Familjen ger dömda en ny chans att hitta rätt

Läste en intressant artikel i Borås Tidning idag om hur kriminalvården i Borås framgångsrikt använder sig av familjehem för att rehabilitera och återanpassa dömda personer, främst personer med narkotikaproblematik, till samhället. Bland annat berättare en man som dömts till kontraktsvård om hur tiden i familjehem påverkat honom.

-Det är verkligen det bästa som har hänt mig, säger han. Det går inte att jämföra med behandlingshem där man blir institutionaliserad. I det här familjehemmet känner jag att de faktiskt bryr sig på riktigt. De gör mer för mig än vad de behöver.

Jag vill utropa ”Leve familjen” istället för ”Död åt familjen” som en viss politiker skanderade för många år sedan. Dessutom vill jag ge en stor eloge till alla dessa familjer som upplåter sina hem och sin kärlek för sina medmänniskor som hamnat snett i livet.

Moroten och piskan hämmar oss?

Okej, då har man startat en blogg. Vi får väl se hur det här går. Det kommer inte handla så mycket om ost, även om jag gillar ost.

Tänkte publicera en intressant video som jag sprang på på YouTube här om dagen. Det är Daniel H. Pink (www.danpink.com) som har ett fördrag om vad som verkligen motiverar oss. Han tar upp att det inte är extern belöning i monetära termer eller ”hot” som driver oss till goda prestationer i våra jobb, utan graden av självstyre (möjligheten att själv lägga upp sitt arbete), att bli bättre och bättre (yrkesskicklighet) på sådant som verkligen betyder något samt att få vara med i något som är större än oss själva. Detta kanske inte är så revolutionerande egentligen. Och detta är även min egen erfarenhet. Men det Daniel H. Pink tar upp och som flera studier visar är att monetära belöningar (morot och piskan) får oss att prestera sämre i våra yrken eftersom det blockerar den kreativa skaparglädjen som finns i oss, i synnerhet i arbeten där människans intellektuella förmågor krävs.