Varför finns universum?

Space

Tittade härom dagen på den klassiska science fiction filmen Tillbaka till framtiden. Filmen väcker många intressanta frågor. I filmen åker Marty McFly (Michael J Fox) av en olyckshändelse 30 år tillbaka i tiden till år 1955 och träffar sina föräldrar. Tyvärr råkar Martys mamma Lorraine bli kär i honom istället för hans pappa George, vilket hotar hans och syskonens existens. Marty måste nu till varje pris få sin mamma att bil kär i hans pappa för att han fortfarande ska existera. Frågorna som filmen väcker är vad som hade hänt om min pappa och mamma inte hade träffats – hade jag då aldrig blivit till och vilka följdeffekter skulle det fått? Frågan kan även ställas om hela vårt universum – hade det varit möjligt för allt att inte existera? Dessa frågor kan vid första anblick tyckas vara triviala eller meningslösa funderingar, men faktum är att seriösa filosofer genom historien funderat mycket på frågor om vår existens och universums existens. Redan Aristoteles reflekterade över skillnaderna mellan möjlig existens och nödvändig existens.

Varför existerar universum eller något överhuvudtaget snarare än ingenting?
Den mest fundamentala frågan vi bör ställa oss enligt filosofen och matematikern Gottfried Wilhelm Leibniz (1646-1716) är: Varför existerar universum eller något överhuvudtaget snarare än ingenting? Hans slutsats var att svaret till frågan var att finna i Gud. Det var enligt honom omöjligt att något inte skulle ha existerat, eftersom vi annars inte skulle ha funnits. Detta eftersom ingenting (och då menar han just ingenting, ett ingenting utan några egenskaper alls) inte förmår skapa någonting. Leibneiz tankar om detta utmynnade i något som brukar kallas Leibnitz kosmologiska argument eller det kosmologiska kontingentsargumentet. Argumentet kan ställas upp enligt följande;

Premiss 1 -  Allt som existerar har en förklaring för sin existens, antingen genom nödvändigheten i sin egen natur eller i en extern orsak.

Premiss 2 – Om universum har en förklaring för sin existens, så är förklaringen Gud.

Premiss 3 – Universum existerar.

Från dessa tre premisser följer;

Slutsats 1 -  Universum har en förklaring för sin existens (följd av premiss 1 och premiss 2)

Slutsats 2 – Orsaken till universums existens är Gud (följd av premiss 2 och slutsats 1)

Argumentet ovan är logiskt sett hållbart och följer en deduktiv struktur. Det innebär att om premisserna ovan är korrekta, då blir den logiska slutsatsen tvingande. Det går alltså inte förneka slutsatsen om premisserna stämmer. Om man inte håller med om slutsatsen i argumentet och vill behålla sin rationalitet så måste något av premisserna i argumentet motbevisas. Nedan ger jag några skäl till varför premisserna i argumentet ovan stämmer samt några vanliga invändningar som brukar ges till premisserna.

Premiss 1 -  Allt som existerar har en förklaring för sin existens, antingen genom nödvändigheten i sin egen natur eller i en extern orsak. 

Motargument 1 mot premiss 1 (Gud måste ha en orsak för sin existens/Vem skapade Gud?)
Vid en första anblick kan den första premissen i argumentet synas vara öppen för motargumentet att Gud då också måste ha en förklaring för sin existens. Men innan jag förklarar detta behöver vi reda ut några begrepp. Enligt Leibniz finns det nämligen två typer av ting eller saker i världen,  (a) kontingenta och (b) nödvändiga ting.

(A) Kontingenta ting
Kontingenta saker eller ting är sådant vars existens är möjlig, men inte nödvändig. Kontingenta ting är beroende av andra ting för sin existens eftersom de inte själva är orsak till sin existens. Det innebär att kontingenta saker kunnat vara annorlunda än vad de faktiskt är eller faktiskt inte behövt existera. De är möjliga men inte nödvändiga. De existerar endast på grund av att något annat har producerat eller givit upphov till dem. Exempel på sådant är du och jag, människor i allmänhet, stolar, stenar, planeter och galaxer.

(B) Nödvändiga ting
Nödvändiga ting är motsatsen till kontingenta ting. Ett nödvändigt ting existerar med nödvändighet i kraft av sin egna natur och har inte någon extern orsak. Det är omöjligt för dem att inte existera. En del matematiker menar att t.ex. nummer, set och andra matematiska uttryck är nödvändiga ting.

Dessutom kan inte existensen av kontingenta ting enbart förklaras genom hänvisning till endast andra kontingenta ting eftersom alla kontingenta ting är beroende av en extern orsak. Det är omöjligt att det enbart skulle existera kontingenta ting. Det måste därmed finnas minst ett icke-kontingent ting (ett nödvändigt ting som existerar genom sin egna natur) som förklarar existensen av de kontingenta tingen. Detta ting är sin egen orsak och kan varken bli till eller förgås. Detta nödvändiga ting är vad vi kallar Gud. Gud är alltså ett nödvändigt ting för att något överhuvudtaget skall existera.

Men måste det verkligen finnas ett nödvändigt ting som förklarar de kontingenta tingens existens?Kanske finns det bara kontingenta ting som hänvisar till andra kontingenta ting i en oändlig kedja? Leibniz illustrerar det omöjliga med enbart kontingenta ting genom att jämföra mellan originalversionen av en text och kopior av texten. Existensen av en kopia av texten kan förklaras genom att det är en kopia av ytterligare en annan kopia. Men även om antalet kopior är oändligt stort, krävs det ändå att det finns en originaltext för att kopiorna skall kunna finnas. Utan originalen (nödvändiga ting) kan det aldrig finnas några kopior (kontingenta ting).

Vem skapade Gud?
Premiss 1 gör inte ett undantag för Gud, dvs att Gud också måste ha en orsak för sin existens. En del som inte  funderat djupare kring frågan hoppar snabbt till frågan ”Vem skapade Gud?”. Om du läser premiss 1 igen noggrant inser du att inget undantag görs för Gud. Premiss 1 säger:  ”Allt som existerar har en förklaring för sin existens, antingen genom nödvändigheten i sin egen natur eller i en extern orsak.”. Gud kan inte ha en extern orsak till sin existens, det förstår även de ateistiska filosoferna. För om Gud skulle ha en extern orsak för sin existens så skulle den orsaken vara större än Gud, vilket är omöjligt eftersom den externa orsaken då skulle vara Gud. Så OM Gud existerar, så existerar han i kraft av sin egna natur. Gud är alltså ett nödvändigt ting. Frågan ”Vem skapade Gud?” betyder egentligen ”Vem skapade den evige Skaparen?” och begår ett så kallat kategorimisstag. Det är som att fråga ”Vem är ungkarlen gift med?” eller ” Hur smakar noten C?”

Motargument 2 mot premiss 1 (Gäller allt i universum men inte själva universum)
En del ateister menar att premiss 1 – att allt som existerar har en förklaring för sin existens – gäller allt i universum, men inte själva universum. Men det är ett godtyckligt resonemang (ad-hoc resonemang) och begår det det s.k. taxicab fallacy (taxi felslutet/misstaget), där man vinkar av taxichauffören så fort man nått sin destination (premiss 1 gäller för allt i universum, men så fort man anlänt till själva frågan om universums existens bortser man helt plötsligt godtyckligt från premissen eftersom man inte gillar följderna). Ateisten vill mena att storleken på något märkligt sätt skulle utgöra ett undantag från premiss 1. Men om du hittade en röd gummiboll mitt ute i vildmarken skulle storleken på gummibollen inte påverka din fråga om hur den hamnat där. Oavsett om gummibollen skulle vara stor som en bil, buss eller en tennisboll, skulle frågan ändå finnas där. Och även om bollen skulle vara lika stor som universum så skulle det inte på något sätt undanröja behovet av en förklaring för dess existens. Att hävda att universum utgör ett undantag undergräver dessutom hela den vetenskapliga disciplinen inom kosmologin, vars uppgift är att söka finna svar på frågan om orsaken till universums uppkomst och utveckling.

Motargument 3 mot premiss 1 (Universum kan inte ha en förklaring)
Ibland påstår vissa ateister att universum omöjligen kan ha någon förklaring och därför utgör ett undantag från premiss 1. De menar att om universum har en förklaring för sin existens, så krävs ett steg eller tillstånd före universums existens när ingenting existerade. Eftersom universum är allt som finns, betyder det att orsaken eller förklaringen till universum måste finnas i ett tillstånd där ingenting finns eftersom universum ännu inte fanns. Men ingenting kan ju förklara någonting – ”out of nothing, nothing comes”. Därför kan universum inte har någon förklaring för sin existens, den bara existerar utan någon som helst förklaring och utgör därmed ett undantag från premiss 1.

Vid första anblick kan detta verka vara något som skulle kunna omkullkasta premiss 1. Men resonemanget ovan är ett cirkelresonemang och bevisar därför ingenting. Resonemanget förutsätter att universum är allt som finns, med andra ord det förutsätter att ateismen är sann.

Leibnitz skulle hålla med om att förklaringen till universum måste ske före universums existens. Men med före menar han inte kronologiskt eller tidsmässigt före, utan förklaringsmässigt före. Det måste alltså finnas ett tillstånd före universums existens – men det tillståndet skulle inte vara tomt eller innehållslöst. Innan universums existens fanns enbart Gud och hans vilja. Gud existerar i kraft av sin nödvändiga natur. Så om Universum aldrig skulle skapats skulle Gud ändå funnits.

Vi kan därför sammanfatta att premiss 1 är mer sannolik än dess negation eller motsats.

Premiss 2 – Om universum har en förklaring för sin existens, så är förklaringen Gud
Den här premissen kan vid första anblick verka utgöra ett cirkelbevis där det som ska bevisas förutsätts vara sann. Men detta är faktiskt något som de flesta ateistiska filosofer själva bekräftar indirekt genom att säga att universum inte har någon förklaring för sin existens om ateismen är sann. För att göra det mer åskådligt kan uttrycket kan ställas upp enligt följande;

A. Om ateismen är sann, så har universum inte någon förklaring för sin existens.

B. Om universum har en förklaring för sin existens, så är ateismen inte sann.

Uttrycket A och B är logiskt ekvivalenta. Det är omöjligt för endast A att vara falsk medan den andra är sann, eller tvärtom. De står och faller tillsammans. Uttrycket i B är det samma som premiss 2 – om universum har en förklaring så är ateismen är falsk, vilket betyder att det finns en Gud. Så när ateisten försöker förneka premiss 1 så bekräftar de samtidigt premiss 2 i Leibnitz kosmologiska argument.

Premiss 2 är dessutom ganska sannolik om man tänker på vilka egenskaper som orsaken till universum måste ha. Universum utgörs som bekant av rumsdimensionen, tiden och all energin. Det betyder att om universum har en förklaring för sin existens så har orsaken följande egenskaper;

1. Den eller det som orsakar uppkomsten av tid och rum måste vara något som i sig självt inte begränsas av tiden eller rummet. Orsaken måste vara tidlöst och stå utanför rummet.

2. Orsaken måste vidare vara oföränderlig och immateriell, eftersom tidlöshet kräver oföränderlighet och oföränderlighet kräver en immateriell natur. Materia kan inte vara oföränderligt eftersom den är under konstant förändring på molekylär- och atomnivå.

3. Orsaken till universum måste vara något som i sig är utan början och utan orsak. Den måste åtminstone vara det i den mening, att den saknar en föregående orsak eftersom det inte kan finnas en oändlig kedja av föregående orsaker. Ockhams rakkniv, principen som innebär att man inte skall anta fler företeelser eller ting än vad som är nödvändigt för att förklara en orsak, slår fast att flera orsaker till universum inte behöver antas när det räcker med en orsak.

4. Orsaken till universum måste vara något som är fruktansvärt kraftfullt och mäktigt eftersom det orsakade universums existens utifrån ingenting, ex nihilo.

Det finns slutligen en egenskap till som orsaken till universum måste ha, nämligen att orsaken måste vara personlig. Det finns två skäl till varför denna orsak måste vara personlig;

1. Att orsaken till universum måste vara personlig härleds från att orsaken är tidlös och immateriell. De enda enheter som vi idag känner till kan äga sådan egenskaper är antingen sinnen (minds) eller abstrakta objekt såsom nummer. Men eftersom abstrakta objekt såsom nummer i sig inte kan orsaka något så måste den transcendenta orsaken vara ett icke fysiskt sinne eller själ.

2. En personlig orsak är det enda som kan förklara hur en tidlös orsak kan orsaka en temporär effekt som ger upphov till universums födelse. Om en orsak är tillräcklig för att skapa en effekt, så innebär detta att om orsaken finns där, så måste även effekten vara där också. För att illustrera: Vatten fryser till is när temperaturen är under noll grader celsius. Det som orsakar att vattnet fryser till is är att temperaturen faller till noll grader. Om temperaturen alltid varit under noll grader, då skulle vattnet vara is från evighet. Det skulle vara omöjligt för vattnet att börja frysa till is för en begränsad tid sedan. Frågan är därför, eftersom orsaken till universum är permanent då den är tidlös, varför är inte universum också evigt? Varför började universum att existera för 13,7 miljarder år sedan?  Svaret på detta problem är att orsaken till universum måste vara en personlig varelse med en fri vilja. När denna varelse skapar universum sker detta utifrån en fri vilja som är oberoende av någon föregående orsak. Vi har därmed inte bara en transcendent orsak utan även en personlig skapare.

Slutsats
Detta betyder att orsaken till universum enligt argumentet måste vara något som existerar i kraft av sin egna natur (nödvändig existens). Orsaken till universum måste vidare vara evig, tidlös, stå utanför rumsdimensionen, vara immateriell och personlig. Detta låter inte som något ”flygande spagettimonster” utan en transcendent varelse som passar utmärkt för teologernas beskrivning av Gud.

Se även andra relaterade inlägg;
Big Bang – ett bevis för Guds existens?
Det moraliska argumentet
Har Hawking eliminerat Gud?
Universums finjustering

Myten om mirakler

origin_103655290

Ibland påstår vissa att mirakler är sådant som man endast trodde på förr i tiden, när man inte visste bättre. Men idag vet vi hur universum och världen är uppbyggd. Vi har bl. a. lärt oss hur naturlagarna fungerar och är därför inte lika skrockfulla som de obildade människorna från förr i tiden. Tron på mirakler baserades på okunskap. Därför kunde t.ex. de första kristna tro på irrationella påstående som att Jesus Kristus var född av en jungfru (oskuld). Människorna då förstod inte att mirakler bröt mot naturens mönster eller lagar. Men är det verkligen en korrekt beskrivning? Baseras tron på mirakler på okunnighet?

Ta det här med med jungfrufödelsen som det står berättats om i bibeln (Matt 1:18-25). Trodde Josef verkligen att Maria blivit havande genom ett mirakel? I berättelsen står det att när Josef upptäckte att Maria var gravid, bestämde han sig för att i hemlighet byta trolovningen med henne. Varför? Han visste mycket väl att kvinnor inte får barn ifall de inte legat med en man. Att påstå att antikens människor inte kände till dessa basala fakta är absurt. Självklart vet en gynekolog idag väldigt mycket mer om graviditeter än vad Josef visste för 2000 år sedan. Men det har ingen betydelse för själva huvudfrågan, nämligen att jungfrufödslar inte är något normalt och går emot naturens vanliga ordning. Josef visste att om Marias graviditet inte berodde på hon varit otrogen och legat med en annan man, så måste det vara ett mirakel eftersom något väldigt extraordinärt isåfall inträffat.

Andra berättelser om påstådda mirakler visar på samma sak. Miraklet väcker förundran och rädsla hos åskådarna och ses som ett bevis på att det finns en övernaturlig makt. Om det inte ansågs gå mot naturens lagar, hur skulle de då kunna vara tecken på något övernaturligt? Hur skulle miraklet kunna förvåna om det inte sågs som undantag från naturens ordning? Och hur kan något anses som ett undantag om inte naturens vanliga gång är känd?

Vi ser alltså att tron på mirakler inte förutsätter okunskap om naturlagarna eller naturens ordning, utan tvärtom endast är möjliga att uppfatta om dessa lagar är kända. Människor har alltid vetat att mirakler är något som går utöver det naturliga, något som avviker från mönstret. Vår kunskap om naturen och universum har mångfaldigats och blivit mer tekniskt avancerad sedan antikens dagar, men detta har inte påverkat vår syn på mirakler. Tron på mirakler handlar nämligen inte om kunskapsnivån om vårt fysiska universum och dess naturlagar, utan på vår världsbild. Om vi har en naturalistisk eller ateistisk världsbild så utgår vi från att inget övernaturligt existerar och därmed är mirakler per definition omöjliga. De eventuella mirakler som då sker är endast slumpmässiga anomalier med naturliga orsaker. Men om vi har en supernaturalistisk eller teistisk världsbild som inte utesluter övernaturliga fenomen, då tror vi att mirakler faktiskt är potentiellt möjliga, men inte nödvändiga. Det betyder inte att en kristen tror att alla påståenden om mirakler å andra sidan är sanna, men han eller hon utesluter dem inte med automatik – a priori – som ateisten gör.

Mirakler – ett brott mot naturlagar?
En annan missuppfattning om mirakler är att, om dessa förekommer, utgör någon sorts brott mot naturlagarna. Om naturlagarna betraktas som nödvändiga sanningar eller lagar i likhet med matematikens regler, så blir mirakler per definition en omöjlighet. Om 1 + 1 alltid är lika med 2, så är det absurt att tro att ens en Allsmäktig Gud skulle kunna verkställa en logisk motsägelse.

Men det är inte korrekt att definiera ett mirakel som ett brott mot naturlagarna. Men vad är för det första en naturlag? En naturlag förutsäger vad som kommer att hända utifrån givna förutsättningar som t.ex. rörelselagarna som Isaac Newton formulerade. När en biljardboll knuffar till en annan biljardboll så måste den kraft som den första bollen förlorar exakt motsvara vad den andra bollen vinner och vi kan med hjälp av läge, hastighet och massa räkna ut hur biljardbollarna kommer att bete sig på biljardbordet. Men detta gäller under förutsättning att inget annat oförutsett händer eller annan påverkan sker på biljardbollarna. Om jag tar en kö och stöter till en av bollarna, och ger den extra fart eller stoppar den kommer den ursprungliga förutsägelsen att komma på skam. Jag har därmed ”saboterat” experimentet. Däremot har inte någon naturlag brutits, samma naturlagar gäller fortfarande. Eller för att ge ett annat exempel från matematiken – om jag har en tom byrålåda och stoppar 100 kronor i den dag 1 och lägger dit ytterligare 100 kronor dag 2, då säger matematikens lagar att det bör finns 200 kronor där även dag 3. Men om en tjuv bryter mot lagen, men inte mot de matematiska lagarna, och stjäl mina pengar under natten, då uppstår ett annat utfall är det jag förväntat mig.

Mirakler är ur vetenskapsmannens synvinkel en slags manipulering eller fiffel. Något nytt kommer in som vetenskapsmannen eller den vetenskapliga teorin inte hade räknat med, och skapar ett annat utfall eller avvikelse från det förväntade – ett mirakel. Dessutom är det ju så att naturlagarna i sig själva inte får saker och ting att hända. Rörelselagar får inte biljardbollar att rulla – de analyserar rörelsen som någon eller något åstadkommer.

För att återgå till jungfrufödseln. Bryter den mot några naturlagar? Om Gud skapar en mirakulös spermie i en jungfrus kropp börjar den inte att bryta mot några naturlagar. Naturlagarna tar genast över och 9 månader senare föds ett barn. Biljardbollen har tagit en annan riktning på biljardbordet utan att naturlagarna har brutits. Skälen för tro och otro är det samma idag som det var för 2000 år sedan. Om Josef inte kunnat tro att hans maka fått ett heligt uppdrag från Gud, skulle han ha tvivlat på hennes sons gudomliga ursprung som vilken modern människa som helst. Josefs reaktion baserades på hans världsbild och inte på hans utbildningsnivå.

I hela mitt liv har jag bara träffat en enda person som säger sig ha sett ett spöke. Och det intressanta med detta är att den människan inte trodde på själens odödlighet innan hon såg spöket och inte tror på den efter att ha sett spöket. Hon säger att det hon såg måste varit en illusion eller ett nervernas spratt. Och hon kan naturligtvis ha rätt. Att se är inte detsamma som att tro.

Av det skälet kan frågan om huruvida mirakler sker aldrig besvaras enbart genom erfarenhet. Varje händelse som kan påstås vara ett mirakel är när allt kommer omkring något som våra sinnen upplevt, något som vi sett, hört, rört vid, känt lukten av eller smakat. Och våra sinnen är inte ofelbara. Om något ovanligt tycks ha inträffat kan vi alltid säga att vi inbillat oss det. Om vår filosofi utesluter det övernaturliga, är detta något som vi alltid kommer att hålla fast vid. Det som vi lär oss av erfarenheten beror på vilken filosofi vi betraktar den från. Det är därför meningslöst att hänvisa till erfarenheten innan vi rett ur den filosofiska frågan så gott vi kan.

C.S. Lewis – Mirakler  - Är det övernaturliga naturligt?

Se även andra relaterade inlägg;
Allt som börjar existera har en orsak, även universum
C.S. Lewis om kristendomen
Evangelierna – trovärdiga historiska dokument?
Historiska bevis för Jesu uppståndelse?

Varför ska jag bry mig om Gud?

Jag bryr mig inte

Varför ska jag bry mig om vad ni religiösa människor tror på? Varför ödsla tid och energi på att fundera på frågor om Gud eller Jesus? Ni får gärna tro på detta, men jag bryr mig inte.  Gud och Jesus är irrelevant för mig. Jag har fullt upp med att leva mitt liv och orkar inte bry mig

Det här är en inställning som en del människor tyvärr ger uttryck för. De säger inte att de är ateister eller agnostiker, utan att de helt enkelt inte bryr sig. Man skulle kunna kalla inställningen för apateism (apati = likgiltighet, teism = tro på Gud) . Det är egentligen inget riktigt ställningstagande eller sanningsanspråk och kan därför varken vara sant eller falskt. Apateism hävdar inget utan är en psykologisk inställning till Gud och religion.  Kanske har du den inställningen till frågan om Guds existens? Du kanske inte kan se varför det är meningsfullt att ens fundera på frågorna. Om du tror att frågan om Guds existens inte är meningsfull, hävdar jag att du inte kan ha reflekterat eller tänkt tillräckligt djupt och kritiskt i ämnet och därför inte ser vilka konsekvenser frågan har om Gud verkligen finns.

Jag hävdar att frågan om Guds existens är ett av de absolut viktigaste frågorna som varje människa förr eller senare måste sätt sig in i, eftersom den frågan påverkar allt. Till och med de flesta hårdnackade ateister håller med om att, OM Gud existerar så har det en väsentlig betydelse för deras liv. Att säga att man inte bryr sig om Gudsfrågan eftersom kristendomen eller Jesus är irrelevant är inte så klyftigt. Självklart är kristendomen helt irrelevant och meningslös om den inte är sann. Men att hävda att den är irrelevant även om kristendomen är sann är högst ologiskt.

Jag tror egentligen att apateism – inställningen att man är likgiltig inför frågan om Gud finns eller inte – är ett uttryck för en lat ateism i den mening att man inte orkar eller ids ta ställning i frågorna. Man bryr sig inte eftersom man ändå inte tror att Gud finns och därför inte orkar engagera sig i frågan.

Låt mig ge några punkter om vilka konsekvenser Gudsfrågan har om kristendomen är sann;

1. Om kristendomen är sann, så finns det en mening med ditt liv. Om det inte finns en Gud, utan hela universum är ett slump eller ett lyckligt misstag, då är du en bieffekt eller parantes i universums livscykel utan någon som helst betydelse. Ditt liv har ingen mening utan är endast en transportsträcka mot slutet, döden. Men om kristendomen är sann så är ditt liv inte en slump.

2. Om kristendomen är sann, så finns det objektiva moraliska värden och förpliktelser för ditt liv. Men om Gud inte finns så finns det inga objektiva moraliska värden eller förpliktelser. Dina eller samhällets moraliska uppfattningar blir då endast smakfrågor som präglats av evolutionens gång och historia, och därmed inget uttryck för objektiva fakta. Ingen kan då säga att förintelsen under Nazityskland eller massakern på Utöya objektivt sett är moraliskt fel och förkastligt. Alla vet vi att det är fel, men vi saknar då grunden till att hävda varför det objektivt är moraliskt fel. Det finns inte heller några objektiva förpliktelser i en ateistisk värld. Alla moraliska uppmaningar blir endast etikettsfrågor och inget objektivt. Men om kristendomen är sann så finns det saker som är objektivt moraliskt rätt och objektivt moraliskt fel, samt att det finns moraliska förpliktelser eller krav.

3. Om kristendomen är sann, så finns det hopp om befrielse från vårt begränsade liv, från lidande, åldrande och död. Om kristendom är sann så tar livet inte slut vid graven. Det finns ett hopp om upprättelse, rättvisa och evig lycka. Men om ateismen är sann möter alla samma öde – oavsett om vi levt som Adolf Hitler eller Moder Teresa. Det har ingen betydelse om du utför en massaker på Utöya eller engagerar dig i socialt hjälparbete, alla väntar samma öde och ingen finns efter graven som kan skipa rättvisa. Livet handlar bara om att överleva och maximera njutningen, för sen är det slut. Men om kristendomen är sann väntar Skaparen efter graven, som kan skipa rättvisa och fördöma övertrampen och ge evig lycka och tröst åt dem som sökt Gud.

4. Om kristendomen är sann, så finns det förlåtelse för allt i ditt liv. Om ateismen är sann finns ingen förlåtelse eller försoning för dig. Det finns inget att förlåta eller att försona eftersom dina och mina moraliska oförätter eller felsteg egentligen inte finns. Vi tvingas själva bära våra skuldkänslor och skammen när vi gör fel. Vi kan endast försöka påtala för oss själva att skuldkänslorna och skammen inte finns på riktigt eftersom det egentligen inte finns något som är rätt eller fel. Men om kristendomen är sann då finns det förlåtelse. Då finns det en uppstånden Jesus som burit skammen och felstegen, en uppstånden frälsare som ger frid och hopp.

5. Om kristendomen är sann, så kan du ha en personlig relation med Gud och hopp om evig lycka. Om kristendomen är sann behöver du inte leva ensam. Då kan du få en relation med universums Skapare mitt i din vardag. Du kan leva ditt liv med en förvissning om att Gud alltid är med dig oavsett vilka törnar och stormar som tornar upp i ditt liv. Du kan vara trygg och glad över att du hittat hem. Men om kristendom inte är sann, om Gud inte finns så är du begränsad av dina egna resurser. Du är din egen lyckas smed som är utlämnad åt livets hårda stötar utan förhoppning om ett liv bortom graven.

Som du ser har det stor påverkan om Gud finns. Jag uppmanar dig därför att sätta in dig i frågan eftersom det är ett av livets absolut viktigaste frågor att finna svar på.

Se även andra relaterade inlägg;
Big Bang – ett bevis för Guds existens?
Allt som börjar existera har en orsak, även universum
Historiska bevis för Jesu uppståndelse?
Richard Dawkins illusion avslöjas (video)

 

Det kosmologiska argumentet på 4 minuter

Har du någon gång i förundran blickat upp mot en stjärnklar himmel en vinternatt, och skådat alla dessa miljontals stjärnor som glimrat i mörkret? Universums storhet och skönhet väcker frågorna som alla människor ställer sig. Har universum alltid funnits? Varför finns universum överhuvudtaget? Varför uppstod universum och varför finns jag? Om universum inte alltid funnits utan började existera någon gång för flera miljarder år sedan, vad är orsaken till att det började existera? I den fyra minuter korta videon ovan kan du ta del av något som brukar kallas för kosmolgiska kalam argumetet och vilka implikationer det har för livets djupaste frågor.

Se även andra relaterade inlägg;
Allt som börjar existera har en orsak, även universum
Universums finjustering
Big Bang – ett bevis för Guds existens?

Ateism kräver tro på det omöjliga?

Peter Kreeft, professor i filosofi vid Boston University och The King’s College, summerar på 5 minuter varför det krävs mer tro för att tro att ateismen är sann än att tro att Gud finns.

Se andra relaterade inlägg;
Står tron i konflikt med rationalitet?
Fem tankefel hos ateister
Allt som börjar existera har en orsak, även universum

Argument för teism och kristendom

Finns det några förnuftiga skäl för att tro på Gud eller är tron en blind tro mot bättre vetande? Kan man med intellektuell heder överhuvudtaget försvara teism eller den kristna tron? Är ateism och metafysisk naturalism den självklara utgångspunkten för livets alla frågor? Om detta intressanta ämne debatterade William Lane Craig och Alex Rosenberg den 1 februari 2013 på Purdue University, Indiana, USA.

Debatten är givande och ger en god översikt av argumenten för teism och kristendom. I sitt 20 minuter långa inledningstal hinner William Lane Craig presentera åtta argument för varför teism är mer förnuftigt än ateism och metafysisk naturalism. Alex Rosenberg har dock förvånansvärt få konkreta motargument och inleder sitt tal med personangrepp och auktoritetsargument. Dr Rosenberg säger att det är tjatigt att lyssna till dr Craig, eftersom han hört argumenten så många gånger förr och att dr Craig ständigt upprepar sig. Men om nu dr Rosenberg hört argumenten så många gånger infinner sig genast frågan varför dr Rosenberg inte kan argumentera mot dem på ett sakligt och förnuftigt sätt? Dr Rosenberg har ju haft alla chanser i världen att sätta sig in i dr Craigs argument och försöka föra dem i motbevis istället för att förfalla till billig retorik.

En av höjdpunkterna i debatten kommer ca 59 minuter in i debatten, när det är dags för dr Craigs andra tal. Dr Craig bemöter sakligt de få motargument som dr Rosenberg anfört i sitt inledningstal och övergår därefter till att citera från Rosenbergs bok ”The Atheist’s Guide to Reality” och visar hur absurd en värld utan Gud är. Det är mycket underhållande och Rosenberg blir beklämd av detta och tycker att detta inte hör till debatten.

Jag rekommenderar dig verkligen att se debatten. Speciellt om du lever i tron, att tro på Gud inte är intellektuellt försvarbar eller förnuftigt, och att ateism är förnuftigt.

Se andra relaterade inlägg;
Debatt mellan William Lane Craig och Peter Millican
Har Hawking eliminerat Gud?
Richard Dawkins illusion avslöjas

Snabba Cash II och moralen

Det finns filmer som berör och det finns filmer som varken berör eller känns. De senare är filmer som man nästan ångrar att man slösade sin tid på. Snabba Cash II är däremot en film som når fram och berör på djupet och något som man inte ångrar. Filmen bygger som bekant på Jens Lapidus populära böcker Snabba Cash och Aldrig Fucka up och är den andra delen i en tänkt triologi. I filmen får vi följa fyra karaktärer som alla är djupt insyltade i kriminella kretsar. En värld långt bortom det trygga liv som vi andra lever och rör oss i.

Filmens stora behållning är hur rollkaraktärernas inre kamp och vånda skildras när de tvingas gå emot sina egna moraliska övertygelser. Det vet att deras handlingar är fel och avskyvärda, men känner ändå att de inte har något annat val för att hålla sig flytande och vid liv. Förräderi, stöld och mord är saker som inte lätt viftas bort från ens samvete. Speciellt inte när den ibland riktar sig mot människor som man älskar mest. Resultatet blir hopplöshet, övergivenhet, ensamhet och skam. Samvetskval och ångest tynger karaktärerna när de tvingas välja mörker framför ljus.

Snabba_Cash_2

I en scen får vi se en av karaktärerna, Jorges (spelad av Matias Varela), ringa till sin döda mors telefonsvarare och bikta sig. Jorges erkänner att han gjort saker som han inte är stolt över och att han blivit någon annan än sig själv. I en annan scen ser vi hur Johan ”JW” Westlund (spelad av Joel Kinnaman) brottas med sitt samvete när han står inför ett val att antingen ge upp och överlämna sig till polisen eller fortsätta med ännu mörkare handlingar.

Det som slår mig när jag ser filmen är att vi alla, även de tungt kriminella, har ett samvete som talar om för oss vad som är rätt och vad som är fel. Vi alla vet när vi gör saker som är fel och vi vet att det finns saker som är moraliskt fel, oavsett hur vi än försöker urskuldra eller förneka det.

”Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.”

Rom 2:14-15

Och just detta är ett starkt vittnesbörd om att det finns en Gud som ”skrivit lagen i våra hjärtan”. Samvetet är Guds röst i varje människa. Men för den sekulära människan, för den som inte tror på någon Gud blir samvetet endast något subjektivt eftersom det inte finns något som objektivt sett kan vara moraliskt rätt eller fel. Låt mig bara förtydliga en sak, jag säger inte att icke-religiösa människor eller ateister inte har ett samvete eller inte kan handla rätt. Men det jag säger är att en ateistisk världsbild inte innehåller några objektiva moraliska värden eller förpliktelser. Samvetet är bara en produkt av hur slump, samhällsvindar och evolution format den. Våra moraliska intuitioner och övertygelser är endast subjektiva etikettsregler och en fråga om smak.

”Om det inte finns någon odödlig själ, då finns det inga dygder och då är alltså allt tillåtet.”

Citat från Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij

Men vi alla vet att det finns objektiva moraliska värden och förpliktelser. Moralen är inte bara en fråga om smak. Förintelsen är t.ex. moraliskt sett fel oavsett om nazisterna hade vunnit andra världskriget och ”hjärntvättat” alla till att anse att det inte var fel. Moralen är inte en fråga om vad majoriteten tycker. Moralen är inte fråga om vad samhället säger. Slutsatsen blir alltså att om det finns moraliskt objektiva värden och förpliktelser, då måste det finnas en moralisk upphovsman.

Se andra relaterade inlägg;
Har våra handlingar någon betydelse?
Det moraliska argumentet
Moraliskt argument pekar på en Gud?
Invändningar mot det moraliska argumentet

%d bloggers like this: