Tag Archive | vänstern

Förmögenhetsskatt, men inte för de rikaste!

De rödgröna har lovat att återinföra förmögenhetsskatten om de vinner valet i nu i september. Partierna i den rödgröna röran är dock inte helt överens om hur konstruktionen för denna skatt ska se ut eftersom den inte är helt oproblematisk. Miljöpartiet är kritiska till den medan vänsterpartiet inte ser några problem med skatten. Socialdemokraterna vill ha någon sorts koppling av förmögenhetsskatten till inkomstnivån och ett tak för de allra förmögnaste.

Liksom med rutavdraget drabbas vänstern av ideologisk blindhet när det gäller förmögenhetsskatten. Trots att skatten är skadlig och orättvis vill man till varje pris införa den.

Förmögenhetskatten är skadlig för samhällsekonomin och driver pengar ut från landet. Pengar som behövs för investeringar i ekonomin, stimulera efterfrågan och skapa arbetstillfällen hamnar i andra länder istället för Sverige.

Skatteverket är också kritiska till att införa skatten eftersom den är komplicerad att administrera. Skatten kommer även indirekt styra inom vilka tillgångsslag pengarna hamnar i. Förra gången skatten var i bruk ingick inte näringsfastigheter i skatteunderlaget medan privata fastigheter ingick. Det var även skillnad mellan vilka aktier på börsen som ingick eller inte.

Skatten är även orättvis eftersom den inte omfattar all förmögenhet. De mest förmögna har ofta en stor del av sina tillgångar i likvida placeringar och kan relativt lätt undkomma skatten genom att flytta tillgångsmassan från ett tillgångsslag till ett annat tillgångsslag. Denna lyx har inte vanliga medborgare som sparat eller amorterat av sitt hus.

Förmögenhetsskatten drar även relativt sett in lite till statskassan. Under de år som skatten var i bruk drog den in mellan 0,3% – 0,5% skatt av de totala skatteintäkterna. Skadan som skatten medför överstiger nyttan med skatteintäkterna.

Det är också märkligt att beskatta en tillgångsmassa eftersom det inte automatiskt innebär att den skattskyldige har medel att betala skatten. T ex om en pensionär under sitt yrkesverksamma liv amorterat av sina husmän och bor i ett attraktivt bostadsområde. Fastigheten kan vara värd 6-7 miljoner men pensionen låg. Vidare är det märkligt att skattade pengar som sparas undan skall beskattas en gång till årligen med en förmögenhetsskatt. Räcker det inte att avkastningen beskattas?

Det saknas logiska argumenten utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv för förmögenhetskatten. Men ändå vill man införa den från vänsterhåll. Dessutom vill socialdemokraterna undanhålla de rikaste eftersom de inser att skadan blir för stor för Sverige. Varför kalla den förmögenhetsskatt när de förmögna skall undantas? Nej, istället blir det vanliga människor i storstadsområden med fastigheter och egenföretagare som skapat arbetstillfällen som ska beskattas extra, medan de riktiga kapitalisterna går fria. Var är logiken?

Annonser

4 miljarder från vem?

Här om dagen skrev jag om Gudruns förakt för pengar och att vänstern aldrig förstått det här med ekonomi. Det understryks idag av Feministiskt initiativs (FI) förslag skriver SVD.

Häromdagen brände Gudrun Schyman 100 000 kronor av Fi:s pengar. I dag kräver Fi att det med våra pengar inrättas en jämställdhetsfond som ska tillföras 4 miljarder per år. Hälften ska finansieras genom en halv procents höjning av skatten på arbete ”samtidigt som staten bidrar med samma summa”.

…bidrar med samma summa…

Varifrån tror FI att staten får sina pengar?

No more comments…

Vänstern har aldrig förstått vad ekonomi är

Dick Erixon kommenterade igår Lars Ohlys tal i Almedalen på sin blogg.

Vänsterledaren Lars Ohly har just hållit sitt tal i Almedalen. Kan summeras så här:

Rätten till heltid
Rätten till bostad
Rätten till oinskränkt sjukvård
Rätten till fri kollektivtrafik
Rätten till tätare turer
Rätten till högre löner
Rätten till rättvisa löner
Rätten till bättre hemtjänst
Rätten till högre studiestöd

Vem är egentligen emot det här? Likt barnen inför julafton kan vi önska oss vad som helst. Frågan är ju vad som är realistiskt. Och framförallt: vilket är allt det goda som Ohly är beredd att prioritera bort för att uppnå det goda han nämnde? 5-åriga barn på julafton behöver inte prioritera bort — men vuxna människor, från 5-åringens föräldrar till politiker, måste prioritera och därmed avstå från annat gott som man också vill ha.

Det är onekligen kännetecknande för alla vänsterpolitiker. Naivt och okunnigt. Ingen av dem kan hantera pengar eftersom de inte förstår ekonomi. Ekonomi handlar om att hushålla med begränsade resurser. Det handlar om att prioritera bland utgifterna och se till att göra saker och ting så effektivt som möjligt. Men vänsterpolitiker tror att de handskas med obegränsade resurser eftersom statens intäkter alltid kan höjas med högre skatter. Därför är de inte bekymrade över vad saker och ting kostar eller om skattepengarna används på det mest effektiva sättet.

Jag hoppas verkligen att Alliansen får fortsatt förtroende att regera i 4 år till i Sverige. Alliansen för en politik som hushåller med våra pengar på ett sunt sätt medan vänstern bränner pengar.

Gudruns förakt för pengar

Det har väl inte undgått någon att Almedalsveckan pågår just nu. En tillställning för och av politiker. Under denna vecka trängs politikerna i Visby och gör allt för att synas och höras i media. Detta lockar fram både det ena och det andra hos aktörerna på den politiska arenan.

Gudrun Schyman, fd partiledare för Vänsterpartiet och numera talesperson för Feministiskt initiativ, har idag visat mycket dåligt omdöme i sin iver att få lysa i rampljuset genom att elda upp 100.000 kr.

Gunnar Hökmark sammanfattar PR-jippot på ett lysande sätt i sitt bloginlägg ”De har alltid bränt pengar

Till det mest desperata och osmakliga hör Gudrun Schymans PR-försök att bränna pengar. Förutom att hon lyckas få mediauppmärksamhet genom att elda med pengar som ett bål visar hon ett förakt mot alla de människor som behöver dem bättre än vad hon gör, och hon behöver uppenbarligen dem inte alls. Hon hade också kunnat bränna alla de pengar som de rödgrönas skattehöjningar skulle ta ifrån de enskilda hushållen, eller de pengar som hennes eget nya parti vill ta från människorna och ge till politiker som hon själv för att de ska bestämma över dem som betalar skatterna.

Men att hon bränner pengar är på något sätt i linje med den politik som hon alltid har stått för. I alla tider har socialister och kommunister underminerat välstånd och välfärd. På sätt och vis är hennes sedelbrasa en bra påminnelse om de samhällen som blivit fattiga när politiker som hon har styrt. Och då är i sanningens namn 100 000 lite, även om det för människor som får hjälp via Rädda Barnen eller Stadsmissionen hade kunnat vara skillnaden mellan ett drägligare liv och ett fortsatt elände. För den som inte har så mycket att säga blir sedelbränning ett desperat försök att få uppmärksamhet, Osmakligt men karakteristiskt.

Vänstern är omogen?

Vetenskapsradion på SR rapporterar om en norsk studie som har tittat på hur barns uppfattning om rättvisa utvecklas över tid.  Studien, som publicerats i vetenskapsskriften Science, visar att elever i femteklass tycker det är mest rättvist att dela lika. Men bara två år senare börjar barnen ta hänsyn till hur mycket man jobbat för vad som är rättvist.

Om detta kommenterar Sanna Rayman på SvD träffsäkert:

Den norska studie som Vetenskapsradion rapporterar om idag ger inget svar på frågan varför det är som det är. Men däremot säger den att viljan till exakt jämlik fördelning är som störst upp till ungefär femte klass. Senare börjar man resonera i termer av fördelning efter förtjänst och insats.

Oavsett om svaret på frågan varför är en evolutionär förklaring, en social eller en biologisk dito kan vi alltså konstatera att vänstern generellt är att betrakta som mer omogen i sin fäbless för millimeterrättvisa? Tänk, jag har alltid haft det på känn!  😀

Vänstern – alltid negativ?

Har du tänkt på varför vänstern alltid är mer dystra och negativa jämfört med liberaler och konservativa? Johan Ingerö skriver om detta på sin blogg.

Vänstern är onekligen dyster. Oavsett om det är år 1900 eller år 2000 som analyseras är temat detsamma. Klassklyftor, hård arbetsmiljö och massor som lever i armod. Vänstern saknar perspektiv i sin samhällsanalys. Dagens unga vänster gapar högre än vad socialdemokrater gjorde för hundra år sedan, och de senare slogs för rätten att rösta i riksdagsvalen.

Om utlandsresor ännu inte var uppfunna, och någon plötsligt dök upp med ett passagerarflygplan och erbjöd sig att visa världen för svenskarna, hade liberalerna jublat. Men sossarna hade på ren reflex kontrat med ett ”men de som inte har råd då?”.

En delförklaring som Johan Ingerö lyfter fram är vänsterns förmåga att bygga myter om sig själv. Vänsterns tema om ”upp till kamp” bygger på att vi fortfarande lever kvar i ett klassamhälle där proletariatet tvingas truga för kapitalisterna. De lever i en svunnen tid och bygger därför in sig i ett stadium av permanent politisk depression. Problemet är att vänsterns världsbild (kartan) inte stämmer med verkligheten längre, och därför måste kartan gälla enligt vänstern?

%d bloggare gillar detta: