar har en förklaring för sin existens – gäller allt i universum, men inte själva universum. Men det är ett godtyckligt resonemang (ad-hoc resonemang) och begår det det s.k. taxicab fallacy (taxi felslutet/misstaget), där man vinkar av taxichauffören så fort man nått sin destination (premiss 1 gäller för allt i universum, men så fort man anlänt till själva frågan om universums existens bortser man helt plötsligt godtyckligt från premissen eftersom man inte gillar följderna). Ateisten vill mena att storleken på något märkligt sätt skulle utgöra ett undantag från premiss 1. Men om du hittade en röd gummiboll mitt ute i vildmarken skulle storleken på gummibollen inte påverka din fråga om hur den hamnat där. Oavsett om gummibollen skulle vara stor som en bil, buss eller en tennisboll, skulle frågan ändå finnas där. Och även om bollen skulle vara lika stor som universum så skulle det inte på något sätt undanröja behovet av en förklaring för dess existens. Att hävda att universum utgör ett undantag undergräver dessutom hela den vetenskapliga disciplinen inom kosmologin, vars uppgift är att söka finna svar på frågan om orsaken till universums uppkomst och utveckling.

Motargument 3 mot premiss 1 (Universum kan inte ha en förklaring)
Ibland påstår vissa ateister att universum omöjligen kan ha någon förklaring och därför utgör ett undantag från premiss 1. De menar att om universum har en förklaring för sin existens, så krävs ett steg eller tillstånd före universums existens när ingenting existerade. Eftersom universum är allt som finns, betyder det att orsaken eller förklaringen till universum måste finnas i ett tillstånd där ingenting finns eftersom universum ännu inte fanns. Men ingenting kan ju förklara någonting – ”out of nothing, nothing comes”. Därför kan universum inte har någon förklaring för sin existens, den bara existerar utan någon som helst förklaring och utgör därmed ett undantag från premiss 1.

Vid första anblick kan detta verka vara något som skulle kunna omkullkasta premiss 1. Men resonemanget ovan är ett cirkelresonemang och bevisar därför ingenting. Resonemanget förutsätter att universum är allt som finns, med andra ord det förutsätter att ateismen är sann.

Leibnitz skulle hålla med om att förklaringen till universum måste ske före universums existens. Men med före menar han inte kronologiskt eller tidsmässigt före, utan förklaringsmässigt före. Det måste alltså finnas ett tillstånd före universums existens – men det tillståndet skulle inte vara tomt eller innehållslöst. Innan universums existens fanns enbart Gud och hans vilja. Gud existerar i kraft av sin nödvändiga natur. Så om Universum aldrig skulle skapats skulle Gud ändå funnits.

Vi kan därför sammanfatta att premiss 1 är mer sannolik än dess negation eller motsats.

Premiss 2 – Om universum har en förklaring för sin existens, så är förklaringen Gud
Den här premissen kan vid första anblick verka utgöra ett cirkelbevis där det som ska bevisas förutsätts vara sann. Men detta är faktiskt något som de flesta ateistiska filosofer själva bekräftar indirekt genom att säga att universum inte har någon förklaring för sin existens om ateismen är sann. För att göra det mer åskådligt kan uttrycket kan ställas upp enligt följande;

A. Om ateismen är sann, så har universum inte någon förklaring för sin existens.

B. Om universum har en förklaring för sin existens, så är ateismen inte sann.

Uttrycket A och B är logiskt ekvivalenta. Det är omöjligt för endast A att vara falsk medan den andra är sann, eller tvärtom. De står och faller tillsammans. Uttrycket i B är det samma som premiss 2 – om universum har en förklaring så är ateismen är falsk, vilket betyder att det finns en Gud. Så när ateisten försöker förneka premiss 1 så bekräftar de samtidigt premiss 2 i Leibnitz kosmologiska argument.

Premiss 2 är dessutom ganska sannolik om man tänker på vilka egenskaper som orsaken till universum måste ha. Universum utgörs som bekant av rumsdimensionen, tiden och all energin. Det betyder att om universum har en förklaring för sin existens så har orsaken följande egenskaper;

1. Den eller det som orsakar uppkomsten av tid och rum måste vara något som i sig självt inte begränsas av tiden eller rummet. Orsaken måste vara tidlöst och stå utanför rummet.

2. Orsaken måste vidare vara oföränderlig och immateriell, eftersom tidlöshet kräver oföränderlighet och oföränderlighet kräver en immateriell natur. Materia kan inte vara oföränderligt eftersom den är under konstant förändring på molekylär- och atomnivå.

3. Orsaken till universum måste vara något som i sig är utan början och utan orsak. Den måste åtminstone vara det i den mening, att den saknar en föregående orsak eftersom det inte kan finnas en oändlig kedja av föregående orsaker. Ockhams rakkniv, principen som innebär att man inte skall anta fler företeelser eller ting än vad som är nödvändigt för att förklara en orsak, slår fast att flera orsaker till universum inte behöver antas när det räcker med en orsak.

4. Orsaken till universum måste vara något som är fruktansvärt kraftfullt och mäktigt eftersom det orsakade universums existens utifrån ingenting, ex nihilo.

Det finns slutligen en egenskap till som orsaken till universum måste ha, nämligen att orsaken måste vara personlig. Det finns två skäl till varför denna orsak måste vara personlig;

1. Att orsaken till universum måste vara personlig härleds från att orsaken är tidlös och immateriell. De enda enheter som vi idag känner till kan äga sådan egenskaper är antingen sinnen (minds) eller abstrakta objekt såsom nummer. Men eftersom abstrakta objekt såsom nummer i sig inte kan orsaka något så måste den transcendenta orsaken vara ett icke fysiskt sinne eller själ.

2. En personlig orsak är det enda som kan förklara hur en tidlös orsak kan orsaka en temporär effekt som ger upphov till universums födelse. Om en orsak är tillräcklig för att skapa en effekt, så innebär detta att om orsaken finns där, så måste även effekten vara där också. För att illustrera: Vatten fryser till is när temperaturen är under noll grader celsius. Det som orsakar att vattnet fryser till is är att temperaturen faller till noll grader. Om temperaturen alltid varit under noll grader, då skulle vattnet vara is från evighet. Det skulle vara omöjligt för vattnet att börja frysa till is för en begränsad tid sedan. Frågan är därför, eftersom orsaken till universum är permanent då den är tidlös, varför är inte universum också evigt? Varför började universum att existera för 13,7 miljarder år sedan?  Svaret på detta problem är att orsaken till universum måste vara en personlig varelse med en fri vilja. När denna varelse skapar universum sker detta utifrån en fri vilja som är oberoende av någon föregående orsak. Vi har därmed inte bara en transcendent orsak utan även en personlig skapare.

Slutsats
Detta betyder att orsaken till universum enligt argumentet måste vara något som existerar i kraft av sin egna natur (nödvändig existens). Orsaken till universum måste vidare vara evig, tidlös, stå utanför rumsdimensionen, vara immateriell och personlig. Detta låter inte som något ”flygande spagettimonster” utan en transcendent varelse som passar utmärkt för teologernas beskrivning av Gud.

Se även andra relaterade inlägg;
Big Bang – ett bevis för Guds existens?
Det moraliska argumentet
Har Hawking eliminerat Gud?
Universums finjustering

Har Hawking eliminerat Gud?

William Lane Craig höll en mycket intressant föreläsning i Cambridge under The Reasonable Faith Tour i Storbritannien om Stephen Hawkings senaste bok Den stora planen, eller The Grand Design som den heter på engelska. Stephen Hawking har fått stora rubriker för sin bok eftersom han i den basunerar ut att naturvetenskapen numera bevisat att Gud inte finns. I boken, som Hawking skrivit tillsammans med Leonard Mlodinow, menar författarna att filosofer och teologer inte längre kan ge meningsfulla svara på livets viktigaste och grundläggande frågor, såsom ”Varifrån kommer vi?” och ”Varför finns det något överhuvudtaget, snarare än ingenting?”. Enligt dem har filosoferna inte hängt med i utvecklingen och istället ersatts av naturvetarna. Glömde jag föresten berätta att Hawking och Mlodinow inte är filosofiskt skolade utan enbart fysiker?

Föreläsningen Has Hawking Elimininated God? är på 1 timme och 40 minuter, och är uppdelad i tre delar. Först berättar William Lane Craig om författarnas fatala misstag om de metafysiska antaganden som görs i bokens första del. Författarna dödförklarar bl. a. filosofins kompetensområde genom egna filosofiska uttalanden i boken, vilket är motsägelsefullt och ologiskt. Efter en ganska grundlig sågning av författarnas bristande filosofikunskaper övergår dr Craig till att förklara den vetenskapliga modell om universums uppkomst som presenteras i boken. Modellen kan mycket väl vara sann och fastslår bl. a. att universum har en början, detta i likhet med den etablerade standardteorin om universums uppkomst, Big Bang. Men författarnas egna modell leder inte till de slutsatser om Guds dödförklarande som Hawking och Mlodinow så gärna önskar.

Därefter håller Rodney Holder (ca 31 minuter in i filmklippet) ett intressant föredrag om varför han inte håller med om slutsatserna i boken Den stora planen. Dr Rodney Holder är en härlig figur och ger stereotypen för professorer ett ansikte. Men stor inlevelse och lite irrande blick ger han en fantastiskt fin genomgång om varför argumenten i boken inte håller. Han ger bl. a. säkert en 5-6 argument om varför teorierna om multiversum inte kan förklara universums finjustering.

I den avslutande delen (ca 46 minuter in i filmklippet) får åskådarna ställa frågor till både William Lane Craig och Rodney Holder. Frågestunden är relativt lång. Frågorna spänner både högt och lågt, men är ganska typiska frågor som människor ofta har om universums ursprung och Gud. För dig som kanske inte är så insatt i dessa frågor är denna delen matnyttig.

Hela föreläsningen är sevärd och rekommenderas. Slutsatsen från den är att modellen, som Stephen Hawking och Leonard Mlodinow presenterar i sin bok, inte stödjer författarnas slutsatser om Guds dödförklarande. Tvärtom styrker den premisserna för Guds existens i det kosmologiska argumentet. Hawking har inte lyckats eliminera Gud.

Se andra relaterade inlägg;

Multiversum eller intelligens bakom finjusteringen?

I mitt förra blogginlägg beskrev jag kort hur fundamentala krafter i vårt universum är häpnadsväckande precist och väl avvägt justerade. Allt ifrån energinivåerna i kolatomen till hastigheten med vilken universum utvidgar sig har precis de rätta värdena för att liv skall kunna existera. Skulle något av dessa värden rubbas med minsta möjliga hårsmån, skulle förutsättningar för alla livsformer kollapsa och universum bli helt öde. Den uppenbara frågan blir: Hur det är möjligt att vårt universum har exakt de rätta värdena för att liv skall kunna existera? Som förklaring till den extrema finjustering kan det egentligen bara finnas följande alternativ;

  1. fysisk nödvändighet,
  2. slumpen eller
  3. design.

1. Fysisk nödvändighet?
En radikal förklaring är att vårt finjusterade universum helt enkelt har dessa värden på grund av att de är fysiskt nödvändiga. Denna syn innebär att det inte kan uppstå något annat än livsbejakande universum eftersom dessa dessa värden och kvantiteter är nödvändiga eller tvingande. De hade inte kunnat ha några andra värden än just de värden som de har. Vi vet dock att naturkonstanterna inte är beroende av naturlagarna och att de olika kvantiteterna, som rådde vid universums födelse, inte heller är bestämda av naturlagarna. Så varför skulle inte dessa variabler kunnat vara annorlunda? Det finns inget som stödjer den här förklaringen, tvärtom talar de vetenskapliga upptäckterna emot detta. Det finns därför knappt någon som förespråkar denna förklaring. Hypotesen ”Fysisk nödvändighet” kan därmed avskrivas.

 2. Slumpen?
Kanske har slumpen orsakat finjusteringen? Tyvärr är oddsen så extremt osannolika, för att inte säga omöjliga, för att slumpen ska kunna förklara universums finjustering. Exemplen jag gav i mitt förra blogginlägg, och det finns många fler exempel, visar med all tydlighet att slumpen inte kan förklara detta. Det är inte bara en eller några få konstanter i universum som är finkalibrerade, utan många ,vilket höjer de redan enskilt osannolika sambanden än mer.

Kanske kan vi tillämpa en liknande förklaring som inom biologin, om att det finns någon sorts evolutionär förklaring? Ett sådant försök till förklaring visar att den som föreslår detta inte har förstått att finjustering helt. Finjusteringen kan inte utvecklas över fram över tid utan måste finnas där från första sekund, redan vid födelseögonblicket, vid Big Bang. Det finns ingen tid för naturkonstanterna att utvecklas.

3. Design?
Det är nu människors världsbild eller metafysiska antaganden kommer in i bilden. Fakta säger att fysisk nödvändighet inte kan vara orsak till finjusteringen. Fakta säger också att det är extremt osannolikt att slumpen har åstadkommit finjusteringen. Nu pressas vi mot den kvarstående förklaringen att finjusteringen beror på att det måste finnas en Designer bakom universum. Universum skulle då inte bara se ut att vara designat. Den skulle verkligen vara designad. Detta låter ju dock farligt nära vad de ”religiösa dårarna” alltid sagt, nämligen att ett superintellekt, en Gud, skapat universum.

Multiversum – ett sätt att slippa Gud?
Det enda sättet, för den som hårdnackat vill tro på en ateistisk världsbild, blir att hjälpa slumpen på traven genom att öka antalet försök. Sannolikheten för att jag till slut ska slå 10 sexor på rad med en tärning ökar om jag får försöka göra detta flera gånger. Därför har en del forskare konstruerat en högst spekulativ teori som ibland kallas för multiversumhypotesen eller mångvärldshypotesen. Teorin är som tagen ur en science fiction film eller roman, men detta är faktiskt något som är det senaste inom kosmologin. Det finns lite olika varianter på den, men ett av dem föreslår att det finns ett oändligt antal parallella universa och att vårt universum är ett av dessa universum. Och finns det oändligt antal universum så måste det finnas några som är livsbejakande och där liv kan uppstå. Dessa universum är helt avskilda från varandra och går alltså inte att se eller ett transportera sig till.

Spekulativ teorier
Det första man måste förstå är att dessa teorier om multiversum är högst spekulativa. Teorierna om multiversum går inte att verifiera. Teorierna handlar med andra ord om ren metafysisk spekulation. Teorierna får vidare ganska absurda konsekvenser. Om det finns ett oändligt antal universum, innebär det även att du (eller en kopia) antagligen finns i ett annat universum där du kanske är president i världens största supermakt eller en usel mördare.

För att teorierna om multiversum skall vara vetenskapligt trovärdiga måste de innehålla en mekanism som skapar dessa parallella universa i detta multiversum. Men om teorierna om multiversum skall lyckas förklara vårt finjusterade universum, så får inte denna mekanism i sig vara finjusterat. Då har forskarna bara skjutit problemet med finjusteringen ett steg längre bort, vilket innebär att forskarna nu tvingas förklara varför ett multiversum är finjusterat.

Ett annat problem med multiversum är att Arvind Borde, Alan Guth och Alexander Vilenkin 2003 bevisade att även ett multiversum måste ha en begynnelse. Förutom detta finns även filosofiska argument som talar mot ett evigt universum eller multiversum. Det innebär att den mekanism som frambringar alla parallella universa i ett multiversum bara kan ha gjort detta under en begränsad tid och inte från evighet. Därmed kan det inte finnas ett oändligt antal universum i ett multiversum.  Och finns det bara en begränsad samling parallella universa, även om de är väldigt många, så ökar inte sannolikheten tillräckligt mycket för att förklara vårt extremt finjusterade universum.

John Polkinghorne, själv en framstående kvantteoretiker, förkastar tolkningen om multiversum med följande ord:

Låt oss inte hymla med vad dessa spekulationer egentligen handlar om. Det handlar inte om fysik utan om metafysik i ordets strängaste bemärkelse. Det finns ingen rent vetenskaplig anledning att tro på en hel uppsättning universum. Det ligger i teorins natur att det inte går att veta någonting om dessa andra världar. En annan tänkbar förklaring som är minst lika intellektuellt aktningsvärd – och som enligt min mening både är enklare och elegantare – är att denna enda värld ser ut som den gör därför att den är skapad av en Skapare som ville att den skulle vara sådan den är.

Filsofen Richard Swinburne säger:

Att postulera en triljon triljoner andra universum istället för en enda Gud för att förklara vårt universums regelbundenhet förfaller vara höjden av irrationalitet

Illustrativt exempel om apan som skrev en roman
För att ge ett litet exempel. Säg att vi hittar en välskriven roman på en datorskärm i ett rum. Det litterära verket omfattar fler hundra sidor och är både spännande och välskrivet. Med andra ord ett komplext verk. När frågan uppkommer om hur romanen blivit till, kommer vi  intuitivt härleda att den måste finnas någon intelligent upphovsman. Det känns mer rationellt än att förslå att en apa vid ett tangentbord av ren slump råkat skriva en sammanhängande roman på flera hundra sidor. Om det enbart handlat om något enstaka ord som t ex ”Hej” eller ”bratwurst” så skulle faktiskt slumpen kunnat orsaka detta. Men på grund av romanens komplexa och sammanhängande struktur utesluter vi slumpen.

Den som fortfarande vill hävda att slumpen kan ha åstadkommit romanen kan anta att det finns ett oändligt antal apor i parallella universa som godtyckligt sitter och trycker på tangenterna vid en bildskärm. Vi kan inte se dessa apor, men vi utgår ifrån att de måste finnas eftersom slumpen på något sätt måste ha åstadkommit romanens framkomst. Med ett oändligt antal apor så är ju allt möjligt och därmed skulle en apa (eller rättare sagt ett oändigt antal apor i ett oändligt antal parallella universa) kunna skriva en välskriven roman av högsta klass!

Båda förklaringarna till romanens uppkomst, en intelligent upphovsman eller slump, är kanske lika möjliga. Men de är inte lika sannolika eller rationella. Det är enligt min mening mer rationellt att härleda den välskrivna romanen på skärmen till en intelligent person, än att föreslå att det kanske finns oändligt antal apor i parallella världar, och att vi därför inte ska vara förvånade att en apa av ren slump har framkallat romanen på skärmen genom att godtyckligt trycka på tangenterna vid skärmen.

Sammanfattning
Universums finjustering är mycket svår att förklara med hjälp av fysisk nödvändighet eller slump. Även om man spekulerar i att det kanske finns miljarder, eller till och med oändligt antal , parallella universum så är det mycket svårt att förklara finjusteringen av vårt universum. Dessa teorier om multiversum måste ha en början och skjuter bara finjusteringen ett steg längre bort utan att lösa den. Det mest rimliga och rationella förklaringen till att universum är finjusterat är att den är designad av en Designer, en Gud.

Se andra relaterade inlägg;
Universums finjustering
Historien om argument för design
Allt som börjar existera har en orsak, även universum

Universums finjustering

Människan har i alla tider förundrats över hur fantastiskt vår värld är utformad. När människan skådat upp mot stjärnorna eller studerat naturen har hon slagits av den skönhet och ordning som finns där. Människan har också alltid ställt frågan varför hon finns här och vem som frambringat vår värld. Stora tänkare och filosofer som t. ex. Platon och Aristoteles, menade att Gud måste vara orsaken till denna ordning. I boken Metafysiken argumenterar Aristoteles att det måste finnas en första orsak till allt. Denna första orsak, som Aristoteles kallar Gud, måste vara en levande, intelligent, immateriell, evig och god varelse som är källan till ordningen i kosmos. Människan har således ända sedan antiken dragit slutsatsen att det måste finnas en upphovsman och designer bakom vår värld.

Dessa frågor aktualiseras idag inom vetenskapen på grund av nya häpnadsväckande upptäckter. Inom fysiken och kosmologin har de senaste 50 årens upptäckter visat att de initiala förhållandena vid universums födelse, vid själva Big Bang, måste varit extremt finkänsligt och komplext finjusterade för att frambringa ett livsbejakande universum.  Justeras något av dessa parametrar eller villkor med minsta möjliga marginal så förintas förutsättningarna för ett universum där liv kan existera. Universums fundamentala krafter är så enormt finjusterade att många forskare anser att detta kräver sin förklaring.

Finjusteringen skall inte förväxlas med möjligheten att liv ska uppstå i universum (livets uppkomst) som är en helt separat fråga. Finjusteringen handlar om förutsättningarna för att ett livsbejakande universum ska uppstå, istället för ett universum där liv inte kan existera. Och med liv menar vi inte bara nuvarande livsformer. Begreppet liv inom vetenskapen har en mycket mer vid betydelse och avser organismer som kan ta in föda, extrahera energi från födan, växa, anpassa sig till miljön och reproducera sig.

Två typer av finjustering
Forskarna har upptäckt två typer av finjustering, nämligen naturkonstanter och godtyckliga fysiska kvantiteter.

A. Naturkonstanter
Vad är naturkonstanter? När fysiska naturlagar uttrycks i matematiska formler finner man i dem vissa symboler som står för fasta värden. Exempel på sådana är gravitationskonstanten, den elektromagnetiska kraftkonstanten och den svaga kärnkraften. Dessa fasta värden kallas för konstanter. Dessa fasta värden är inte bestämda av naturlagarna. Det skulle kunna finnas andra universum som styrdes av samma naturlagar men med helt andra värden på dessa konstanter. Beroende på vilka värden dessa naturkonstanter har, kommer universum se väldigt annorlunda ut.

 B. Godtyckliga fysiska kvantiteter
Förutom ovan nämnda naturkonstanter, finns det även godtyckliga kvantiteter som naturlagarna har verkat utifrån vid Big Bang. Dessa godtyckliga kvantiteter är helt oberoende av naturlagarna. Exempel på en sådan kvantitet är mängden av termodynamisk oordning (entropi) i det tidiga universum. Mängden entropi vid Big Bang är ett initialt villkor som sedan naturlagarna verkar utifrån och påverkar hur universum utvecklas vidare från det ögonblicket. Om den initiala kvantiteten entropi förändras skulle universum se helt annorlunda ut.


Exempel på finjustering
Enligt fysikern Paul Davis skulle en förändring i antingen den svaga kärnkraften (kraft som verkar inne i atomkärnan)  eller den kosmologiska konstanten (driver universums expansionstakt) med så lite som 1/10100 orsakat ett universum där liv inte kan existera. Om förhållandet mellan den starka kärnkraften (håller samman atomkärnan) och den elektromagnetiska kraften hade varit 1/1016 annorlunda, skulle inga stjärnor ha kunnat bildas. På samma sätt måste förhållandet mellan den elektromagnetiska kraftkonstanten och gravitationskonstanten var lika väl avvägt. Om man skulle öka dem med 1/1040 skulle bara små stjärnor existera. Skulle man minska dem med lika mycket skulle bara stora stjärnor finnas. Men för att liv ska kunna finnas i universum måste både stora och små stjärnor finnas. De stora stjärnorna producerar grundämnen i sina termonukleära ugnar och det är bara de små stjärnorna som brinner tillräckligt längre för att upprätthålla liv på en planet.

Tittar man på förhållandet precis vid universums födelse så möter man samma finkänsliga justering. Observationer indikerar att 10-43 sekunder efter Big Bang så expanderade universum  med en makalös hastighet som balanserade på en otroligt skör tråd mellan en kollaps och en evig expansion. Stephen Hawking uppskattar att om hastigheten på universums expansion vid den här tidpunkten varit mindre än en del av etthundratusen miljoner miljoner (1017) skulle universum ha kollapsat för länge sedan. Om hastigheten på expansionen istället varit högre i motsvarande grad så skulle expansionen varit så snabb att universum istället blivit helt tom eftersom inga galaxer kunnat bildas. I inget av fallen skulle universum kunnat hysa liv.

Roger Penrose, från Oxfords universitet, har räknat på vad oddsen är för att exakt rätt mängd entropi ska finnas vid universums födelseögonblick för att skapa ett livsbejakande universum. Han beräkning visar att chansen för detta är en på 1010(123). Det är ett tal som är helt absurt att ta till sig.

Talen i exemplen ovan är uttryckta som tiopotenser och ganska svåra att förhålla sig till. Hur mycket är t ex 1017? För att du ska ha lite att relatera till kan nämnas att antalet sekunder som förflutit sedan universums födelse uppgår till 1017 (1 00 000 000 000 000 000).  Antalet subatomära partiklar i vårt kända universum uppgår till ca 1080.

Den brittiske astronomen och matematikern Fred Hoyle har med anledning av de många exemplen på finjustering sagt ”En förnuftig förklaring av dessa fakta föreslår att ett superintellekt har mixtrat med såväl fysiken som kemin och biologin, och att det inte finns några blinda krafter i naturen att tala om.”. Även fysikern Paul Davis uttrycker samma tankar ”Jag kan omöjligen frigöra mig från intrycket att alltsammans är planerat”.

När forskare talar om vårt fininställda universum så är de i allmänhet refererande till den extraordinära balansen av de fundamentala lagarna och parametrarna inom fysiken samt de inledande egenskaperna i universum. Vår hjärna kan inte begripa precisionen av några av dessa, resultatet är ett universum som har precis de rätta förutsättningarna för att kunna upprätthålla liv. Sammanträffandet är helt enkelt för fantastiskt för att vara resultatet av tillfällighet.
Robin Collins

I nästa blogginlägg tar jag upp den uppenbara frågan efter att ha konfronterats med dessa data: Vad är den bästa förklaringen till universums finjustering?

Se andra relaterade inlägg;
Allt som börjar existera har en orsak, även universum
Historien om argument för design
Big Bang – ett bevis för Guds existens? 

%d bloggare gillar detta: